Första tripprapporten och mitt första inlägg, lär bli en del fel! Det var ett länge sedan, men ligger sömnlös och tänker tillbaka på min bästa tripp hittils, kanske kan vara värt att dela.
Substans: Cannabis.
Dos: Ca 2 gram.
Ålder: 20, man, 75kg.
Tid: Gissningsvis 2-3h.
Beskrivning: Det var en vän som introducerade mig, vi skulle röka vi två en sen sommarkväll. Jag hade 0 erfarenhet till skillnad från han som har en del med diverse knark. Endast tobak och alkohol för mig. Vi köpte 5 gram grönt tillsammans och rullade en joint på nästan allt, kanske 4 gram och blandade ut med tobak och möjligtvis lite brunt (minns ej). I efterhand allt för mycket, men jag antar att han ville introducera en rejält eller spara till senare.
Ca 22.00. Vi begav oss mot ett berg där vi satte oss, såg på kvällshimmeln och började röka. Halva jointen senare kände först ingenting och sade det till honom, varpå han beskrev att han såg pixlar liksom på en tvskärm och plötsligt såg jag det också. Jag fastnade i den tanken, dendär tvskärmen och började nojja. Jag trodde att han skämtade, att det var placebo och att jag var med i ett tvprogram som gör narr av en när man är låtsashög. Vi pratade en del och jag började tro att han vilseledde mig mitt i stan, eftersom jag inte bodde där, och eventuellt tänkte råna mig. Väldigt nervös vart jag, jag kunde känna varenda hjärtslag in i minsta detalj, men det släppte tillslut efter småsnack. Jag talade mycket fritt om vad jag kände för honom, jag talade i cirklar och fick inte ihop mina egna resonemang varpå han idiotförklarade mig och mina argument. Kanske var det det som fick det att släppa.
Ca 23.00. Vi gick vidare och vid nästa berg hände det otroliga. I efterhand vet jag fortfarande inte om det är sant, men vi kom över en grupp vitklädda individer som spelade improviserad musik. En av dem hälsade oss välkomna på vägen upp utan att säga någonting. De satt ca 10 st i en ring på toppen, alla tysta, bara spelandes. Vi började röka den andra hälften i sällskap med denna grupp människor, vi måste gjort dem sällskap i minst 30 minuter. Det var så vackert, mysiken de spelade lät dåligt men det var som vi absorberades in i deras gemenskap, tyckte jag i alla fall, och att vi alla 12 var i harmoni med människans primitiva och operfekta natur. Här minns jag även en känsla av naturlig spiritualism, jag kände värme från klippan vi satt på och att jag var som en förlängning av naturen - men minns inte mycket mer. 30 minuter, massa chipspåsar och många skratt senare begav vi oss hemåt. Vägen hem präglades av polisnojja och allmänt misär pga regn, men vi klarade oss hem. Vi sade inte så mycket här, förutom att jag påpekade hans konstiga gångstil och sätt att bära kassen med chips på.
Ca 00.00. Väl hemma sade vi gonatt och jag satte på mitt favoritalbum i hörlurarna. Jag hade inga förväntningar, men hade läst innan att det var nice. Jag lutade mig tillbaka och fick CEV till min favoritlåt- Images med Saga om någon är intresserad. Synthig progrock med inslag av rymd osv. Jag flög runt planeter, bekämpade aliens och gjorde episka poser i asteriodfält och gasmoln. Jag kan nästan se det framför mig än idag. När jag väl skulle sova kom jag på att de hade en inneboende och tänkte direkt att han skulle knivmörda mig i sömnen, så jag satt och stirrade på dörren i vad som kändes som en evighet. Efter ett tag fann jag någon slags harmoni i det hela, slöt ögonen och somnade. Kanske ingick det i någon slags gudaplan att han skulle mörda mig tänkte jag. Det var det.
En vecka senare när jag skulle somna och precis slutit ögonen hörde jag viskningar precis intill mig. Det kändes verkligen inte som föreställningar, jag trodde på riktigt att det kom från precis intill min säng. De viskade om döden på något kryptiskt undervärldsspråk så jag skrek. Väckte hela familjen och hamnade i långa samtal. Morsan trodde att jag fått psykos, efter vilket jag kände att hon försökte sätta dit mig. Hon ville bara förstöra och alltid ge ut diagnoser osv. Hela mitt liv hade hon hållt på och satt käppar i hjulen! Ett par veckor efter detta tampades jag med någon slags svag psykos, mamma hade rätt igen. Det var allt från att jag inte kunde gå till sjukvården eftersom psykosavdelningen var med på mammas onda planer till att mina lärare var spioner som spanade efter minsta detalj som skulle sätta mig på psyket i all framtid. Eftersom jag var halft medveten om psykoser så valde jag att antecka under tiden, så mobilen är full med detaljerade beskrivningar om hur vännerna är de enda som inte är med i omvärldens plan om att bekämpa mig till hur jag vissa dagar kände mig som vanligt. Den gav med sig efter ett par veckor.
Utvärdering: Min första och absolut bästa tripp. Har rökt gräs flera gånger sedan dess i mindre dos utan att uppnå samma känsla. Överlag lite väl nojjig med otrevlig dock intressant psykos efteråt, annars mycket trevlig. Människorna på berget och CEV speciellt.
