dödade min barndomsvän

Jo, det spelar all roll faktiskt. BrB 3 kap 1-2§ säger att du måste ha uppsåt att döda personen för att fällas för mord eller dråp. Du måste alltså vilja att personen ska dö.
BrB 3 kap 8§ behandlar vållande och kulpabilitet och säger att den som uppträtt "oaktsamt" med dödligt utfall skall dömas för vållande till annans död.
I det här fallet har TS inte gjort något kriminellt, men att bevisa att så är fallet är en annan femma.
En möjlig infallsvinkel är den av agerande i nöd. Det krävs en skicklig försvarare förstås, men det finns lagstöd åtminstone.
Jag vill tillägga att jag inte är jurist utan killgissar mest, men jag har hyfsat god juridisk kunskap då flera närstående är jurister och aldrig slutar prata om det.

Läs då på om likgiltighetsuppsåt.

Ja eller insiktsuppsåt. Hugger man någon med kniv i bröstet har man ju praktisk visshet om att personen sannolikt kommer att dö till följd av det vare sig man önskar detta eller inte.

Ja hur domstolen bedömer det enskilda fallet är ju nästintill omöjligt att veta på förhand, men i av TS beskrivna fall är jag övertygad om att domstolen kommer att beakta en invändning om nöd i någon mån. Givetvis förutsatt att domstolen tror på beskrivningen av händelseförloppet.