Varför talas det så lite om Keynesianismens fördelar och goda trackrecord?

Världens ekonomi domineras idag av globalismen som har sitt ursprung i nyliberala ideer.
Marknaden är relativt oreglerad, ett bevis på detta var finanskrisen 2008.
Samma finanskris ledde så småningom till dagens förakt mot globalister, banker och "etablissemanget" vi ser växande nationalistiska högerpartier i Europa som svar på de alltjämt ökande inkomstklyftorna och ekonomiska svallvågorna efter 2008.

I USA har vi en medelklass som tack vare Reagans politik idag har en lägre reallön är de hade när samma politiker satt vid makten, de flesta amerikaner måste ha flera jobb för att kunna hålla sig över ytan, vilket skapat frustration och lett till att man valt en president vars politik i praktiken endast går ut på att svartmåla invandrare och alla andra länder med undantag för sitt egna, att hata är på modet.

Vi kommer troligen att se en ny finanskris inom kort, eftersom den oreglerade marknaden gynnar spekulation och monopolism, vilket skapar bubblor och sedermera krascher.
Det enda som skyddade USA från att gå omkull 2008 var hederlig socialism när staten var tvungen att baila ut bankerna (med undantag för en)
Endast Lehman Brothers kollaps skapade en ekonomisk jordbävning som vi än idag kan se svallvågorna av.

När nästa finanskris sker (och den kommer att ske, det är naturligt) så är nationalisterna redo att ta makten, 1930-talet kommer gå i repris.

Varför går man inte tillbaka i historien och ser på Keynianismen, den politik som byggde Europa och USA efter andra världskriget, och som fick väst att blomstra ekonomiskt genom att staten investerade i infrastruktur? I princip alla västländer som inte tillhörde Sovjetunionen eller styrdes av diktatorer (Spanien, Portugal, Grekland etc.) hade en guldålder fram till 1970-talet och OPEC-krisen, och sedan var Nixon tvungen att lämna guldfoten, inte för att det egentligen var nödvändigt, men för att han trodde det skulle ge honom mer popularitet.
Ford och Carter gjorde inte mycket väsen av sig, men Reagan fortsatte på samma bana med att ta stora lån och släppa marknaden fri, vilket mycket riktigt fick den amerikanska ekonomin att blomstra, men så blev den också till den sköra skapelse vi har idag, med en alltjämt försvagad dollar till följd av aggressivt pengatryckande, och en amerikansk medelklass som sedan 80-talet i princip försvunnit.
Dagens globala ekonomi består till absolut största majoritet av fiat, pengar som bankerna själva skapat ur tomma intet, och som endast existerar på pappret.
Allt detta är ett recept för en total kollaps.

Varför inte gå tillbaka till den långsamma, men stabila ekonomiska utvecklingen som vi hade under efterkrigstiden?

Då ekonomi inte är mitt område, så kan jag inte direkt bidra med något, utan ska följa vad som skrivs. Jag kastar dock in frågeställningen om det kan ha något samband med den rörliga växelkursen efter finanskrisen i början av 1990-talet? Under rubriken 'Kritik' från svenska Wikipedia:


Kanske har det inte heller varit i samklang med den svenska politiken sedan 1990-talet med en aning mer nyliberal överideologi om behovet av privatiseringar och en riksbank som inte står direkt under riksdagens styre? Den politiken har väl drivits av samtliga regeringar, oavsett om de har varit borgerliga eller socialdemokratiska? Vidare från Wiki:


https://sv.wikipedia.org/wiki/Keynesianism

Men som sagt, jag är inte värst insatt i ekonomi, så jag har inte ens en klar bild i vilken mån Sverige tidigare verkligen kan anses ha följt Keynesianismen (förutom att jag vet att man brukade hävda att man gjorde det), samt vet inte heller i vilken mån man har frångått den, så en mer insatt får gärna försöka definiera det. Samt även kanske svara på varför man har frångått den/bör frångå den, samt varför man kanske inte bör (inte kan?) närma sig den igen, alternativt vad som skulle krävas för att närma sig den igen.

Därför att Keynesianism inte funkar, varken under låg- eller högkonjunktur, och på sikt leder till stagnation och inflation, som den gjorde på 70-talet.
Se även vad Hayek tyckte:https://sv.wikipedia.org/wiki/Keynesianism#Kritik

Ja, inflationen var ju uppenbarligen ett problem i Sverige. Men har Sverige och övriga Västvärlden verkligen stagnerat mindre efter 1980-talet, jämfört med t.ex. från 1950-talet fram till och med 1970-talet? Speciellt om man ser från början av 2000-talet fram till idag?

