Hjälp angående Venlafaxin

Tänkte berätta min historia här för att se om det finns någon som har liknande erfarenheter gällande den här medicinen. Jag har läst igenom hela internet men har hittills inte funnit något så därför gör jag nu en egen tråd i jakt på svar.

Innan sommaren hade jag ätit Venlafaxin 187,5 mg i ca 6 år. Jag upplevde inga nämnvärda biverkningar utan mådde utmärkt alla dessa år, även vid insättningen av den. Det enda jag märkte under insättningen då var lite ökad energi, aptitlöshet och rastlöshet men psykiskt mådde jag väldigt bra varför detta inte var några problem. Dessa biverkningar avtog också efter en kort tid.

I somras bestämde jag mig för att trappa ned för att sedan sluta med medicinen helt. Jag minskade dosen med 37,5 mg varje vecka och det gick väldigt bra. Första dagarna efter varje minskning upplevde jag så klart de kända "brain zapsen" samt drömde en del mardrömmar men jag fungerade väl i övrigt och kunde jobba heltid. Jag fick heller ingen ångest eller depression under den tiden. I slutet av augusti, en månad efter att jag slutat helt, började jag må sämre och sjönk djupare och djupare ned i en depression under hösten. Jag fick även en del ångest och grät nästan varje dag. Jag försökte kämpa på med mitt vardagsliv, bestående av studier, så gott det gick men i slutet av oktober orkade jag helt enkelt inte mer. Jag sökte då kontakt med läkare och bad om att få sätta in Venlafaxin igen. Eftersom den hade fungerat helt perfekt tidigare utan biverkningar så tänkte jag så klart att den skulle ta mig tillbaka till mitt välmående igen. Men oj så fel jag hade..

Jag startade då enligt läkares rekommendation med 37,5 mg första veckan för att efter en vecka öka till 75 mg. De första dagarna med 37,5 mg mådde jag jättebra. Min ångest och nedstämdhet försvann helt och jag kände de "typiska" insättningsbesvären som jag hade gjort tidigare, alltså mer energi, mindre aptit, men väldigt glad och välmående. Efter ca tre dagar började dock ångesten smyga sig på igen och jag tänkte väl då att dosen helt enkelt var för låg och höjde till 75 mg när en vecka hade gått. Då kände jag en ökad ångest och stress som jag aldrig känt förut. Det var liksom en brännande känsla i bröstet och en väldig inre oro. Jag fick väldigt svårt att sova och komma till ro och jag blev förtvivlad och rädd. Efter ca två dagar avtog detta och jag började må bättre och bättre i ca tre dagar. Då helt plötsligt så kom den här malande brännande känslan i bröstet tillbaka samtidigt som jag kände allmänt obehag psykiskt. Jag kunde inte koncentrera mig eller göra något. Så höll det på i flera dagar, kanske fyra. Dessa dagar var de absolut värsta i mitt liv. Jag vred mig av ångest och obehag. Det enda jag hade att dämpa det med var Atarax som egentligen bara gjorde mig seg och inte dämpade den faktiska ångesten, men det hjälpte mig i alla fall att sova någorlunda.

Så, efter en hel del ringande till psykjourer och KRY m.m. kontaktade jag min vårdcentral för att be om att få höja till 150 mg då jag misstänkte att jag åt en för låg dos. Jag hade ju läst att det är först vid denna nivå och högre som Venlafaxin börjar påverka även noradrenalinet varav jag tänkte att det var orsaken till att jag inte mådde bra. Jag höjde då, den tredje veckan från startdosen, till 150 mg och började må gradvis bättre de följande dagarna. Jag hade dock fortfarande kvar en oro och ilande känsla som kom ibland men jag var mycket bättre än vad jag var under de där fruktansvärda dagarna på 75 mg. Efter samråd med läkare bad jag om att få höja till 187,5 mg då jag var så rädd att må dåligt igen p.g.a. för låg dosering. Eftersom det var 187,5 mg jag ätit under alla de år jag mådde bra kändes det som att det helt enkelt var bäst att lägga mig på den dosen igen.

Så, jag höjde till 187,5 mg och mådde fantastiskt under ca 4 dagar. Sedan började ett helvete igen. En oerhörd brännande känsla i bröstet kom och höll i sig i ca två dagar. När den lagt sig kom istället ett jättetungt tryck över bröstet och en allmänt tung känsla i hela psyket och kroppen samt en oerhörd nedstämdhet och dysfori. Jag kunde inte känna någon glädje eller lust till något. Låg i stort sett i sängen hela dagarna och gjorde endast nödvändiga saker som att duscha, äta och sova. Grät också en hel del då jag var oerhört förtvivlad och rädd för att aldrig bli bra igen. Jag åkte in till psykakuten under helgen för att få träffa en psykiater. Han sa i stort sett det jag redan vet om Venlafaxins speciella biverkningar, särskilt under insättning och att man ska utvärdera under 4 veckor på en och samma dos. Var jag inte bra efter 4 veckor på 187,5 mg skulle jag eventuellt byta till Cymbalta.

