Fenomenet svenska etniska barn och ungdomar i Malmö som bryter som blattar

Mod ta bort.

Det är väl skillnaden mellan att sträva nedåt i stället för uppåt som stör mig.

Definitivt inte ett problem som bara finns i Malmö. Från en tjugoåring från Stockholm kan jag säga att nästan alla i min ålder och yngre förmodligen pratat med brytning någon gång i sitt liv för att det är "coolt". Hobbyblattar brukar vi kalla det i Stockholm, vet inte om ni också gör det i Malmö. Hursomhelst så förstår jag om typ rapparen Lokal bryter, då han är född och uppvuxen i orten bland invandrarfamiljer. Men jag kommer aldrig förstå varför Einar bryter, han är född i Dalen men flyttade till Söder i ung ålder.

Men något som gör mig mer besviken är när halvsvenskar som jag bryter. Det är nästan vanligare. Oftast så är det halvsvenskarna som har en frånvarande utländsk förälder (oftast pappa) som bryter trots att de är uppvuxna av svenska föräldrar som bor i medelklass-villaområden. Halvsvenskar som är uppvuxna med både en utländsk förälder (oftast mamman för någon anledning) och en svensk förälder brukar nästan aldrig bryta. Jag tror att anledningen till det är någon form av identitetskris som uppstår i personen som inte ser svensk ut men egentligen är svensk, alltså att de förväntas att prata på ett sätt för att de ser ut som att de ska det från ung ålder men egentligen inte har någon anledning att göra det. Kände en kille som var halvjamaican halvsvensk, men uppvuxen med en svensk mamma i ett svenskt villaområde. När han var ung så var han extremt mörk och blev retad för det. I tonåren började han bryta och prata orten för att passa in, men då hade svenska generna tagit över och han såg typ Italiensk ut. Folk började kalla honom hobbyblatte, så då blev det mittbena och söderslang.

Jag har två barndomskompisar som hade en svart mamma och en Svensk pappa. Båda var uppvuxna med båda föräldrarna. Ingen av dem pratar med någon brytning, båda två är väldigt svenska ut av sig och leker aldrig orten. Riktiga södermänniskor.

Jag är själv mixad, född och uppvuxen bland båda föräldrarna. Jag har nog pratat med brytning en gång kanske, mest för att testa hur personen jag pratade med skulle reagera och för att jag var stressad. Men annars har jag bara pratat rikssvenska hela mitt liv.

När det kommer till helsvenska personer som aldrig kommit nära förorten och ändå pratar ortendialekt samt bryter tror jag att det hör med osäkerhet att göra. Ofta så pratar dessa personer helt normal Svenska med Svenskar och bryter bara när de möter folk som ser "blattiga" ut eller redan är orten. Osäkra personer som vill passa in. Har förmodligen inte jättemycket vänner men vill låtsas att de har det. När de blir vuxna så försvinner brytningen oftast, då ersätts adidas av kostymbyxor och vit hoodie ersätts av vit skjorta.

Men helsvenskar som bryter och är bosatta i orten förstår jag, alltså typ Husby, Tensta, Hässelby, Rågsved, Jordbro osv. Jag har träffat folk uppvuxna där som pratar ren svenska, men det är oftast personer som gått i innerstadsskolor eller helt enkelt aldrig passade in i orten till att börja med. Grejen är att även om du är Svensk så kommer du börja bryta om du bara umgås bland folk som bryter, det är samma sak som om du adopterar en svart unge från Zimbabwe i en Svensk familj i Småland när ungen är tre månader gammal, inte fan kommer den börja prata Shona så fort den växer upp om den är uppvuxen med köttbullar, pannbiff och kalle anka.

Tror man pratar på ett sätt med kompisarna och lägger brytningen på hyllan i andra sammanhang.