Vanligt med dåliga ansökningar vid rekrytering?

Jag blev ombedd att sköta en rekrytering, något som var nytt för mig. Tjänsten var en deltidstjänst med enda kravet att inneha B-körkort.
Men jag är häpen över de ansökningar som har kommit in. Av 50 st så hade drygt 40-45 ett personligt brev som var kopierat från någon CV-sida utan att ändra texten. Dvs klyschor som ”gillar många bollar i luften, bla bla”.
Breven innehöll inget som belyser att personen är lämplig för just vårt företag.

Vissa personer var bosatta minst 5 mil ifrån arbetsorten. Det låter orimligt långt för en tjänst på 5 tim./veckan.
En person hade min e-postadress i adressfältet, plus 14 andra e-postadresser till personer på andra företag som också rekryterade.

En annan hade skrivit sin meritförteckning på ett A4-ark, fotat det, och lade in som bilaga.
Det tyckte jag var rätt kul ändå, då han stack ut lite. MEN fotot var så suddigt så det gick inte att läsa texten trots jag försökte fixa det i ett bildbehandlingsprogram.
En tredje person var intressant trots hans kopierade personliga brev. Mailade och SMS:ade honom, fick aldrig svar.

Ni med rekryteringsvana: är det bara jag som hade osis, eller är det så här det brukar se ut när ansökningarna gås igenom?

Ps. kanske det var tjänstens karaktär som drog till sig underliga ansökningar. Tjänster som kräver mer av de sökande kanske ger seriösare ansökningar i inkorgen

Det är väldigt vanligt med dåliga ansökningar. Det spelar ingen roll hur tydlig du är. Folk är tvingade att söka x antal jobb och skjuter hej vilt från höften. Riktigt tidsödande för alla parter.

Vissa söker ju bara jobb eftersom de är tvugna att göra det för att få fortsatt bidrag . Utan något intresse alls för att få jobbet. Andra är väll desperata och söker allt möjligt och hoppas att de ens blir kallade till intervju.

Kanske för att de lever på bidrag och blir tvungna att söka jobb även om de inte vill.

Du har inte haft otur. Det är exakt så det ser ut. Kan dra ett explock ur mina egna erfarenheter:

1) Sökte en trubadur - Fick en helt irrelevant ansökan från någon utan någon som helst musikalisk erfarenhet. Han ansåg sig passa för jobbet då han "gillar att meka med bilmotorer"

2) Fick en rätt kass ansökan. Men valde att ringa upp sökanden för att få veta mer. Då blir jag utskälld för att jag ringde upp, och fick luren slängd i örat på mig.

3) Hade ett direktsamarbete med arbetsförmedlingen. Fanns någon typ "sektionsansvarig" eller så, som var min kontakt där. Jag sökte att tillsätta en handfull tjänster, och han fixade då en kandidatlista ur sin databas. Jag börjar att ringa upp kandidaterna från listan. Första telefonnumret - inget svar. Andra telefonnumret - inget svar. Tredje telefonnumret - numret ej längre i bruk. Fjärde telefonnumret - Fick svar från en kille som var förvånad över att arbetsförmedlingen ens hade hans kontaktuppgifter. Han hade inte sökt jobb på 6(!) års tid, arbetade i dagsläget och sökte absolut inte efter något jobb nu. Efter det slutade jag att ringa, och sa även upp samarbetet med arbetsförmedlingen.

Jag är helt övertygad om att folk söker bara för att dom måste, pga bidragen. Folk vill ju inte ha jobb.

Det är jobbets karaktär som är problemet. Det är helt enkelt inte tillräckligt attraktivt för att locka till sig några seriösa arbetssökare.

