Fanns det borgerliga versioner av Hasse och Tage?

Stefan & Krister är väl bondeförbundare.

Intelligent text. Frågan är om han driver med överklassen eller om han driver med dåtidens underklass som kanske överdrev att allt var överjävligt för underklassen förr i tiden? Någon nära mig växte upp i ett hem med chaufför, flera hembiträden, trädgårdsmästare osv och de hade definitivt inget klassförakt eller att man behandlade anställda i hemmet dåligt eller själv inte kunde hugga i där det behövdes.




Instämmer.




Ändå är ingen av dem riktigt slagfärdig. Jag gillar Robert Gustafsson och Rheborg men en hel del av det beror på att de hållit sig undan PK.




Stefan och Krister är väl lite som 2010-talets Nico och Pulver?

För mej är det ingen tvekan om att han driver med överklassen.
Han var visserligen baron men lär ha ansetts för kufig av sina snobbigare släktingar.
Ändå är han nog mest berömd av dom alla.
Povels låtar är en del av soundtracket till min barndom, så han står högt i kurs här.

Det var Jonas Hallberg som skulle stå i min lista, inte peddon.
Han var rätt kul i början av sin karriär.

Povel Ramels ställningstaganden i fråga om miljö- (The Nej Tack jump, Grisälven, Låt leoparden vara kvar i leoparden) och sociala frågor (Varför är där ingen is till punschen, Mitt glada trettital) hade väl till god del att göra med familjefriden, att han ville ha en god relation till barnen och de radikala strömningar som upptog dem – kanske särskilt dottern Lotta. Och engagemanget för linje 3 i kärnkraftsomröstningen var nog nästan helt motivattraktion från hustrun och från de svenska artistkretsarna i allmänhet, inte minst kollegorna Hasse och Tage.

Men annars har jag för mig att det nämns i Kalle Linds biografi över Alfredson att Povel ofta uppfattades som reaktionär/moderat osv, och att en del därför blev sura när syndikalisten Hasse arbetade ihop med honom – man hade glömt att Alfredson faktiskt inledde sin revybana hos Knäppupp en gång. Det var nog inte minst låten I de aja bajande fingrarnas land från tv-serien Semlons gröna dalar som upptogs illa av de radikala.

thomas hellberg är knappast främst känd som komiker...om han ens har gjort något roligt under hela sin karriär.
numera är han väl dock mera att betrakta som ökänd.

Jag menade Jonas Hallberg, ståuppare bland mycket annat.
Skrev det här ovanför.
Kikade på en vikilista med svenska komiker, och då dök det där namnet upp och jag förväxlade det med långjonas.
Kan inte heller komma på nåt komiskt av Hellberg, det var en ospontan figur så vitt jag minns.

Jag menar om det fanns dom som kunde "företräda" de borgerliga partierna på något vis som Hasse och Tage verkade göra. Sedan så är det ju allmänt känt att sossarna på Palmes tid var som vänsterpartiet är idag, vänsterpartiet var extremt massa vänster på den tiden jämfört med idag.

Samtidigt finns det ju en betydande skillnad på det som Du tror om "Olof Palmes Sosse-Sverige" och det som på Riktigt verkligen Var Allmänt Känt.
Du borde alltså lära dig att bara för att det finns, och har funnits, en liten klick Extrama Fanatiker som trodde sig se "kommunister" bakom varje lyktstolpe (och som älskade att Hetsa upp varandra om att den onde Olof Palme minsann var både landsförrädare och ärkekommunist av rang som försökte sälja ut Sverige till Sovjetunionen) så betyder det inte att det På Riktigt var så.

Du vet, det har alltid funnits schizofrena, både då som nu, men vi gör nog bäst i att inte uppmuntra dem i sin sjukdom.
Dvs i Verkligheten (på riktigt alltså) så var inte Alls "sossarna på Palmes tid som vänsterpartiet är idag".



Dessutom, när du letar efter "komiker" som stod "högern" nära (på den tiden) så måste du nog först bena ut exakt vad en "komiker" ens kunde vara på den tiden.
För det var inte samma som idag.

Det fanns alltså praktiskt taget inte "Ståuppare" på den tiden.
"Komiker" hittade du istället inom tex revyn, eller som manusförfattare till film o SVT.
Serietidningstecknade eller -författare kanske också.

