Chunking Express

Ibland så är det oerhört svårt att sätta fingret på varför man älskar en film. När jag tittade på denna film så kände jag inte så himla mycket, möjligen en smula rastlöshet, en rädsla och en trött förväntan för det upprapande av klyschor - som vi har blivit matade med sen barnsben av Hollywood (och filmskapare världen över gör sitt bästa för att kopiera det ointressanta och känslomässigt handikappade men pengabringande konceptet.) - snart skulle börja rapas upp på sitt sedvanligt vidriga sätt. Men när filmen tog slut så insåg jag plötsligt att klyschorna aldrig infriades, att filmen följde sitt utslagna spår hela vägen igenom. Det fanns en värme i den, en äkta mänsklig värme som grep tag om mig på ett sådant sätt som max två filmer per år gör.

Historien är enkel, snudd på banal. I likhet med in the mood for love för Wai Kar Wong in en i det närmast transliknande tillstånd som alla cineaster minns när det hände första gången, och storyn blir plötsligt sekundär. Karaktärerna, människorna, blir det primära. Men för detta krävs en otrolig talang, genialitet till och med, för att göra det på ett sätt som berör. Många har försökt men jävligt få har lyckats. Och om det inte lyckas blir det skit med det samma.

Filmen är gjord 1994 och utspelar sig i Hong kong. Wai Kar Wong har själv sagt att huvudpersonen i hans filmer är Hong kong, vilket till viss del stämmer och till viss del förklarar den värme som han lyckas förmedla, eftersom staden är levande och pulserande på det icke konstgjorda sätt som skapar en känsla av autencitet. Vilket är en bra sammanfattning på filmen: Den är äkta.

Såg just In the mood for love och blev grymt impad av regissörens förmåga, att låta stämningen bära hela filmen. Snacka om verksamt motgift mot Hollywood-flams.

Hur rankar du CE i förhållande till den?


Känner hursomhelst för att hyra alla Wong Kar-Wais filmer -

Det är en fantastisk film. Om du inte sett annat av Wong Kar Wai får du inte missa den neo-urbana Fallen Angels eller min absoluta favorit Ashes of Time.

PS) Det är ett förbannat otyg vi börjat se i filmer och på omslag, när man i västerländsk stil vänder på även kinsesernas namn. De skall inte vändas på för de utläses inte på vårt sätt. Detta var inte en pik till UP, utan något jag sett alldeles för mycket hos många på sistone. (DS

Den här tråden hade jag glömt bort.

Jag vägrar att ranka filmen ( ) men om du gillar ITMFL så kan jag nästan garantera att du kommer gilla CE likaså. Dessutom blir filmerna bättre ju mer man ser dom.


Det är alltså Wong Kar Wai? Fullständigt meningslös kunskap som dock ger höga prettoutslag vid lattédiskussioner - så jag gör en mental notering av det och ska försöka säga det så ofta jag ges en möjlighet.

En av mina absoluta favoritfilmer.

Fruktansvärt grym stämning och en närvarokänsla som slår typ allt. Närvarokänsla, realism samt "drömsk" stämning, på samma gång, hur det nu går ihop... Soundtracket är också feteklockrent, och det bidrar ju mycket till stämningen i filmen. The Mamas & the Papas "California Dreamin'" samt En kinesisk version av The Cranberries "Dreams" - me like

You know me, 5 världstitlar i värdelöst vetande. Ring gärna min hotline om du vill ha pretantiösa kommentarer att chockera den mest inbitne lattefantasten med.

Tack för svaren! Har allt av Wong kvar utom ITMFL -

OT lattepretto: Ett problem med kinesiska och japanska namn är att de själva ibland vänder dem som västerländsk anpassning. Jag vill minnas att exempelvis Yukio Mishima/Mishima Yukio gjorde så. Sen har vi ju alla Kinamän med västerländska förnamn som Andy Lau, Tony Leung, Eric Tsang o s v. Där kommer ju efternamnet naturligt sist. Tyvärr resulterar allt i mycken förvirring som när Zhang Yimou omtalas som Yimou.

Överkurs lattepretto: Den som vill excellera i meningslös kunskap inser givetvis att Wong Kar-Wai är en transkription från kantonesiska och lär sig att uttala hans namn på mandarin, men då börjar väl risken för att få bordsgrannens latte i plytet bli överhängande.

Med risk för att kännas förutsägbar vill jag mena att Wong Kar-wai är en av vår tids absolut bästa filmskapare, men till skillnad från er håller jag nog bögdramat Happy Together allra närmast mitt hjärta. Den hopplöst romantiska (men som film betraktad kanske inte lika fulländad som ITMFL) 2046 - som visserligen är ojämn, men när den väl blixtrar till är alldeles bländande - är god tvåa.

Som också nämnts har han alltid förbluffande god smak när det gäller musikvalen också. När tunnelbanan bränner fram genom Hong Kong (är det väl?) i slutet av HT till tonerna av just Happy Together med Frank Zappa dör jag varje gång.

Hahaha

Makehaste: Jag har av oklar anledning ännu inte sett 2046, men om den är hopplöst romantisk med Wong Kar-wai subtiliteten ändå inbäddad i den så kommer jag sannolikt att älska den. Om jag inte somnar förstås. För de gånger jag sett hans filmer utan att vara i rätt sinnestämmning brukar resultera i oehört lugn och harmonisk sömn.