Citat:
Ursprungligen postat av
fredag2010
Delar din uppfattning att Åberg är en offentlig person. Förutsätter att domen kommer att överklagas.
Jag har inte sett fup, men av domen tycks Fransson endast ha påvisat att det finns 3 förekomster av Åberg i media:
Min sökning av antal förekomster gav detta:
Källa (Antal träffar på
"tomas åberg" näthatsgranskaren)
SVT (29)
Sveriges Radio (7)
Aftonbladet (25)
Citat:
Ursprungligen postat av
u99HSHH
Förekommer man i omfattande utsträckning i massmedia samt uttalat sig politiskt som företrädare för en förening räknas man som offentlig person. Med en skicklig advokat hade man naturligtvis presenterat relevanta inslag där herr Åberg förekommer i media.
Här uppträder t.ex. Åberg i ett inslag i TV och uttalar sig politiskt om demokratiproblem.
https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11957457
Här uttalar sig herr Åberg om om rättspolitiska frågor:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/r...ete-mot-nathat
Finns flera inlägg som kan tas direkt från facebook-sidan.
https://www.facebook.com/nathatsgran...5570051671661/
https://www.facebook.com/nathatsgranskaren.se/
Det skulle även vara av intresse att sammanställa antalet gånger herr Åberg uttalar sig offentligt i riksmedia. En google-sökning på herr Åbergs namn och näthatsgranskaren på svt.se ger 41 resultat.
Håller med om att Tomas Åberg är en offentlig person. Tingsrättens dubiösa slutsats att han
inte är det är dessutom den avgörande punkten i domen eftersom det innebär att TR inte går vidare och prövar sanningshalten i de påståenden om Åberg som Ramona Fransson återgett.
Varför kommer då TR till den slutsatsen? De skriver i domen att de enda bevis som Fransson lagt fram som stöd för att Åberg är en offentlig person är ett email från Lamotte och tre artiklar i nättidningarna mitt i, Nya Tider och Katarina Magasin. Inte ett ord om att Åberg valsat runt i etablerade media.
Om detta verkligen stämmer har försvaret varit dåligt, och det är i så fall begripligt att TR dömde som de gjorde. Domstolen har ju ingen plikt att själv utreda hur det förhåller sig utan har bara att ta ställning till de bevis och argument som parterna lägger fram i en civilprocess.
Man får hoppas att försvaret överklagar domen och gör ett bättre jobb i hovrätten, så att sakfrågorna också prövas, dvs. om påståendena om Åberg var korrekta och om Fransson hade skälig grund får att återge dem. Det är viktigt att reda ut var gränserna för förtal går i fall som dessa.
I övrigt kan man notera att det faktiskt var för att hon delade innehållet i Lamottes artikel som Fransson dömdes. Hennes eget påstående i en rubrik att Åberg dömts för djurplågeri (som visade sig vara fel) tas överhuvud taget inte upp i domen. Man kan fråga sig varför. Däremot nämns det faktum att hon kallade Åberg för "värsta sortens bedragare", men detta var bara en mindre punkt i förtalsdomen.
Frågan om man ska kunna dömas för att dela någon annans inlägg borde också prövas i högre instans.
TR torgför vidare en tvivelaktig teori om att "yrkesmässiga" journalister skulle åtnjuta ett särskilt skydd som inte gäller för "skandaljournalister":
Ett annat viktigt område, där yttrandefriheten särskilt bör beaktas, är den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen. Detta intresse kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot kränkande uttalanden. Vad som ibland kallas sensations- eller skandaljournalistik, och som inte står i samband med den egentliga nyhetsförmedlingen, har inte motsvarande skydd.
Här är TR ute och cyklar. Yrkesjournalister är inte något frälse för vilket det gäller andra lagar än för "skandaljournalister" och vanligt folk. Förtal är förtal även om det publiceras i etablerade media. Ansvaret för det som skrivs ligger iofs hos den ansvarige utgivaren, men vem som helst kan få ett liknande skydd genom att skaffa ett utgivningsbevis för sin blogg.
Det är även av den anledningen viktigt att domen överklagas, så att denna konstiga teori undanröjs.
