Citat:
Jag vet att ingen här kan hjälpa mig.
Men att skriva av sig hjälper jätte mycket tycker jag.
På nyårsafton hängde jag med en kille hem från krogen. Jätte dumt. Jag klandrar mig själv väldigt mycket. Mycket skuldkänslor.
I lägenheten var det 2 andra killar som väntade.
Allting var lugnt i lägenheten och de ville att jag skulle följa med ut.
Men jag började inse så småningom att någonting inte stämmer.
Att vända sig om gick inte då jag hade 1 framför mig och 2 bakom mig. Så jag fortsatte bara följa med.
Och vi kom till en källare.
Jag hamnade i chocktillstånd. Som att kroppen frös till. Allting kändes som en mardröm, fast det var verkligt.
De sa åt mig att ta av mig kläderna och jag svarade nej. Då kom slaget. En box i magen så jag ramlade ner på marken och försökte fånga efter luft.
Jag insåg att det blev värre att säga emot så jag gjorde som de sa. Jag tog av mig mina kläder.
Jag fick order att böja mig framåt och jag gjorde som de sa. De turades om och våldtog mig =(
När de var klara band de fast mig. Och de sa att om jag skriker så lever jag inte imorgon.
När de gick så bröt jag ihop!!!!
Jag trodde verkligen att jag inte skulle överleva natten.
Det gick timmar. Hur många timmar vet jag inte, men det kändes som en evighet.
Dörren låstes upp och det är bara 1 kille som kommer in. Han säger åt mig att hålla käften och att jag inte ska ställa några frågor.
Han säger att han tog min legitimation. Att han vet vem jag är. Att han vet allting om mig. Och att han tänker behålla min legitimation.
Han säger att han tänker släppa ut mig. Men jag trodde att han bara skämtade med mig.
Han fixade så att jag kom loss och sa åt mig att jag ska följa med honom. Jag tog på mig mina kläder och följde med. På väg ut så säger han att om han ser polisen här så kommer han hitta mig och slå ihjäl mig.
Jag såg ljuset ÄNTLIGEN!
Det kändes så skönt att vara ute. Jag kunde inte fatta det. Det var så svårt att ta in.
Jag tog mig till tunnelbanan och visste inte om jag skulle ringa till polisen.
Det var mycket velande. Jag ville ringa för att jag inte vill att såna personer ska gå lösa på våra gator, men jag var jätte rädd. De visste vem jag var. Var jag bor. De tog min legitimation. Jag kanske skulle få ett helvete om jag ringde till polisen. Så jag gjorde inte det.
Jag tog mig till centralstationen och tog tåget hem.
Efter dess har jag mått ENORMT ENORMT ENORMT dåligt!!!!
Ord kan inte beskriva hur dåligt jag mått och mår!!!!
Jag kan inte sova. Jag kan inte äta. Jag orkar inte göra något!!!!
Jag vill bara dö!!!! =(
Jag har kontakt med öppen psyk som har skickat mig vidare till traumaenheten. Väntar fortfarande på kallelsen.
Läkaren har skrivit ut Cipralex, Lergigan och Mirtazapin.
Och dessa läkemedel har min personal på mitt boende hand om. Eftersom jag är inskriven i HSL och jag bor på ett LSS boende, finns tillgång till personal dygnet runt.
Dessa läkemedel har jag inte börjat ta ännu.
Jag vågar helt enkelt inte ta några läkemedel.
Det känns som om att alla är emot mig.
Det finns inte så mycket jag kan göra. Bara andas genom dagen.
Jag är inte samma person som jag var innan och kommer nog inte vara det heller efter det som har hänt. Och att veta att dessa svin går lösa är väldigt jobbigt.
Personalen på mitt boende vill att jag ska ta min medicin men jag orkar och vill inte. Jag vill bara vara ensam. Jag vill helt enkelt bara dö.
Jag ber om ursäkt för ett långt inlägg, men jag behövde skriva av mig lite. Tack till er som lyssnar och bryr sig.
Men att skriva av sig hjälper jätte mycket tycker jag.
På nyårsafton hängde jag med en kille hem från krogen. Jätte dumt. Jag klandrar mig själv väldigt mycket. Mycket skuldkänslor.
