Jag är en Gråsosse, och det som alltid appellerat mig med Socialdemokratin är den pragmatiska och långsiktiga strävan efter ett bättre samhälle.
Socialdemokrati för mig är att faktiskt försöka göra det bättre för så många som möjligt, genom genomtänkta och rationella reformer. Det är inga högtravande ideologier eller ouppnåeliga mål. Det är heller inga radikala revolutioner som ska vända upp och ner och in och ut på allting, och som skiter sig fullständigt i slutändan. Utan det handlar om att göra det bästa här och nu, med de begränsade möjligheter vi har.
Min Socialdemokrati är ungefär som Zeb Machahan. Visst, det är en tråkig gubbe som inte är rolig att gå på krogen med, men när det blåser så kan man alltid hålla i honom, och när det dyker upp någon slyngel som förtjänar stryk, så stryper han slyngeln med ena handen.
Mitt problem är att Socialdemokraterna inte är mina socialdemokrater längre. De är inte pragmatiker, de ser inte verkligheten för hur den ser ut, och de envisas med att inte strypa alla blodsugande snorungar som kryper upp på partikroppen. Se bara på vedervärdiga drägg som Jan Emanuel eller de där islamisterna i ungdomsförbundet! På den gamla goda tiden hade Per Albin strypt dem till döds med vänsterhanden och pissat på deras lik, utan att ta andra handen från svarven på bruket! (och sedan pissat på deras värdelösa lik!).
Det tar emot att säga det, men SD är det närmaste mina socialdemokrater man kommer i dagens politik. De vill göra tillvaron bättre för det breda flertalet. De kallar en spade för en spade utan att skämmas för det, och om en smutsig islamist skulle infiltrerar deras ungdomsförbund, så skulle de inte tveka att strypa den jäveln (och bajsa på hans stinkande lik!).
Socialdemokrati för mig är att faktiskt försöka göra det bättre för så många som möjligt, genom genomtänkta och rationella reformer. Det är inga högtravande ideologier eller ouppnåeliga mål. Det är heller inga radikala revolutioner som ska vända upp och ner och in och ut på allting, och som skiter sig fullständigt i slutändan. Utan det handlar om att göra det bästa här och nu, med de begränsade möjligheter vi har.
Min Socialdemokrati är ungefär som Zeb Machahan. Visst, det är en tråkig gubbe som inte är rolig att gå på krogen med, men när det blåser så kan man alltid hålla i honom, och när det dyker upp någon slyngel som förtjänar stryk, så stryper han slyngeln med ena handen.
Mitt problem är att Socialdemokraterna inte är mina socialdemokrater längre. De är inte pragmatiker, de ser inte verkligheten för hur den ser ut, och de envisas med att inte strypa alla blodsugande snorungar som kryper upp på partikroppen. Se bara på vedervärdiga drägg som Jan Emanuel eller de där islamisterna i ungdomsförbundet! På den gamla goda tiden hade Per Albin strypt dem till döds med vänsterhanden och pissat på deras lik, utan att ta andra handen från svarven på bruket! (och sedan pissat på deras värdelösa lik!).
Det tar emot att säga det, men SD är det närmaste mina socialdemokrater man kommer i dagens politik. De vill göra tillvaron bättre för det breda flertalet. De kallar en spade för en spade utan att skämmas för det, och om en smutsig islamist skulle infiltrerar deras ungdomsförbund, så skulle de inte tveka att strypa den jäveln (och bajsa på hans stinkande lik!).
). Många tycket kanske illa om S innan dess med de sågs som patrioter och fosterlandsvänner. Han tog över S 1969 men SD bildades inte förrns 1988 så det tog lång tid att forma ett motstånd.
