Vi måste prata om detta nu, pojkar och flickor.
Sedan en tid tillbaka så skriver folk inlägg på sociala medier och avslutar
sina inlägg med en skrattande smiley.
På i stort sett alla inlägg på sociala medier så väljer några personer
att reagera på inlägget med en skrattande smiley.
På en stor andel svar på inlägg, använder personer skrattande smileys.
Denna våg av skrattande smileys är inte helt ny, men den fanns sannerligen
inte i sociala mediers begynnelse.
Att använda en skrattande smiley är oftast en härskarteknik. Eller
ett sätt för en skribent att förebygga andras skrattsmileys. Man skriver ett
inlägg med en skrattande smiley för man vet att det kommer härskas mot dig
med skrattande smileys som svar på dina tankar och funderingar och inlägg.
Jag sticker ut hakan och påstår att i stort sett alla fall, så sitter inte en person
och skrattar irl, när denne använder sig av en skrattsmiley. Det handlar istället
om ren och skär härskarteknik, att sätta sig över en annan person.
Detta fenomenet är begränsat till sociala medier, som jag ser det. På seriösa
forum och i seriösa inlägg, använder människor (långt ifrån alla) intellektuella
argument och synpunkter för att bemöta åsikter. Vilket är jättebra och självklart
något jag vill prisa.
Nu vet jag att en del av er tänker "boomer" och det är helt ok. Jag är nästan
45 år gammal så jag är ju tekniskt sett en boomer och det är inget glåpord
eller något jag tar illa vid mig, eftersom jag hyllar intellektuell diskussion framför
trams
Men ämnet är inte boomer, det är missbruket av skrattsmileys så vi
avgränsar diskussionen kring det i den här tråden.
Folk är ängsliga och oroliga att bli motsagda på sociala medier och slänger
in en skrattsmiley till helt okontroversiella inlägg.
Exempel 1: En bild med hemlagade tacos och en bildtext "Jag lagade tacos idag
"
Undran: Ok, varför är det så otroligt roligt att du lagade tacos idag? Varför kände
du dig tvungen att lägga in en skrattsmiley? Vi vet att du inte skrattade irl.
Exempel 2: Det är en debatt om nytt system för kollektivtrafiken. Någon skriver ett
hyfsat seriöst inlägg och ett par personer reagerar på inlägget med skrattsmileys på Facebook.
Undran: Vi vet att du inte skrattade irl, så varför reagerar du med skrattsmileys? Varför
skriver du inte ett svar och ger uttryck för din egen åsikt? Är du så feg och osäker på dig själv?
För något år sedan när jag själv fick skrattsmileys på inlägg, t.ex. när jag hade en åsikt om
något på facebook, eller när jag till och med sökte jobb på facebook, så tog jag illa vid mig.
Men det var länge sedan jag slutade att ta illa vid mig. Jag förstår att det är "nya tider" och
en ny kultur bland yngre, så jag förväntar mig skrattsmileys som egentligen är helt malplacerade.
Jag rycker på axlarna helt och hållet och går vidare med mitt inlägg.
Men jag tycker fenomenet förtjänar att diskuteras och analyseras.
Min slutsats är att folk är så rädda, ängsliga och oroliga, kombinerat med lathet, det är ju
så enkelt att trycka fram en skrattsmiley och trycka till en person man aldrig kommer träffa
irl. Feghet och lathet kombinerat, känns som en rimlig slutsats.
Sitter man irl och fikar med en person så går det ju inte att bara garva en kollega upp
i ansiktet och inte förklara sin ståndpunkt, när man sitter och diskuterar något intressant. Ja, så vida inte den personen är lite mongo ha ha, då är det ju en annan femma
Sedan en tid tillbaka så skriver folk inlägg på sociala medier och avslutar
sina inlägg med en skrattande smiley.
På i stort sett alla inlägg på sociala medier så väljer några personer
att reagera på inlägget med en skrattande smiley.
På en stor andel svar på inlägg, använder personer skrattande smileys.
Denna våg av skrattande smileys är inte helt ny, men den fanns sannerligen
inte i sociala mediers begynnelse.
Att använda en skrattande smiley är oftast en härskarteknik. Eller
ett sätt för en skribent att förebygga andras skrattsmileys. Man skriver ett
inlägg med en skrattande smiley för man vet att det kommer härskas mot dig
med skrattande smileys som svar på dina tankar och funderingar och inlägg.
Jag sticker ut hakan och påstår att i stort sett alla fall, så sitter inte en person
och skrattar irl, när denne använder sig av en skrattsmiley. Det handlar istället
om ren och skär härskarteknik, att sätta sig över en annan person.
Detta fenomenet är begränsat till sociala medier, som jag ser det. På seriösa
forum och i seriösa inlägg, använder människor (långt ifrån alla) intellektuella
argument och synpunkter för att bemöta åsikter. Vilket är jättebra och självklart
något jag vill prisa.
Nu vet jag att en del av er tänker "boomer" och det är helt ok. Jag är nästan
45 år gammal så jag är ju tekniskt sett en boomer och det är inget glåpord
eller något jag tar illa vid mig, eftersom jag hyllar intellektuell diskussion framför
trams
Men ämnet är inte boomer, det är missbruket av skrattsmileys så vi avgränsar diskussionen kring det i den här tråden.
Folk är ängsliga och oroliga att bli motsagda på sociala medier och slänger
in en skrattsmiley till helt okontroversiella inlägg.
Exempel 1: En bild med hemlagade tacos och en bildtext "Jag lagade tacos idag
"Undran: Ok, varför är det så otroligt roligt att du lagade tacos idag? Varför kände
du dig tvungen att lägga in en skrattsmiley? Vi vet att du inte skrattade irl.
Exempel 2: Det är en debatt om nytt system för kollektivtrafiken. Någon skriver ett
hyfsat seriöst inlägg och ett par personer reagerar på inlägget med skrattsmileys på Facebook.
Undran: Vi vet att du inte skrattade irl, så varför reagerar du med skrattsmileys? Varför
skriver du inte ett svar och ger uttryck för din egen åsikt? Är du så feg och osäker på dig själv?
För något år sedan när jag själv fick skrattsmileys på inlägg, t.ex. när jag hade en åsikt om
något på facebook, eller när jag till och med sökte jobb på facebook, så tog jag illa vid mig.
Men det var länge sedan jag slutade att ta illa vid mig. Jag förstår att det är "nya tider" och
en ny kultur bland yngre, så jag förväntar mig skrattsmileys som egentligen är helt malplacerade.
Jag rycker på axlarna helt och hållet och går vidare med mitt inlägg.
Men jag tycker fenomenet förtjänar att diskuteras och analyseras.
Min slutsats är att folk är så rädda, ängsliga och oroliga, kombinerat med lathet, det är ju
så enkelt att trycka fram en skrattsmiley och trycka till en person man aldrig kommer träffa
irl. Feghet och lathet kombinerat, känns som en rimlig slutsats.
Sitter man irl och fikar med en person så går det ju inte att bara garva en kollega upp
i ansiktet och inte förklara sin ståndpunkt, när man sitter och diskuterar något intressant. Ja, så vida inte den personen är lite mongo ha ha, då är det ju en annan femma
"
Alltså personer i min ålder, runt 40. Dock ser jag aldrig äldre damer eller