Övernaturliga religiösa upplevelser du haft?

Ni som haft dessa upplevelser, hur avgör ni att det är något övernaturligt?
Vilken, eller vilka, metoder använder ni för att undersöka saken?

Folk talar med kluven tunga ofta på internet, mig inte lita på någon nu på denna vita mannens trollplats för häcklande och giftig spridning av onda känslor.
Mitt förtroende förbrukat och inget tal om ovan saker ska här besudlas av den förtappade.
Det är det inte värt. Stäng tråden tack. Gör mig detsamma faktiskt.

P.S
Jag är kritvit själv, men en indian i hjärtat. Sitter i själen.

Jo man ska inte kasta pärlor åt dem nä. 😊
Men jag vill inte hålla inne vad jag sett, vad jag förstått, vad jag upplevt!
Det är för stort för det.
Men visst, en del kommer att hata dig och göra allt för att förgöra dig...

Det värsta är att jag inte vågar lita på någon.
Jag tänker att de spelar med mig, de låtsas för att bli "kompis", och sen utnyttja mig.
Det finns såna vidriga predatorer.

Sin tro...
Dom tycker det är en pålitlig metod.

När det gäller Anden så vet du bara det.
Men det hjälper inte dig nu ändå...
Metoden jag använde när en vattensamling plöstsligt formades till en fisk exakt såsom fisktecknet som kännetecknade de första Jesustroende var -

Ingen

Man Ser.
Det räcker.
Man ser igen.
Och man gråter och tackar Gud.

En vattensamling ändrar inte plötsligt form till en exakt 🐟 och sedan till en rund pöl igen.
På fem min.
I en liten pytte helt stillastående vattensamling inomhus på helt rakt underlag utan påverkan från vind, rörelse eller någonting annat.
Det händer inte av sig självt

Själv så fick jag reda på efter min utredning angående (autism) att den är mild av legitimerade psykologen. På grund av det här har jag haft det besvärligt med att hitta en yrkesgren som i sin tur resulterar i en (arbetskarriär).

Det var en gång då jag blev hjälpt av en kontakt att hitta ett jobb, efter det så gick jag på anställnings intervju alltihop kändes kalas bra och jag blev anställd. Min första dag på jobbet började med att jag blir försenad där och då kände jag mig förtvivlad. När jag ringde till chefen för att meddela honom att jag inte kunde genomföra tidigare händelseförlopp på mitt gamla jobb sammalunda, så sa jag upp mig innan jag ens hann börja!

Kort efter den här dystra händelsen åker jag hem och bestämmer mig för att ta en promenad där jag bor. Promenaden ledde mig till ett väldigt högt (berg), jag satte mig ner för att fundera på vad jag ska säga till personen som fixade jobbet till mig. Hade faktiskt ledsnat på mig själv i och med alla försök att hitta ett särskilt jobb som egentligen skulle betyda ekonomisk trygghet.

Kände praktiskt taget för att lämna alltihop långt bakom mig och försvinna så långt borta som det bara var möjligt från mitt liv och den platsen där jag bor. Helt från ingenstans lägger jag märke till ett djur med vingar som svävar ovanför mitt huvud, den varken flyger i flock eller landar ner på (klippan) jag tolkade det som ett påtagligt tecken på att jag ska stanna kvar. Idag bor jag kvar på samma plats fortfarande!

Ok. Så när du inte vet orsaken så är den övernaturlig, kan man säga?
Kan denna metod användas för att bevisa flera religioner?

Vore bra om folks upplevelser inte ifrågasattes, för personen som är vänlig och delar med sig av erfarenhetens skull och för att visa personen respekt och hänsyn.
Men men, jag vet vid det här laget hur det "funkar" här. Gör som ni vill, eller rättare sagt efter vad Flashbacks regler talar om för dig vad du får och inte får göra. Lugnt.

Jag kan förstå om dom ifrågasätts med men man kan göra det på olika sätt.
Religionssektionen här och en viss respekt för religiösa seriösa troende är väl för mycket att hoppas på antar jag.

Edit: Citat ej nödvändigt så inte nån känner sig UTPEKAD, bortredigerat citat.

Har inget med respekt att göra. Det går att respektera en person och ändå fråga personen saker.
Det är nästan omöjligt att diskutera detta ämne utan att fråga hur folk kommit fram till sina slutsatser.

Då kommer vi ingenvart i diskussionen. Givetvis ska man ställa frågor och söka svar, den principen gäller i hela livet.


Ja men dåså.


Efter hundratals år av religionsförtryck från en religion mot en annan, dödsstraff för apostasi m.m så kan troende gott ifrågasättas lite.

Visst, jag hade kämpat med mitt inre en längre tid. Rädslor och ångest blandat med en vilja att se sanningen. Det blev till en fysisk kamp där jag till slut lade mig utmattad på madrassen, "jag ger upp". En sekund av total stillhet i rummet innan explosioner av ljus uppenbarar sig och allt jag kan göra är att bönfalla och be om nåd till det starkaste mest intensiva jag upplevt. Känslan var att det här definitivt är så starkt att jag principiellt borde dö av dess närvaro. Jag hade tagit en heroisk dos svamp några timmar innan så det förklarar det hela.

Några år senare får jag kontakt med "gud" igen. Då är satan ♡ med på ett hörn också. En jävla röra som skrämde livet ur mig en längre tid och slutade med psyket, medicinering och en schizoaffektiv diagnos. I samband med detta gav jag mitt liv till mörkrets ledare och har efter det tillfrisknat och återhämtat mig. Även om jag är väldigt nykter och otroende på paranormala grejer och religionsflum låter jag mitt hjärta och trygghet vila i Satan bara utifall något skulle vara på riktigt.

Oväntade, oförklarliga, upplevelser/varseblivningar som vardagsspråket saknar verktyg att beskriva på ett rättvisande sätt. Går ej att "undersöka". Ingen idé att försöka mig på en beskrivning, men konsten kommer nära ibland.

---

Regn och faller
genom sommarns
lövs gardin
dropp och dropp
och morgonkvittring
en florsbeklädnad
och där bakom
och emellan
och som visknings hud
en öppnad dag

Ur Du jord du dag, Gunnar Björling