Vad har ni för relation till er bil och bilägande?

Hej!

Jag har förstått att många har en relation till sin bil. Jag själv har aldrig ägt en bil men har många minnen kopplade till bilar och åkande. Jag minns alla bilar vi hade under min uppväxt - lukter eller hur sätet liksom brände och sved mot baksidan av låret i sommarvärmen i mammas lilla autobianchi eller hur man fick tråckla in sig i bakan på hennes Datsun.
Den snabbt ändrade stämningen i bilen under semestern när mamma läste kartor och inte fick ordning på om VI SKULLE AV VID NÄSTA AVFART ELLER INTE?! och det blev hård stämning där fram och vi barn satt tysta i baksätet och visste inte hur såna där bråk under resan skulle påverka resten av just den semesterdagen. Kanske blev det så där märkligt tyst resten av dagen, som om det var nåt men ingen sa vad.

Snart kommer jag också äga en bil!

Vad har ni för relation till era bilar? Är det bara ett helvete med allt eller är det ett stort nöje och avkoppling? Är det bara en jobbil som man får ny var 3 år och inget mer med det?
Har ni bilar ni minns med särskilt hat eller kärlek? Frihetskänslan?

Berätta gärna lite om er relation till bilar och bilägande

Min nuvarande bil är som ett förhållande med en golddigger, eller hora, rent ekonomiskt, kostar massor med pengar.

Men vissa bilar, i synnerhet de första man ägde, var det känslor inblandade i. Man glömmer aldrig sin första kärlek och man glömmer aldrig sin första bil, hur dålig den än var. Många försöker köpa bil med hjärnan när dom köper sin första bil men det är inget fel att köpa med hjärtat. Har man känslor för något så spelar det ingen roll om det är skavanker, jobb eller kostar pengar, det är värt det ändå.

Hade en djup relation till min tidigare bil. Både som en vän men även en sexuell relation, kommer ihåg det som igår när man satt i baksätet i nått skogsområde och smekte läderinteriören samtidigt som man onanerade och sa högt hur mycket man älskade henne.. Blev tillslut dags att sälja henne pg.a ekonomiska situationer... hon tar den säkert bakifrån av nån annan pervers bilfanatiker just nu... jävla slyna

Ett nödvändigt ont. Senaste två ganska nya har jag pekat på i bilhallen och sagt att jag vill ha den där. Vill du provköra? nej tack , skriv ut kontraktet bara. Blir inte bättre för att jag provkör 10 stycken. Förra hade jag i 11 år, senaste nu i 7 år. Min svåger som har ADHD lyssnar på allt i bilen och byter vartannat år, blir aldrig nöjd trots hyfsade bilar.

En spygrön (verde brillante enligt gipskatterna) Fiat 127 var min första och enda kärlek. När rosten till slut hade gjort sitt fick jag låta henne somna in. Något gick sönder inom mig och sedan dess har bilarna bara kommit och gått som i ett töcken. Tills för tio år sedan och sedan dess har jag levt i celibat.

Efter att ha åkt runt i 10+ år gamla bilar som fick lagas så kände jag förra året att man lever bara 1gång.
Slog till på en BMW från 2016 med låga mil för att få fräsch känsla och numera njuter man av att köra bil 😊
Vårdar den ömt, städar o rekondar den åtminstone varje / varannan vecka.
Tidigare handlade det om att ta sig från A till B.

Det är en kärlekshistoria. Den är vacker, pålitlig och kul att köra.
Har haft den i 10 år och den har fungerat prickfritt. Kommer köra den tills den rasar ihop...

Edit: Glömde nämna att det är en BMW e46 med sportchassi och M-utrustning.

Jag älskar min bil. Den kan ta mig ut i skog och mark samt att jag kan åka till mina släktingar och vänner mm. mm.

Jag kör ganska mycket (3500 mil /år) men jag flyger aldrig utomlands så jag ligger ändå under det Svenska CO2-snittet, skulle jag tro.

Hade två "lekbilar" som ung varav en köptes sprillans ny.

Bytte direkt till komfort och utrymme när barnen trillade in. Nu är det bara komfort fast med en hel del motor.

Ser bara bilen som ett verktyg idag. Den ska ta mig från A till B, alltid starta samt vara trevlig att köra.

Hatar att tvätta den.

Bilen är både verktyg och kärlekshistoria. Men jag tror alla har något förhållande till sin bil, även om det är en anonym silvergrå pendlarbil du knappt vet märket på..

Jag har hört att "If it flies, floats, or fucks - rent it." Kanske skulle man kunna lägga in 'drive'.

Skaffade min bil för 4 år sedan när min första dotter föddes. Det är en riktigt traktor som skakar och lever om på låga varv, och den svänger sämre än Finlandsbåtarna. Har själv bytt en jäkla massa slitdelar; fjädrar, dämpare, bromsar, motorfästen, kylarvätska, servoolja etc.

Men jäklar vad jag älskar bilen. Den fraktar numera tre små barn med bravur, går extremt komfortabelt på landvägen, drar lite bränsle (0.65 blandad), och jag känner alla dess skavanker och egenheter. Överlever den så ska jag köra den till 40k, minst <3

Det är en v70n 2.4d, nuvarande mätarställning är 25k.