Övernaturliga religiösa upplevelser du haft?

Nu gällde det ju att du inte skulle tro dina ögon, helt enkelt.

Hej. Råkar vi inte alla ut för folk som hånar oss ibland.??
Det är väl inte ett exklusivt problem för självutnämnda Kristna?

Är det inte att upplyfta sin egen löjliga visdom, att använda den där Bibelversen?

Angående andliga upplevelser. När nya synapser öppnas i hjärnan, när man förstår. Får en kraftig "Aha!" upplevelse, det kan vara en händelse som får folk att tro att dom är utvalda av Gud själv.

Utomkroppslig upplevelse och nej, det är och var ingen villfarelse. Endast en person som har varit utom kroppen VET, varför och att det inte är en villfarelse. Kunskapen finns i tillståndet. Man är STOR och kraftfull i det andliga tillståndet. Gränslös. Men ändå full av kärlek och en sorts ödmjukhet.

Det religiösa, ja jag upplevde en andlig samt mäktig upplevelse med en guds, typ av förnimmelse. En insikt om att det finns något större/stort, förutom oss själva som andliga existenser. Gud eller ej, men något åt det hållet.

Tack, så fint att läsa!

Kommer att tänka på denna:
https://youtu.be/wk-fj6JpHEw

"Worthy worthy", vad mer finns att säga?

Inte för mig, och det var mig du frågade.

Du vet att tillvaron bär och ordnar liv, att planeters och stjärnors dans följer en matematisk ordning. Kraften i detta ser jag som allsmäktig eftersom den håller tillvarons fundament.

Vid några tillfällen där ljus och värme på olika sätt varit involverade, har jag upplevt mig komma närmare denna matematiska existens. Värme i hjärtat och/eller ett ljus som sänker sig över en händelse; värme och ljus ...

1:4 I det var liv, och livet var människornas ljus.
1:5 Och ljuset lyser i mörkret,och mörkret har icke fått makt därmed.
Nya Testamentet, Evangelium enligt Johannes

Tillvaron ordnar liv, tar liv, orsaker cancer, orsakar lycka, orsakar både det vi ser som gott och ont.
Så där håller jag med.

Då uppstår ju frågan, vem eller vad är gud?

Jesus sade; ye are gods. Det är min upplevelse också. Vi är gudar och gud är bara ett tillstånd som vem som helst kan uppnå och uppleva. Vi var, ursprungligen, de gudar som skapade alltet.

Nu, ja då befinner vi oss där vi är.

All religion, enligt URSPRUNGLIG definition, med dess profeter ända till Krishna samt tidigare, handlar om en väg att ta sig TILLBAKA till detta gudatillstånd.

Så det värdiga är, vårt egna ursprungliga tillstånd.

Det är ingen fråga för mig.

Gud är Skaparen av allt. Alltings ursprung. Med nödvändighet är alltså Gud en enda.

Och du har inte skapat allt, inte jag heller.

Teologi kan döda oss, eller ge oss skatter... Men bäst att inte virra bort sig, tycker jag

Edit:
Ska jag ändå bli teologisk, och snacka om att "ta sig till tillstånd", så är det bara en sak jag önskar mig sedan ett antal år tillbaka:
https://youtu.be/NS3OgXaHoyc

Det kan finnas många gudar, men Gud är en enda:
Skaparen
Fadern, vår Fader.

För typ 15 år sedan lämnade min dåvarande kärlek mig och jag gick ner mig i självömkan och sorg, i en vecka eller två. En dag var jag ute i skogen och gick och "hörde" en röst som sa - Tilltäppt kärl norr om Halmstad. (Det är där jag bor). Det kändes som om det kom från någon slags kommandocentral, hur jag kan säga det vet jag inte. Men jag hann tänka - Tilltäppt kärl, kan det vara jag? För man har ju hört talas om människan som ett kärl någonstans. Nästan innan tanken var slut så översköljs jag av en obeskrivlig glädje, ett rus, en känsla av total lycka som nästan golvade mig. Det dyker upp en "figur" som är ganska irriterad och "säger" - Det här borde du klarat av själv". och sedan försvinner han, för det kändes som en han, som ett löv i vinden. Jag vet knappt hur jag kom hem. I flera dagar, kanske 10, kunde jag knappt göra något annat än att ligga i soffan och blunda och bara bada i all denna fantastiskhet. Åt väldigt lite, kunde inte se på TV eller läsa, ögonen bara slöt sig. De som kom och hälsade på fick jag köra hem, det gick inte att sitta och prata. Som tur var hade jag semester.

Efter några dagar började jag rekapitulera situationen och mindes då att det förekommit en diskussion i "kommandocentralen", det diskuterades var "utgångspunkten" skulle vara, om den var för låg så blev det svårt att komma igång, om den var för högt var det risk för full påslag hela tiden. "Man" kom överens om en punkt mellan ögonbrynen.
Även idag kan jag hitta samma tillstånd om jag meditarar nån minut. men att hela tiden vara där går inte om man ska sköta ett jobb.

Jag förändrades i grunden. Från att ha varit en, ja, rätt sluten och tilltäppt typ som snålade med och villkorade kärlek, fattade jag att källan till kärlek är outtömlig och jag kan ge hur mycket som helst.

Jag hittar inga logiska eller rationella förklaringar till detta. Andevärlden eller inte, figuren som dök upp kom inte från denna världen.

Vilka upplevelser av det andliga eller gudomliga har du haft?
Är det skrifter eller egen erfarenhet som är din vägledare?

Det finns genuina uppenbarelser, vilket är få och ej lika många som de som uppges världen över.

Det finns likartade accepterade teologiska krav inom olika kristna inriktningar på en uppenbarelse och de flesta uppenbarelser är inget annat än falska.

Jag känner enbart till en enda äkta uppenbarelse och dess budskap, dock är inte alla människor värdiga Guds budskap till människan.