Vågar inte berätta att jag är deprimerad.

Hej Flashback.
Jag är en kille på 18 år som är deprimerad. Jag älskade livet förr och tyckte att allt var skitroligt. Efter en del svåra perioder i mitt liv så mår jag fruktansvärt dåligt. Jag ligger mest i sängen och gråter, jag tycker ingenting är roligt längre, jag blir sjukt irriterad över småsaker som leder till ångest efteråt ifall jag t.ex har varit förbannad på mina föräldrar, som senare leder till att jag mår ännu sämre, jag funderar även på döden. Jag har sjukt många mer saker att berätta men det skulle fylla hela fältet.

Varför jag startade den här tråden är för att jag behöver tips på vad jag kan göra, som ni ser i titeln så vågar jag inte berätta för någon hur jag mår. Jag har en nära vän som jag har berättat för att jag mår sisådär dåligt men inte exakt hur jag mår. Jag är rädd att mina föräldrar ska bli oroliga och att de också ska må dåligt över hur jag mår. Jag vill verkligen ha hjälp och komma tillbaka till den personen som jag var förr, dock så brukar jag låtsas att jag mår bra. Jag tvingar mig till gymmet och gör några övningar och sen vill jag åka hem och lägga mig i sängen igen. Jag brukade tvinga mig själv till att umgås med kompisar men oftare och oftare tackar jag nej och det är en av anledningarna till att jag gör den här tråden för att jag misstänker att de kommer börja inse snart att någonting är fel. Jag har provat självmedicinera med cannabis och alkohol men det gör saken värre. Snälla hjälp mig.

Mvh

Av egen erfarenhet så japp alkohol gör det hela värre man mår bättre på fyllan men senare blir det värre

Precis.

Hej!

Det absolut sämsta du kan göra är att hålla din depression hemlig, det blir bara värre då.

Klart att dina föräldrar kommer att vara ledsna för att du inte mår bra men det märker dom säkert redan.

Be dom hjälpa dej så att du får hjälp nu direkt.
Ju fortare du får hjälp ju fortare kommer du att må bättre.

Inget att skämmas över att man inte mår bra, de flesta har sorger och bekymmer och tunga tankar att brottas med så du ska veta att du inte är ensam.

Så vad du än gör drick inte. Det gjode jag nu vid lucia och deppade ihop totalt och vaknade på akuten

Jag skäms! Hade skrivit i den här tråden men det var bara svart och kommer inte ihåg något
(FB) Har tappat livslusten

Du ska givetvis inte behöva må som du beskriver. Jag förstår att du inte vill berätta om det. God karl reder sig själv, heter det ju. Men ibland behöver man ändå lite hjälp med att komma på bättre tankar. Om jag var du hade jag kontaktat en psykolog eller en präst. Psykologer har någon slags tystnadsplikt och präster har absolut tystnadsplikt. Förhoppningsvis får du goda råd och pratar du med en präst kommer inte ett enda ord skrivas ner i någon journal om det hela.

Vet inte hur ts känner men det är inte lätt att sitta och prata med någon man ser, för min del går det bara inte. Men man ska inte heller gå och må dåligt, det blir aldrig bra

Så man ska inte må dåligt men man ska inte heller göra något åt det?

TS, Psykologerna är väl inte uppkopplade på telefonnätet men jag vet att man kan få tala med en präst per telefon. Vill du inte ta dig ut eller prata med någon av dina nära anhöriga är detta ditt bästa alternativ.

Har man inte varit nerkörd vet man inte hur det är, hmm ja det är väldigt svårt att förklara

Jag begriper att det är svårt att förklara. Jag menade inte att göra mig lustig.

Jag ska försöka få en blund nu så jag kommer därför att stänga ned Flashback. Tack till er som har kommenterat min tråd så ska jag svara er imorgon!

Det trodde jag inte. Det är svårt att prata med en främmande människa som tittar på en, lättare med någon bekant mail sms telefon eller här. Man pratar av sej med någon som lyssnar sedan måste man ta tag i grejer själv för att det ska bli bättre det är bara så. Och mycket man ska undvika är väldigt viktigt. Är 52 år och mått kass så länge jag kan komma ihåg och likt förbannat deppar man ihop det är skit jobbigt