Men komikern som den "ensamme estradören" av våra dagar fanns praktiskt taget inte.
"Rolig" var man tillsammans med andra, i "sammanhang" alltså - inte bara för sig själv.
Inte än. Det skulle komma först senare.


Serietidningen 91:an Karlsson kan kanske sägas ha viss attraktionskraft på just "högersinnad ungdom." Iaf om det är Försvarsmakten man gillar, eller jobbar för (för det har ju länge haft en konservativ slagsida).


I stora landet i väster - USA - vid ungefär samma tidsperiod som Hasse & Tage fanns det däremot några högerorienterade komiker.
Bla en serietecknare/komiker vid namn Al Capp som blev så vansinnig på John Lennon och hans protester mot Vietnamkriget att han bestämde sig för att besöka John Lennon vid en hans hans berömda "Bed ins" (där John Lennon låg i sängen med sin hustru Yoko Ono för fredens skull).
Men Al Capp gick över anständighetens alla gränser när han började "skoja" riktigt elakt om Yoko Ono, och kalla henne för ful rakt framför John Lennon (för att försöka reta upp honom gissar jag, för att då bevisa att han minsann inte var så fredlig han ville ge sken av ... ).
Men Lennon började inte slåss ... vilket han borde ha gjort tycker jag. För Al Capp förtjänade att få på truten ordentligt efter det han gjorde mot Lennons fru.


Det visar väl också varför "högern" är så dålig på komedi i största allmänhet.
Dvs att håna och förödmjuka kanske är "roligt" för riktigt hatiska högermänniskor, men alla vi andra kanske inte delar dem "humorn,"

Intressanta synpunkter. Fast Al Capp var ju under en lång period ansedd snarast som liberal och progressiv. Han stödde lika rättigheter för svarta och kvinnor, räknade Chaplin, Steinbeck och andra vänster- och liberala figurer till sina fans etc. Det var först 60-talets radikaler och hippies som fick Capp att ömsa skinn och bli en riktig konservativ, för att inte säga reaktionär.

Capp var också annars en oerhört komplex figur. Samtidigt som han agerade för att National Cartoonists' Society skulle tillåta kvinnor bli medlemmar, så var han ett svin som utnyttjade kvinnor sexuellt. Han var ju dessutom invalid - han hade fått ena benet avklippt i en spårvagnsolycka som barn - och det fanns säkert ett oerhört självhävdelsebehov hos honom. Lennon gjorde nog klokt i att inte reagera på hans ochevalereska angrepp...

Det är inte bara svårt att hitta borgerliga pendanger till Hasseåtage - det var också annars ont om konservativa kulturpersonligheter i Sverige under folkhemmets glansdagar 1960-85. Sven Stolpe bör ha varit ett markant undantag. Kulturfolk var antingen vänstersinnade eller "opolitiska" .

Jag skulle som finländare kunna skriva en hel del om Kari Suomalainen (1920-1999), ett humoristiskt geni av samma storleksklass som Hasse och Tage. Kari var skämttecknare vid Helsingin Sanomat från 1950 till 1991 och en ärkekonservativ, som drev med Sovjetunionens imperialism och Finlands krypande inför den östliga grannen, med fredsdemonstranter, kärnkraftsmotståndare, utvecklingsbistånd, abstrakt konst, kvinnopräster, nya trender inom uppfostran och pedagogik - allt. Men han gjorde det så skickligt att också de som ogillade hans åsikter måste skratta. När Finland 1990-91 tog emot en mängd flyktingar från Somalia, producerade Kari en lång rad bilder på karikerade negrer som drar de godtrogna myndigheterna vid näsan. Vid Helsingin Sanomat tyckte man han gick för långt och vägrade publicera bilderna. Och Kari lämnade blaskan, efter 40 år.

(Nästan) parallellt med Hasse o Tage var Magnus i Brasse. Fast i mitt tycke var de inte lika bra. Jodå, även M o B hade bra krogshower, men de var alltid strecket under bältet, medan H o T låg alltid straxt över. Mer sofistikerad humor.

Som är en Emil Norlander Pastisch https://sv.wikipedia.org/wiki/Emil_Norlander