Ni nersvenskar o skånskar, hur tycker ni uppsvenskan låter?

Hahahaha! Precis mitt intryck. Fullständigt hysteriskt när folk ska vara “gangster” på uppsvenska. Låter lika farligt som norska.

Jag tar inte gift på detta, men jag vill minnas att jag läste att Samuel Columbus skrev om ett mjukt r-ljud i den tidens svenska (1600-tal). Eller om det kanske var en senare författare som spekulerade i att det mjuka, "stockholmska" r-ljudet funnits i många hundra år.

I Smultronstället kan man höra att Victor Sjöström hade det. Frågan är ju om han fick det i USA eller från sin stockholmska mor. Han tillbringade sin barndom i Värmland, USA och Uppsala men inte i Stockholm.

Urnordiskan hade ett mjukt r och ett hårt tungspets-r. Det mjuka r:et uppstod ur ett urgermanskt tonande s, som brukar stavas med z: Ek hlewagastiR holtijaR horna tawido. De r som skrivs R var mjuka.

Nej, det är inte vettigt, men ett vanligt läsuttal. Det är ju så att man "rikar an", därav "anrika", med kort /a/; några som har många anor kan möjligen vara /a:nrika/. Men jag undrar om detta läsuttal verkligen är regionalt betingat? Förekommer inte uttalet med långt /a/ även söderöver?

Tror att det beror på ett missförstånd gällande vad det egentligen handlar om och inte någon dialektal skillnad.

Vad är en nersvensk? Och vad är skånskar? Finns det ingen hejd på hur dåligt man får skriva?

Många ni uppfattar som stockholmare är egentligen inflyttare som filat bort mycket av sina dialektala karaktärsdrag och därför pratar något slags sterilt Mälardalsmål som har stockholmskans baksida (monotont tonfall, stundtals gnälligt tonläge) men som saknar stockholmskans självförtroende, rapphet och ordrikedom. Det blir extra olyckligt när det i denna konstlade icke-dialekt fortfarande finns rester kvar från den dialekt talaren försöker tvätta bort, typ tjocka L från Gävleborgstrakten, det går nästan kalla kårar längs ryggraden bara jag tänker på det.

Tack! Det var många seriösa personer som gjorde detta så jag blev osäker.

Skånska har haft flera övergångar till /ɑː/ från forndanska bl a /ɑ/ före ll, tl och nn. Eventuellt från andra språk före nz, ntz, d, s och j. Källa: Viggo Holms förord till Espersens ordbok 14-15§§.

Så skåningar kan tänkas vara mer medvetna om de tillfällen då den dialekten kräver bakre a.

På 90-talet var det vanligt med porrfilmer från Helsingborg. Jag minns bl.a. den här repliken från Micke, som brukade vara "ledaren" när det var gangbang: "Väend daj åom å veisa daeäjmkrrrysset. De sea jo innihelvitte trrrevlit ut!"

Bra formulering!
Idag bör man kunna engelska, svenska och arabiska om man ska bo i Stockholm. Det är tre språk. Man får fokusera på de viktigaste uttrycken i respektive språk — affärsspråket och de tekniska uttrycken på engelska, svordomarna, lagtextens och politikernas språk på svenska och folkets och den klassiska litteraturens arabiska vokabulär. Självförtroendet, rappheten och ordrikedomen kommer efterhand när dessa blandas av en yngre generation som ändå inte skulle klara av att hålla isär dem. Det är tur ni uppsvenskar gillar integration.

Haha

Den här är rolig den med


https://m.youtube.com/watch?v=HMLFiM3Oj6w

Ursäkta, men jag tror aldrig jag har hört nån använda orden "nersvenskar" och "skånskar". Det verkar inte ens vara riktiga ord enligt google. Däremot har jag hört "sydsvenskar" och "skåningar".

Skåningar tycker ju tvärtom ofta att de är ovanför:

"Jao, de ei min leiv å kneiv
alla teiders perspekteiv,
när man seir de litegrann såhär från åovan".

Edvard Persson