Är det själviskt att begå självmord?

själv har jag försökt planera på hur det skulle gå så snällt som möjligt, automatiskt mail som skickas ut till polis efter att det är gjort så ingen hittar koppen, tänker på sånt ofta och hur jag aldrig skulle vilja att någon påverkas av något sånt.

Om du har barn så kan jag nog tycka att det är själviskt att ta livet av dig, på samma sätt det är som att överge sina barn. Annars tillhör jag skaran som inte anser att det är själviskt att begå självmord, du är inte skyldig samhället eller någon någonting, på samma sätt som samhället eller någon annan inte är skyldig dig någonting. Förlorar du viljan att leva så finns det egentligen ingenting att leva för. Resonemang som ”tänk på människorna du påverkar” används bara i dessa sammanhang. Vi jobbar ju för ett samhälle där människor ska slippa göra saker mot sin vilja för att hålla andra nöjda (slaveri, prostitution etc), men att vakna i ett helvete varje dag för att andra ska vara nöjda förväntas du göra. Jag tror dock att folk som aldrig har mått riktigt dåligt har svårt att förstå hur jävla illa det kan vara, och således klassa det som själviskt. Det finns två sidor på varje mynt.

Vi bor ca 7 miljarder människor på jorden och det är inte konstigt att en del människor inte gillar livet och därför väljer att avsluta det. Det som är konstigt, i mitt tycke, är dock att vi inte kan erbjuda aktiv dödshjälp. Jag skulle aldrig uppmana någon att ta sitt liv, men har full förståelse för att folk gör det.

Såg ditt meddelande nu i andra tråden. Med tanke på vad du gått igenom hoppas jag att du kommer finna nån inre frid inom en framtid även om de måste kännas tungt .

Försök ta dagarna som de kommer och ta hand om dig .

Det beror väl på vad man lägger i begreppet självisk. Är det själviskt att utbilda sig, och således ta en plats som någon annan skulle kunna få? Är det själviskt att ta ett välbetalt jobb, istället för att den höga lönen skulle kunna portioneras ut på fler tjänster?

Banala jämförelser kan tyckas, men det jag vill säga är att många handlingar är själviska och att det är svårt att komma ifrån ett individualistiskt förhållningssätt i detta samhälle. Personligen är jag kluven i självmordsfrågan. Psykisk ohälsa tenderar, precis som somatisk sjukdom, att göra en egoistisk och självcentrerad. I grund och botten tycker jag att alla har rätt att bestämma över sitt eget liv, men det kan ju skapa oerhörda konsekvenser för andra. Allt gott till dig förresten TS, kämpa på.

Hej Em,

Jag har varit i din sits.
En kompis till mig tog självmord, jag var den enda den personen hörde av sig till.

Jag har smält detta efter några år.

Så här är det:
Ångest är ett dödligt tillstånd. Den kan bli så stark så den nästan blir fysisk och nästan slår ut kroppen, och hjärnan.

Min kompis blev sjuk. Han var också på väg att bli paranoid och farlig för andra.

Den jag kände hade med stor risk kunnat skadat sig själv eller andra om han hade fortsatt levt i det tillståndet, den jag kände gjorde ett val och räddade sin omgivning och sig själv genom det valet. Det är min övertygelse idag.

Så ser jag på det han/jag drabbades av. du kommer hitta de svar som passar dig.
Gå ut i naturen och fråga efter tecken från den du söker så kommer du se dem.
allt är 100% bra. lev ditt liv, utveckla ditt liv.

mvh

TLDR : Ja det är själviskt.

Absolut är det en självisk handling att ta livet av sig. Men allt vi gör och alla beslut vi tar i livet är själviska. Om vi hjälper en tant över gatan, eller skänker 1000kr till välgörenhet så är det själviska handlingar. för dom grundar sig ju i oss själva. Att hjälpa någon annan eller skänka pengar gör att vi mår bra och tycker om oss själva, förmodligen därför vi gör de. Det stärker våran status hos andra som i sin tur gör att vi mår bättre.