Jag är arbetssökande själv och har arbetat lite inom rekrytering. Jag fick ingen lön för det, utan 3500kr som var betalt från försäkringskassan. Jag behövde inte göra det men var nyfiken om rekryteringsystemet i svenska marknaden då jag ville få reda på vad är det som gör mig en dålig kandidat när jag fyllde alla krav. Jsg har berättat till arbetsförmedlingen att jag kommer aldirg göra en praktikjobb där de hjälper företag att utveckla sig genom att uttnytja oss som slavar för 3500 kr från skattepengarna när de kan provanställa oss som har tydligt perfessionellt erfarenhet som är gidkänd i sverige. Jag får inte bidrag när jag söker jobb heller så ni som tycker att vi alla får pengar för att sitta och låtsås, ni har det så fel. Har arbetat hela mitt liv innan jag flydde till Sverige, mer än en decennium. Det viktigaste, enligt svenskar är att lära språket som jag jobbade med intensivt, men det är inte så för företagare. Dem utnyttjar anställningspolicyn genom att ta in kandidater för praktik varje 3-6 månader utan att behöva att betala dem någon lön. Jag har massa med internationellt erfarenhet inom stor projektledning, en akademisk utbildning och kan 8 språk, men det räcker inte, även om du kan språket. Varje gång jag skriver ett personligt brev, jag försöker att vissa de kunskaper som matchar kraven, har dagligen skickat 2 ansökan för 5 månader nu, har bara kommit fram till två intervjuer där arbetsgivaren var bara nyfiken om vad jag gör här i Sverige. Jag kan bara säga att de tröttsamma och tråkiga personliga brev du får är bara ett resultat av vissa arbetslösa som vill ge up deras sista hopp. Jag har själv läst många av dem och försökte att läsa mellan raderna och hittade bra kandidater, så jag skulle tipsa dig att om du ska hitta en kandidat till en tjänst som inte har mycket krav, försöka att läsa deras CV eftersom flesta av kandidater vet inte hur viktigt ett personligt brev är, vissa även ljuger, då en intervju är mer viktigare om ni inte har personlighetstester för att komma fram.

Haha jag gjorde något liknande själv nyligen faktiskt. Sökte följande tjänst hos Konserthuset i Stockholm som en Viola, Tutti.
https://www.konserthuset.se/om-oss/l...b/viola-tutti/

Har aldrig ens rört en Viola, och har främst IT-bakgrund. Men tänkte att det kunde vara skoj samt att Arbetsförmedlingen då ser att jag breddar mitt sökande utanför mitt yrkesområde.

5h/v låter som något för studenter och inte mer arbetsföra individer. Prova slå upp lappar kring universitetet så kanske det går bättre. Jag har gjort det tidigare med flytt & städtjänster med blandat resultat. Du slår huvudet på spiken med ditt PS, du har redan svaret.

Verkar så: Hjälpte Svågern som är VD för ett mindre bolag att titta igenom ansökningerna.
Den första kjag öppnade var från en kvinna i 60års åldern från en annan del av landet.
Den nnehöll i princip bara en beskrivning av hennes begränsningar men var skriven på arbetsförmedlingens CV som bas.
Uppenbarligen någon som hoppades på på förtidspension och bara sökte tjänster för statistiken.
Han avsludade hela den processen och anställde någon via kontakter. Han sökte 2 personer och fick bortåt 1000 ansökningar och då var ca hälften av den kalibern jag nyss nämde och hälften såg ut som de var översatta med google translate. Möjligen någon seriös, men det var sista gången han försökte söka brett.
Samma när vi sökte folk till mitt nuvarande jobb, ett stort företag: ca 75% var från icke EU länder och de som var från sverige hade 0 kompetens för jobbet och ansökningarna var i princip oläsliga.
Hittade då en kille som genomfört praktik på fiman.

Min erfarenhet är också att det är oerhört vanligt med riktiga klåparansökningar, åtminstone vid de tillfällen jag haft med rekryteringar att göra.

Vuxna människor som inte stavar rätt, korrekturläser, inte förstått ens vad ett cv är för något. Då handlar det dessutom om kvalificerade arbeten,

Jag har haft detsamma problem när jag skrev mina personliga brev pga språket. Hade ingen aning om några militära termer som går inte att översätta på google heller och min svensk familj kunde inte hjälpa mig pga deras icke militära yrken så jag avstod från att skriva dem och skrev på lätt svenska istället. Det andra problemet är att även om jag lär mig så mycket svenska, det hjälper inte att sitta hemma tills jag har lärt mig perfekt. Tiden går och allt jag har jobbat i livet går ner i botten om jag pausar pga språket och får ingen möjlighet att tränna muntligen genom att jobba. Catch 22 man kan säga.