Citat:
Jag tycker det låter som ett begåvat barn som inte får ut så mycket av att leka med jämnåriga. Om hon interagerar med äldre barn så visar hon ju att hon kan kommunicera om hon tycker det är meningsfullt.
Lite bakgrundsinfo: Min dotter är 2,5 år gammal, hon har en medfödd genetisk diagnos som gör att hon ligger lite efter i utvecklingen på vissa områden, annars frisk och det syns inte på henne att hon lider av något. Hon pratar mycket och använder många ord, det är fysiken hon har mest svårt för. Kan inte springa snabbt eller hoppa exempelvis.
Nu är det så att i en förskolepedagog ville tala med mig i enrum. Hon uttryckte att de kände sig oroliga för att min dotter sällan interagerar med de andra barnen i samma ålder. Leker hellre ensam och sysslar med sitt eget bredvid de andra snarare än att ta för sig och ge sig in för att leka med barnen. Äldre barn eller vuxna har hon inga svårigheter med, leker och pratar gärna med personer där hon känner sig förstådd. Pedagogen ville att vi skulle låta en specialpedagog följa henne lite för att se om man kan göra något åt att hon är så reserverad, jag gick med på det.
Och nu till mina funderingar...
1.) Är detta verkligen en varningssignal, att extra insats behövs, behöver jag vara orolig?
2.) Det finns ju vuxna som är reserverade och föredrar att vara själva, är det verkligen rätt att "tvinga" min dotter till samspel eller kommer hon bli utanför om hon inte lär sig att leka med barn i samma ålder?
3.) Finns det någon som har tips på vad jag som förälder kan göra för att hjälpa min dotter, hur?
4.) Hur tänker ni kring förskolepedagogernas oro?
Nu är det så att i en förskolepedagog ville tala med mig i enrum. Hon uttryckte att de kände sig oroliga för att min dotter sällan interagerar med de andra barnen i samma ålder. Leker hellre ensam och sysslar med sitt eget bredvid de andra snarare än att ta för sig och ge sig in för att leka med barnen. Äldre barn eller vuxna har hon inga svårigheter med, leker och pratar gärna med personer där hon känner sig förstådd. Pedagogen ville att vi skulle låta en specialpedagog följa henne lite för att se om man kan göra något åt att hon är så reserverad, jag gick med på det.
Och nu till mina funderingar...
1.) Är detta verkligen en varningssignal, att extra insats behövs, behöver jag vara orolig?
2.) Det finns ju vuxna som är reserverade och föredrar att vara själva, är det verkligen rätt att "tvinga" min dotter till samspel eller kommer hon bli utanför om hon inte lär sig att leka med barn i samma ålder?
3.) Finns det någon som har tips på vad jag som förälder kan göra för att hjälpa min dotter, hur?
4.) Hur tänker ni kring förskolepedagogernas oro?