Ja, https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ek...=/14515/1/all/
bortsett från Lehmankraschen 2009

Det finns ju starka argument för att den inte alls fungerar utan bara skjuter katastrofen framför oss och istället får en jättesmäll vi saknar verktyg för. Det finns starka argument att det hade varit bättre att ta tag i problemen när de var små.
En sund ekonomi utan politiska ingrepp hade nog varit det bästa.

Jag kan tycka att det är besvärligt att tala om något som inte finns. Dvs de fördelar och goda trackrecord som nämns i rubriken.

Har någon sett till de?
Hur bra trackrecord har den starka staten i Venezuela?
Tja, Venezuelas BNP/Capita har stått still sedan 1960. Svängt lite upp och ned men alltså inte ökat.
Hur får någon det till framgångsrikt?

Det kan vara lite belysande att titta på Sveriges utveckling.
Vid början på 1800-talet så var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa. Det var så illa att BNP/capita var i paritet med den Sverige hade på 1300-talet.

Ett nationalisternas paradis. Det krävdes pass för att få resa inrikes. Och ekonomin var lokal.
Men resultatet var bl a att t ex Turkiet hade högre BNP/Capita än vi hade. Vi var ungefär i paritet med länder som Syrien, Malaysia och Libanon. Lite högre än Iran och Irak. (Finland låg sämre till än de nu listade länderna).

Men i mitten på 1800-talet så liberaliserades Sverige. Och då tog tillväxten fart. (Visst kan man säga att vi hade draghjälp av industrialisering. Men utan liberaliseringen så hade det kanske inte blivit så mycket industrialisering).

Tillväxten tog som sagt fart fram till 1930 då USA drämde till med tullar. Vilket sänkte såväl USA som Europa i ett decennium eller så. Efter andra världskriget så fortsatt tillväxten. Nu fanns det såväl vänstertomtar som fackföreningar som obstruerade. Men deras obstruktion av tillväxten var inte så stark.

1951 hade Sverige en skattekvot på endast 19%. Bara lite mer än Singapore har nu. Så vänstern hade inte ännu gjort staten så stark att den kunde obstruera. Än var vi i huvudsak liberala.
Men sedan kom Tage Erlander, Palme och Ingvar Carlsson och riktig körde Sverige i botten.
Skattekvoten hade man 1990 dragit upp i hela 50%. Och vid lågkonjunkturen i början på 90-talet körde Sverige rejält ned i diket pga den fasta växelkursen i kombination med att facket under 80-talet hade tvingat upp lönekostnaderna.

Därefter har Sverige liberaliserats lite. (S) gav upp att bli en "öststat" iom Sovjets fall och efter "rosornas krig". Förstatligandet har minskat. Skattekvoten har minskat lite (mest tack vare Alliansen).
Och detta har gjort att Sverige gått bättre. Trots alla problem som ältas i forumet har tillväxten i Sverige varit relativt bra jämfört med andra vänsterländer i Europa. (På ungefär samma nivå).

Så den historia Sverige berättar är att liberalism ger tillväxt och högre levnadsstandard.
Samma sak med länder som Sydkorea och Singapore.

Länder med stark stat visar bara hämmad tillväxt och grader av stagnation. Vänsterpolitik är en slags misär-politik.

Jag tror faktiskt att det är tanken, det ska bara bli lite orättvisare, lite större klyftor, lite mer mer kultkurkontrast och osämja i EU men sen jävlar kommer vi vara där igen du vill vara. Det ska bara braka loss ordentligt i hela EU och helst hela världen och medan all ekonomi fuckas upp och vi flyr från våra liv binder eliten upp sina tillgångar ännu mer sen blir det reset, och vi har inget och dom har allt, men vi är i alla fall lika fattiga.

USA under andra världskriget fram till 1970.
Väst-europa och speciellt de nordiska länderna fram till och med idag.


Venezuela är idag en socialistisk stat där staten äger produktionsmedlen, främst oljeföretaget PDVSA.
Keynes förespråkar inte förstatligandet av industrin, så din jämförelse med Veneuzela här är orimlig.
Venezuela före Chavez var konfliktfylld med flera statskupper och svaga regeringar där korruptionen var utbredd. Man välde även att förstatliga PDVSA under 70-talet efter OPEC-krisen (återigen ngt. som inte Keynes förespråkar) vilket ledde till en orimlig public spending likt den vi sett med Chavez.
President Carlos Andrés Pérez var tvungen att ta lån från IMF, senare blev han åtalad för att ha svindlat staten på hundratals miljoner dollar.
Problemet med Veneuela är att den drabbas av olje-sjukan, inte för att den skulle följa Keynes teori.

