Lite märkligt kan tyckas att jag först kom på det nu kanske. Jag har bara legat i sängen de senaste fyra timmarna och pillat på mobilen (mobilspel, lite snack med andra på Messenger, bettat lite på Svenska Spel, läst lite om fotboll). Och då slog det mig precis, så att jag kände ett behov av att logga in på flashback, att jag mår väldigt bra av denna inaktivitet.
Inte sällan när jag har varit en hel dag på jobbet så känner jag mig slut i huvudet. Inte slut för att jag har slitit och tänkt så mycket utan för att det är tydligen plågsamt att umgås med andra människor. Det är inget större fel på mina arbetskamrater, men det är absolut inget större rätt på dem heller. Jag gillar dem lite grann, men överlag så finner jag dem nog ganska tråkiga och på ett sätt påfrestande.
Sähär i efterhand så har jag nog alltid känt så inför mina nära medmänniskor. Att de är okej men de sliter på min mentala hälsa.
Det största problemet är nog att jag känner att jag måste anstränga mig för att fungera runt människor. Det känns lite för spelat min interaktion och engagemang. Tyvärr så tror jag ju när jag är mitt uppe i det att det är normalt och så det ska vara, men sen när jag kommer hem och möts av en skön tystnad så känner jag mig nog lite besudlad och smutsig efter att ha varit tvungen att ta del av medmänniskor.
Någon annan som känner sig sjuk runt andra människor för att deras tråkiga uppsyn och beteende drar ner ens egna inre positiva energi och hur gör ni för att orka leva med detta?
Inte sällan när jag har varit en hel dag på jobbet så känner jag mig slut i huvudet. Inte slut för att jag har slitit och tänkt så mycket utan för att det är tydligen plågsamt att umgås med andra människor. Det är inget större fel på mina arbetskamrater, men det är absolut inget större rätt på dem heller. Jag gillar dem lite grann, men överlag så finner jag dem nog ganska tråkiga och på ett sätt påfrestande.
Sähär i efterhand så har jag nog alltid känt så inför mina nära medmänniskor. Att de är okej men de sliter på min mentala hälsa.
Det största problemet är nog att jag känner att jag måste anstränga mig för att fungera runt människor. Det känns lite för spelat min interaktion och engagemang. Tyvärr så tror jag ju när jag är mitt uppe i det att det är normalt och så det ska vara, men sen när jag kommer hem och möts av en skön tystnad så känner jag mig nog lite besudlad och smutsig efter att ha varit tvungen att ta del av medmänniskor.
Någon annan som känner sig sjuk runt andra människor för att deras tråkiga uppsyn och beteende drar ner ens egna inre positiva energi och hur gör ni för att orka leva med detta?