Substans: Cannabis.
Dos: Ca 2 gram.
Ålder: 20, man, 75kg.
Tid: Gissningsvis 2-3h.
Beskrivning: Det var en vän som introducerade mig, vi skulle röka vi två en sen sommarkväll. Jag hade 0 erfarenhet till skillnad från han som har en del med diverse knark. Endast tobak och alkohol för mig. Vi köpte 5 gram grönt tillsammans och rullade en joint på nästan allt, kanske 4 gram och blandade ut med tobak och möjligtvis lite brunt (minns ej). I efterhand allt för mycket, men jag antar att han ville introducera en rejält eller spara till senare.
Ca 22.00. Vi begav oss mot ett berg där vi satte oss, såg på kvällshimmeln och började röka. Halva jointen senare kände först ingenting och sade det till honom, varpå han beskrev att han såg pixlar liksom på en tvskärm och plötsligt såg jag det också. Jag fastnade i den tanken, dendär tvskärmen och började nojja. Jag trodde att han skämtade, att det var placebo och att jag var med i ett tvprogram som gör narr av en när man är låtsashög. Vi pratade en del och jag började tro att han vilseledde mig mitt i stan, eftersom jag inte bodde där, och eventuellt tänkte råna mig. Väldigt nervös vart jag, jag kunde känna varenda hjärtslag in i minsta detalj, men det släppte tillslut efter småsnack. Jag talade mycket fritt om vad jag kände för honom, jag talade i cirklar och fick inte ihop mina egna resonemang varpå han idiotförklarade mig och mina argument. Kanske var det det som fick det att släppa.
Ca 23.00. Vi gick vidare och vid nästa berg hände det otroliga. I efterhand vet jag fortfarande inte om det är sant, men vi kom över en grupp vitklädda individer som spelade improviserad musik. En av dem hälsade oss välkomna på vägen upp utan att säga någonting. De satt ca 10 st i en ring på toppen, alla tysta, bara spelandes. Vi började röka den andra hälften i sällskap med denna grupp människor, vi måste gjort dem sällskap i minst 30 minuter. Det var så vackert, mysiken de spelade lät dåligt men det var som vi absorberades in i deras gemenskap, tyckte jag i alla fall, och att vi alla 12 var i harmoni med människans primitiva och operfekta natur. Här minns jag även en känsla av naturlig spiritualism, jag kände värme från klippan vi satt på och att jag var som en förlängning av naturen - men minns inte mycket mer. 30 minuter, massa chipspåsar och många skratt senare begav vi oss hemåt. Vägen hem präglades av polisnojja och allmänt misär pga regn, men vi klarade oss hem. Vi sade inte så mycket här, förutom att jag påpekade hans konstiga gångstil och sätt att bära kassen med chips på.
Ca 00.00. Väl hemma sade vi gonatt och jag satte på mitt favoritalbum i hörlurarna. Jag hade inga förväntningar, men hade läst innan att det var nice. Jag lutade mig tillbaka och fick CEV till min favoritlåt- Images med Saga om någon är intresserad. Synthig progrock med inslag av rymd osv. Jag flög runt planeter, bekämpade aliens och gjorde episka poser i asteriodfält och gasmoln. Jag kan nästan se det framför mig än idag. När jag väl skulle sova kom jag på att de hade en inneboende och tänkte direkt att han skulle knivmörda mig i sömnen, så jag satt och stirrade på dörren i vad som kändes som en evighet. Efter ett tag fann jag någon slags harmoni i det hela, slöt ögonen och somnade. Kanske ingick det i någon slags gudaplan att han skulle mörda mig tänkte jag. Det var det.
En vecka senare när jag skulle somna och precis slutit ögonen hörde jag viskningar precis intill mig. Det kändes verkligen inte som föreställningar, jag trodde på riktigt att det kom från precis intill min säng. De viskade om döden på något kryptiskt undervärldsspråk så jag skrek. Väckte hela familjen och hamnade i långa samtal. Morsan trodde att jag fått psykos, efter vilket jag kände att hon försökte sätta dit mig. Hon ville bara förstöra och alltid ge ut diagnoser osv. Hela mitt liv hade hon hållt på och satt käppar i hjulen! Ett par veckor efter detta tampades jag med någon slags svag psykos, mamma hade rätt igen. Det var allt från att jag inte kunde gå till sjukvården eftersom psykosavdelningen var med på mammas onda planer till att mina lärare var spioner som spanade efter minsta detalj som skulle sätta mig på psyket i all framtid. Eftersom jag var halft medveten om psykoser så valde jag att antecka under tiden, så mobilen är full med detaljerade beskrivningar om hur vännerna är de enda som inte är med i omvärldens plan om att bekämpa mig till hur jag vissa dagar kände mig som vanligt. Den gav med sig efter ett par veckor.
Utvärdering: Min första och absolut bästa tripp. Har rökt gräs flera gånger sedan dess i mindre dos utan att uppnå samma känsla. Överlag lite väl nojjig med otrevlig dock intressant psykos efteråt, annars mycket trevlig. Människorna på berget och CEV speciellt.
__________________
Senast redigerad av Nopyloku 2019-12-09 kl. 07:36.
Senast redigerad av Nopyloku 2019-12-09 kl. 07:36.
