Döden - dödsångest, rädsla för döden - samlingstråd

Tänk så här: Du var död i miljardtals år innan du kom till existens, och du kan inte påverka det faktum att du kommer att dö. Varför då frukta döden?

Hade du fått veta plötsligt i dagarna att du hade obotbar cancer så hade du nog blivit lite skitnödig ändå.

En liten vers på ämnet:

Aldrig mer stå framför spegeln,
se det välbekanta ansiktet och kroppen.
Aldrig mer hälla nybryggt kaffe
i den vita redan använda koppen.
Aldrig lägga in en snus, tänka på brevet
som skall med när du går.
Aldrig mer trampa runt i gråslasket,
huttra och längta efter vår.

Alla som varit sövda vet hur det känns.

Helt plötsligt blir det mörkt. Man får väl bara hoppas det sker utan smärtor innan.

Färjekarlen står vid floden Styx. Tids nog drar han över dig till andra sidan.

Tyvärr finns ingen returbiljett. Man får gilla läget.

Så jävla läskigt att man inte alls vet vad som kommer hända, kan ju va vad som helst efter det man hört. Eller så är döden total blackout och då är det ju inget att otoa sig för men dock förbannat absurt och tragiskt.

Livet är en tre-aktare. I bästa fall.
Du somnar bort, helt enkelt i tredje akten.

Se bara till att ha kul innan ridån går ner.
Du får applådera dig själv till föreställningen.

Publikens applåder lär du inte få höra.

Fy fan, deppigt. Haha

Det är inte säkert man varit död i miljardtals år tidigare.

Haha eller hur. Tänk om man SEN är död i miljardtals år... så kan det vara.

Haha... tänk om man haft en massa tidigare liv utan att minnas dom men just detta är ens sista liv. Möjligheterna är oändliga.

Är inte rädd för döden alls.
Eller, ibland kan jag vara lite rädd för ett liv efter döden, det känns ju otäckt om man inte har en aning om vad som händer då. Men om allt ba tar slut är det ju kolugnt.