Jörn Donner död. 2020 01 30

Snacka om kulturman.
Dom här knullbilderna från Gambia tillsammans med en 15-åring hade han inte kommit undan med idag.
Då var det macho och lite cool.
Idag hade han åkt dit för barnpornografi.

https://4.bp.blogspot.com/-oyr4zN8AX...6rn+donner.png

Snacka om kulturman.
Dom här knullbilderna från Gambia tillsammans med en 15-åring hade han inte kommit undan med idag.
Då var det macho och lite cool.
Idag hade han åkt dit för barnpornografi.

https://4.bp.blogspot.com/-oyr4zN8AX...6rn+donner.png

Jörn Donner far dog när han var typ 15 år - men familjen var överklass så hade han inte massor med
pengar då så hade han när han blev myndig

Usch, vilken tråkig nyhet - även om den inte var direkt oväntad. Nu om någonsin kan man konstatera att en enda människas frånfälle får världen att kännas både tråkigare och trängre. För mig som hela tiden går omkring och småputtrar över många svenskars okunskap om och ointresse för Finland, känns det bittert att veta att finlandssvenskhetens meste kultkändis är borta.

Donner var ju en levande länk till så mycket av 1900-talets historia. Hans minnesböcker vimlar av noteringar om kulturpersonligheter (eller bara personligheter) han träffat eller jobbat ihop med, från Sartre till Muhammad Ali. Han hade mött och samarbetat med nästan alla den finlandssvenska modernismens gestalter, Elmer Diktonius, Hagar Olsson, Gunnar Björling med flera - bara Edith Södergran hade oartigt nog sett till att dö tio år före hans egen födelse.

Jag träffade Donner bara flyktigt vid boksigneringar och föredrag, men både mina egna intryck från såna stunder och de berättelser jag hört via bekanta tyder på en både vänlig och ödmjuk framtoning bakom flinet, könsorden och halsblossen. Philip Teir har åstadkommit en riktigt fin nekrolog.

https://www.dn.se/kultur-noje/philip...gatt-ur-tiden/

Mest sympatisk var nyfikenheten. Den där blicken som gjorde att han fortfarande omskrevs som sexsymbol, som gjorde att vissa i min generation – som aldrig läst en rad av Donner – såg honom som en kultfigur. Han hade ju gjort så mycket, sett så mycket, träffat så många. Och den där nyfikenheten gjorde att han hela tiden läste böcker, också nyutgivet – när vi sågs var han entusiastisk över Patrik Svenssons ”Ålevangeliet”. Han kunde vara oerhört elak i skrift, men han var generös med muntligt beröm. Och han var ingen snobb, snarare en bohem som älskade livet, trots svärtan.

Det är föga troligt att dagens värld förmår alstra lika mångsidiga typer som Donner, och det är få av oss som har hans begåvning. Och jag tror inte heller att så många skulle våga lägga sig till med hans röknings- och dryckesvanor. Men vår naturliga nyfikenhet kan vi alltid försöka hålla vid liv.

Tack för allt, Jörre. Nu tar jag en lång promenad i kvällsmörkret, och sedan slår jag upp en stor whisky till åminnelse ...

Han blev mycket känd i Sverige med TV-programmet Oförutsett, en karaktär (men vem var han?) och nog visste en allmänbildad allmänhet att han var en filmperson, men var han särskilt läst? Det undrar jag.

Hur läst var han i det svensk- respektive finskspråkiga Finland?

Jörn Donner var inte bara författare, filmregissör, filmproducent, journalist, kritiker, politiker, kvinnokarl och allmänkändis, utan till råga på allt en mycket intresserad fotograf. Nu finns en mängd av hans bilder utställda på Villa Hagasund i Helsingfors.

https://villahagasund.fi/

Den okände Jörn Donner – fotografen som världen gick miste om
https://svenska.yle.fi/a/7-10031705

Jörn Donner reste runt om i världen på 1950- och 1960-talet och skrev resereportage och böcker. Som stöd för minnet och som illustrationsbilder till tidningsartiklar tog han otaliga bilder, uppskattningsvis 20 000–30 000 fotografier.

Den här bildskatten har legat dold för omvärlden, kanske för att någon oförsiktig kommentar om deras kvalitet sårade den unge fotografen eller möjligen för att den produktive Jörn Donner senare fyllde sitt liv med böcker, filmer och politik som förmodligen kändes mer självklara och hemvana i hans hektiska liv.