Samhällsångest

Förr brydde jag mig, men inte nu längre, nu ser jag fram till kaoset som väntar.
Verkligheten lär komma ifatt PK-vurmarna ( de har klarat sig länge i vita områden men inte nu längre, arga folkmassor rör sig dit för att plundra). Samtidigt som PK människorna blir misshandlade och våldtagna sitter jag och njuter på min veranda någonstans i skogen, och bara skrattar när jag läser nyheterna. https://youtu.be/JnyUvAhGTIc

Vad gör svensken när han inser hur hemskt allt är och hur skit hans liv är? Ser han det själv eller håller han i någon sorts apparat som levererar information rakt in på hjärnan i flera timmar om dagen?

Ja TS jag tror att "samhällsångest" är ett passande uttryck för den känsla som många svenskar har inför den nära framtiden. Det är en känsla som främst drabbar kvinnor och sentimentalt lagda personer.

Folk i västvärlden är ju till väldigt stor grad, till skillnad från Österlänningar, väldigt sentimentalt lagda vilket betyder att vi placerar stor vikt vid känslor.

Det är säkert att någon slags kris är på intåg eftersom att den här samhällsmodellen som regeringen har helt enkelt är ohållbar, och det är ganska uppenbart att det är ovissheten inför vilken form som denna kris kommer att ha som orsakar denna "samhällsångest".

Vi har nyss påbörjat den långa saktgående marschen ner till ett enormt nationellt trauma som kommer definiera Sverige nästkommande 100 år.

Om ni redan idag känner oro och ångest: förbättra din situation och organisera dig.

Lycka till, härifrån blir det bara värre. Tänk när det inte finns pengar till pensionsutbetalningar eller ännu värre socialbidrag. Då blir det åka av.