I lägenheten var det 2 andra killar som väntade.
Allting var lugnt i lägenheten och de ville att jag skulle följa med ut.
Men jag började inse så småningom att någonting inte stämmer.
Att vända sig om gick inte då jag hade 1 framför mig och 2 bakom mig. Så jag fortsatte bara följa med.
Och vi kom till en källare.
Jag hamnade i chocktillstånd. Som att kroppen frös till. Allting kändes som en mardröm, fast det var verkligt.
De sa åt mig att ta av mig kläderna och jag svarade nej. Då kom slaget. En box i magen så jag ramlade ner på marken och försökte fånga efter luft.
Jag insåg att det blev värre att säga emot så jag gjorde som de sa. Jag tog av mig mina kläder.
Jag fick order att böja mig framåt och jag gjorde som de sa. De turades om och våldtog mig =(
När de var klara band de fast mig. Och de sa att om jag skriker så lever jag inte imorgon.
När de gick så bröt jag ihop!!!!
Jag trodde verkligen att jag inte skulle överleva natten.
Det gick timmar. Hur många timmar vet jag inte, men det kändes som en evighet.
Dörren låstes upp och det är bara 1 kille som kommer in. Han säger åt mig att hålla käften och att jag inte ska ställa några frågor.
Han säger att han tog min legitimation. Att han vet vem jag är. Att han vet allting om mig. Och att han tänker behålla min legitimation.
Han säger att han tänker släppa ut mig. Men jag trodde att han bara skämtade med mig.
Han fixade så att jag kom loss och sa åt mig att jag ska följa med honom. Jag tog på mig mina kläder och följde med. På väg ut så säger han att om han ser polisen här så kommer han hitta mig och slå ihjäl mig.
Jag såg ljuset ÄNTLIGEN!
Det kändes så skönt att vara ute. Jag kunde inte fatta det. Det var så svårt att ta in.
Jag tog mig till tunnelbanan och visste inte om jag skulle ringa till polisen.
Det var mycket velande. Jag ville ringa för att jag inte vill att såna personer ska gå lösa på våra gator, men jag var jätte rädd. De visste vem jag var. Var jag bor. De tog min legitimation. Jag kanske skulle få ett helvete om jag ringde till polisen. Så jag gjorde inte det.
Jag tog mig till centralstationen och tog tåget hem.
Efter dess har jag mått ENORMT ENORMT ENORMT dåligt!!!!
Ord kan inte beskriva hur dåligt jag mått och mår!!!!
Jag kan inte sova. Jag kan inte äta. Jag orkar inte göra något!!!!
Jag vill bara dö!!!! =(
Jag har kontakt med öppen psyk som har skickat mig vidare till traumaenheten. Väntar fortfarande på kallelsen.
Läkaren har skrivit ut Cipralex, Lergigan och Mirtazapin.
Och dessa läkemedel har min personal på mitt boende hand om. Eftersom jag är inskriven i HSL och jag bor på ett LSS boende, finns tillgång till personal dygnet runt.
Dessa läkemedel har jag inte börjat ta ännu.
Jag vågar helt enkelt inte ta några läkemedel.
Det känns som om att alla är emot mig.
Det finns inte så mycket jag kan göra. Bara andas genom dagen.
Jag är inte samma person som jag var innan och kommer nog inte vara det heller efter det som har hänt. Och att veta att dessa svin går lösa är väldigt jobbigt.
Personalen på mitt boende vill att jag ska ta min medicin men jag orkar och vill inte. Jag vill bara vara ensam. Jag vill helt enkelt bara dö.
Jag ber om ursäkt för ett långt inlägg, men jag behövde skriva av mig lite. Tack till er som lyssnar och bryr sig.
Du ska vända dig till polisen i alla fall. Sådana här hot gör de för att skrämma dig till att INTE gå till polisen.
. Jag svarar inte bra på mirtazapine dock 
..då får man testa något annat . 
...och det kan ALDRIG dom som gjort detta ta ifrån dig . Det är den bästa hämden du kan ge dom ..att komma tillbaka ..ännu starkare . 