Det är helt enkelt så våra hjärnor är programerade. Däremot om självmord är en egoistisk eller feg handling. Där är jag inte lika övertygad. Många skulle nog säga ja där med men jag är ytterst tveksam till att dom har varit i närheten av att må så dåligt som någon som inte längre vill leva gör.

Själv tänker jag på självmord varje dag och har gjort de senaste 15-20 åren. Några få gånger så har jag tagit tag i det och försökt ta livet av mig men har alltid slutat med att jag suttit gråtandes. Så frågan är då om det är fegt att ta livet av sig är jag då modig som inte vågade genomföra det?

Om du frågar mig så nej jag är feg som inte vågar genomföra det. Men jag borde vara modig enligt dom som anser att självmord är fegt.

Grejjen med självmord är att det är väldigt få av dem som tar sitt liv som vill dö. Dem vill bara inte leva det liv dom har. De ser ingen annan utväg ingen annan lösning och känner ingen hopp om att det kommer att bli bättre. Så enda sättet är att dö.

Och om man anser att dem är själviska för att dom inte bryr sig om hur annhöriga kommer påverkas av deras handlande så är det nog oftast tvärtom. Jag tror bland annat ifrån andra som jag pratat med och utifrån mina egna erfarenheter att man oftast tar livet av sig för andras skull.
Man är så djupt nere i sin deprission eller ångest att man börjar resonera ut hur det skulle vara bättre för ens anhöriga att man inte längre finns.

Tex jag själv tänker ofta i banor att mina barn skulle få det bättre om jag tar mit liv nu. Dels för att dom är så små så dom kommer glömma mig och då växer dom upp med en fantasi om hur deras pappa var som person snarare än att växa upp och känna att deras pappa inte orkar ge dom den kärlek och närhet dom behöver och förtjänar pga hans sjukdom.
Det tar på krafterna och är väldigt svårt att finnas tillgänglig emotionelt om man lider av en kronisk deprission och går runt med självmordstankar dagligen.

Min poäng är att när man mår så dåligt att man funderar på självmord så är det lätt att resonera sig fram till att det är för allas bästa.
Så man är oförmögen till att se hur det påverkar ens annhöriga negativt. Utan ser det snarare som något bra.

Ibland kan det kanske handla om extrem egoism när det kommer till självmord. Det finns faktiskt dem som kan göra en sådan sak som en ren hämndaktion mot andra.

Jag tycker inte att det är själviskt. Mår man så dåligt att man verkligen inte orkar mer och bara få slippa det som gör ont... varför är det själviskt? Ska man fortsätta leva med sin smärta bara för andras skull? För att dom skulle bli så ledsna om man dog? Det är väl själviskt om något!
Men jag håller med om att jag inte förstod förr hur man kan lämna sin egna familj, barn och man. Men när man mår så dåligt så tänker man nog inte på det, man vill bara bort.

Är det själviskt att befria sig från smärta?

Håller med dig, det är minst lika om inte mer själviskt av ens annhöriga att kräva att man skall fortsätta leva och lida bara för att ens existens skänker nån form av glädje till dem.
Men som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Alla handlingar vi gör är på ett eller annat sätt själviska eftersom vi gör dom för oss själva.

Varför ställer du dig frågan för?
Svårt att förstå varför? Helt å hållet.
Hur mår du?
Ifrågasätter du om du är orsak eller beskyller du dig för inte gjort tillräckligt?
Känner du ilska?

Självmord är för mig den ultimata handlingen.
Människor som mår dåligt är sårade på nått vis. Som man sedan behöver utlopp för.
Det kan vara att man gråter, skriker, slåss, skär sig, man sårar andra, är elak. Droger..

Men kort sagt antingen exploderar vi eller så imploderar vi.

Det går bara att explodera till en viss gräns. Sen går det inte mer.
Då imploderar vi.. Det kan te sig på olika sätt. Men den sista ultimata imploderingen är såklart självmord.

Om du slår mig i ansiktet helt utan anledning 10 gånger allt vad du kan.
Och jag exploderar å blir vansinnig?
Skulle du säga att det är en själviskt handling?
För det är egentligen ingen större skillnad på explodera och implodera. Det är bara två olika sätt att hantera dessa känslor. Anledningar är desamma.