Efter några dagar började jag återigen må bättre, vilket så klart var en stor glädje och jag fick energi och lusten tillbaka. Det höll i sig en hel vecka tills att jag nu, återigen, i torsdags började att må sämre. Fick tillbaka en slags brännande oro i bröstet (dock mycket mildare än den senaste omgången) och började återigen känna mig ledsen och nere. Nu har det gått några dagar och det bränner visserligen inte längre men istället är det tungt i bröstet och jag känner mig irriterad, nedstämd och har en allmän olust. Det känns så fruktansvärt tråkigt det här, speciellt att man ska må så här på julafton och allt. Jag har gått från att vara högpresterande och levnadsglad till ja.. jag vet inte vad jag ska kalla det. Det känns bara som att min hjärna är förstörd på något sätt och jag är så orolig över att aldrig kunna må bra igen och fungera. Har också en stor tenta i januari och tanken på den gör mig lamslagen. Hade jag vetat detta hade jag aldrig slutat med medicinen överhuvudtaget.. Förstår verkligen inte vad det är som har hänt. Om jag har fungerat på medicinen förut så borde jag väl kunna göra det igen? De flesta verkar ju må sämre i början och sedan gradvis bättre men för mig har det varit som en total berg- och dalbana.

Är det någon som har liknande erfarenheter från att en gång ha ätit Venlafaxin, satt ut den, för att sedan börja igen? Har ni upplevt att den fungerat annorlunda då? Är det någon som har någon aning om vad det är som händer? Och om Venlafaxin absolut inte fungerar längre för mig, hur tror ni en övergång till Cymbalta kommer att vara? Har för övrigt legat på 187,5 mg i drygt tre veckor nu.

Min helt ovetenskapliga teori är att du trappade upp för snabbt. Ta en 37a, eller en halv 37a, och se hur det känns. När du får tendenser till BZ så ta en liten dos igen. Men trappa inte upp.

Som sagt, helt ovetenskapligt, men bättre för lite än för mkt om du klarar dig på det. SNRI är inte att leka med.

Om det stämmer så borde jag ju efter en tid bli bra på 187,5 mg, eftersom det då bara inneburit en chock för kroppen att jag höjt för snabbt? Tänker att den då borde vänja sig efter ett tag ändå när chocken lagt sig. Att sänka till 37,5 mg från 187,5 mg låter inte vettigt då man ju även ska vara väldigt försiktig vid utsättning/nedtrappning av den här medicinen.

187,5 kan ju vara för mkt och inte alls säkert att du vänjer dig. Du mår ju uppenbarligen inte bra av den dosen.

Självklart ska man vara försiktig vid utsättning. Men du ska ju inte heller gå ner till noll. Ta en 37a och se hur länge du klarar dig på den. Kanske är det ett dygn, kanske bara 12 timmar eller kanske bara ett par timmar. Det handlar alltså om att försöka anpassa dosen till en bra nivå.

Jag tänker i alla fall vänta ut tills det gått 4 veckor på den här dosen, som psykiatern sa. Han tyckte för övrigt att jag hade gjort en normal upptrappning. Du tycker inte att det är bättre att sänka till 150 i så fall och se hur jag mår då?

Stort tack för svar!

Du kan ju sänka till 150 men med risk för att låta tjatig skulle jag dela upp det under dygnet och ta 37 mg åt gången, för att känna hur det verkar.

Funkar ingen dos kanske du får byta medicin, eller kombinera med Mirtazapin.

Jag hoppas att det ordnar sig i alla fall.

Hej har legat 150 mg och varit både högre dos och lägre.. men att ändå vänta ut så att det sätter sig så tycker jag 150 skall fungera bra för dig... men tyvärr så måste du nog nu låta kroppen få sjunka in på en dos och inte hoppa så fram och tillbaka..

Vad är det du vill uppnå?

Då är det väl bara att satsa mot målet?

Vad menar du? Det jag vill är att må bra igen som jag alltid gjort tidigare när jag ätit samma dos. Kan ju inte satsa så mycket mer än vad jag gör och det är ju svårt att veta exakt hur man ska göra för att nå dit.

Hej intressant 4-dagars anfallen hade jag i 8 månader innan jag till slut trappade ut långsamt. För varje dossänkning blev anfallen mildare.

Dom är helt fruktansvärda, det värsta jag upplevt tror jag. Aldrig upplev sådan psykisk smärta tidigare. Har heller inte hittat någon innan som haft dessa.

Vet inte vad det beror på men gissar på nån reaktion på noradrenalinet.

Enda sättet att avsluta tyvärr

Hej! Usch det låter ju inte bra. Det är så konstigt bara att jag fungerat så bra på den tidigare. Vilken dos åt du som mest? Hur har det gått sen? Provade du någon annan medicin som fungerade bättre? Jag har ju fått råd att byta till Cymbalta om det inte blir bra men den påverkar ju också noradrenalinet, men den kanske är mer stabil vad gäller biverkningar. Ja man tappar ju hoppet..

Trappar ut den sakta är nu på 37,5mg från 225mg sen i maj. Åt iofs oxå mirtazapin 15mg men redan på låg dos fick jag reaktionen trodde oxå det skulle hjälpa att höja men icke.

Inte säker Cymbalta ger samma reaktion utan både du o jag åt ju Venlafaxin. Var vaksam dock. Dock kommer jag enbart köra ssri ett tag pga av detta och testa.