Citat:
Ursprungligen postat av
mandanne
Varför gillar vi inte filmer där allt bara går rätt?
Varför måste datorspel vara svåra för att vi ska gilla dem?
Varför tar Batman på sig dräkten och börjar bekämpa brott när han istället kan njuta av sin förmögenhet och bli hedonist?
Jag tror att historier, sagor, spel, filmer osv. talar om mycket om oss som vi inte vet själva men jag har svårt att sätta ord på det utöver "mening" och "syfte". Finns det någon filosofisk inriktning som reder ut det här?
För att snärja en person så går hollywood ilmer efter en modell (på samma vis som populär musik gör) som kallas James Bond modellen.
Det börjar med relativ tung action -> lugnar sig -> lite action -> lugnar sig -> mer action -> bakslag -> grande finale och full action. Det är James Bond modellen och den använder man sig aväven när man tex ska hålla ett tal.
Indie filmer brukar ha andra upplägg. Koreanska filmer kan ha HELT annat upplägg 😁
Citat:
Ursprungligen postat av
holmium
Berättelser hade tidigare mycket ofta ett fostrande och upplysande syfte. Dessa sagor kunde peka på farliga eller skadliga beteenden för den enskilde och för samhället i stort.
Bra är exempel på detta är bröderna Grimms sagor som på ett underhållande sätt undervisade barn och vuxna om faror och oacceptabla beteenden. Ett bra exempel på denna typ av uppfostrande och moraliskt upplyftande sagor är sagan om "Juden i törnsnåret" av bröderna Grimm.
Alla uppskattar inte de förhållanden som moraliska sagor av ovanstånde typ belyser.
Sagan om juden i törnsnåret är därför bortcensurerad i de flesta sammanhang av någon anledning.
En viktig bok.
Men även Näcken och varulvar handlar såklart om att ungar inte ska leka vid vatten eller för långt in i skogen.