Tillväxten tog fart, men inte levnadsstandarden. Liberaliseringen ledde inte till en bättre levnadsstandard, detta skedde först när arbetarrörelsen fick större inflytande under 1900-talet.
Under första värlskriget ansågs Sverige fortfarande som en av Europas mest fattiga länder, folk flydde landet till USA i drivor.

Du säger tullar, jag säger Wall Street 1929, till följd av en oreglerad marknad vilket leder till orimlig spekulation, något Keynes inte förespråkar, bara nyliberalister.


Fackföreningen och arbetarrörelsens framgångar under början av 1900-talet lade grunden till den svenska medelklassen, vilket gav landet en befolkning med stark köpkraft, vilket i sin tur gjorde att företagen kunde börja tjäna bra pengar, vilket fick ekonomin att blomstra.
Typisk höger-retorik att helt ignorera det faktum att en köpstark medelklass är det bästa medlet för en stark och sund ekonomisk utveckling.


Även om jag kan hålla med dig i att skattepolitiken gått överstyr i slutet av 1970-talet, så såg det bra ut fram tills dess (det vill säga fram till Palmes första statsministerperiod)
Byggandet av folkhemmet under 50-talet av socialdemokraterna borgade för en välfärd och en ekonomiskt stark medelklass vilka hade råd att konsumera de produkter som industrin kunde erbjuda, alltifrån kylskåp från Elektrolux till bilar från SAAB och Volvo.


Landets ekonomiska utveckling expanderat snabbare sedan början av 1990-talet, men samtidigt har kronan försvagats något enormt (jämför med kronans värde på 1970-talet då den till och med var starkare än den Schweizska francen) och den gemene svensken har en enorm låneskuld på grund av en extremt boendemarknad, en effekt av liberaliseringen och det faktum att man övergav byggandet av nya bostäder som man tidigare sysslat med under "östtats-sverige"
https://www.privataaffarer.se/articl...nkl-brf-skuld/


Mer tillväxt, aboslut, men högre levnadssstandard? Tveksamt.
Du drar upp starka ekonomier som Sydkorea och Singapore, länder jag bott i under en kortare period.
I Singapore är det omöjligt att leva under anständiga levnadsförhållanden så tillvida man inte har en högre inkomst, på grund av en extrem boendekostnad.
Och i Sydkorea så finns det inget socialt skyddsnät och inga pensioner för äldre som byggde upp landet under Park Chung-hee, många äldre kvinnor blir tungna att prostituera sig för att kunna få mat på bordet. Så mycket för ekonomisk tillväxt..
https://medium.com/@yeji.lee413/bacc...a-cd1e59db9ba4

Med Keynes så hade kanske den ekonomiska tillväxten inte varit lika hög, men samtidigt så hade den varit mer stabil, och invånarnas levnadsstandard hade varit exceptionellt högre.


Beror på graden av hur stark staten är. Som sagt socialism och nationaliserande av industrier är inget som Keynes förespråkade, men jag förstår att nyliberaler gärna vill måla upp bilden av Keynes som socialist.

Byggandet av folkhemmet, miljonprogrammet och införandet av bättre arbetsmarknadslagar för anställda gjorde att Sverige kunde blomstra, detta tack vare arbetarrörelsen och socialdemokraterna, vilka följde Keynes ideer (och var inte ensam om att göra detta i Europa + USA)

Jag förstår att det är svårt för en liberal att svälja det faktum att enbart en ökad statlig investering i infrastruktur och byggande av bostäder är receptet för att ekonomin skall fortsätta blomstra. Det måste till lite för att kunna bygga grunden för en vidare ekonomisk expansion, annars stannar allt av i urbanisering och bostadsbubblor vilket leder till att medborgarna blir låneslavar och minskad konsumtion generellt.

Anledningen är för att vi har rörlig växelkurs. Det innebär enligt Mundell-Fleming modellen att penningpolitik är det politiska medlet som kan ge resultat. Finanspolitik fungerar bättre om man har fast växelkurs.

Keynes var liberal

Det beror ju lite på hur man definierar liberal, och vilken typ av liberal man anser att Keynes var. Han var ju knappast en klassisk liberal, eftersom han förespråkade ganska kraftig statlig intervention och styrning av ekonomin.
Och han gav ju politikerna ett verktyg (i form av skuldsättning) som de genast började missbruka (Keynes poäng var ju att spara i högkonjunktur för att kunna investera, och låna, i lågkonjunktur) genom att ständigt ha underbalanserade budgetar, oavsett konjunktur, så egentligen kan man säga att Keynes inte var keynesian i den bemärkelse keynesianismen applicerades i västvärlden.

Österrikare och neoklassiker tycker nog inte har var särskilt liberal: https://mises.org/library/was-keynes-liberal