Varför är du religös? Kan du inte svara så är du inte troende.

Kan du göra mig äran och svara på dem simpla frågan varför är du religös?
Uppge även vilken religion du tillhör/bekänner.

Tekniskt sätt är jag ju inte religiös, men jag är privatreligiös. Anledningen till det är för att jag helt enkelt finner det mest logiskt att det finns en högre makt.

Varför skall detta utföras?

Du måste göra en distinktion mellan att "vara religiös" och att vara "troende".
Religiös kan de flesta vara.....det är enligt mig att fernissa sig själv med utanpå tingeltangel,
värderingar, ritualer, rätt sällskap, säga rätt saker mm. Lika bundna som någon i ett politiskt parti
som måste integrera partipiskan för att behålla sin identitet.....

Jag har tagit emot Jesus som min frälsare, är för närvarande inte med i någon jordisk kyrka.
Den tron kan inte jämföras med religion per se.

Man söker sig inåt och uppåt och det har inte alls med religion att göra.
Skulle kunna skriva en bok om mitt uppvaknande som ledde till mitt beslut
att våga ta in Jesus i mitt hjärta. Det var fullt av vardagligt men dualistiskt överenskommande.

Man kan känna en människa, men inte fullt ut. Men den levande Guden tar sig in i ens dna
om man vill. Men jag kämpade emot i tio år därför att jag var full av fördomar mot kristna tills
jag genom eget sökande förstod att kyrkan som institution själv förföljt kristna. Då är något fel. Jesus når bortom det.

Så, jag vågar svara på din fråga. Men kräver intellektuell hederlighet tillbaka.

Så det är en känsla som du har som du inte kan sätta fingret på riktigt mer än att du anar att det finns något större än vad du själv kan förstå?
Förstår jag dig rätt.?
Det är inget definitivt slå näven i bordet så här är det.

Du ser mig säkert som "religiös" och det är väl okej.
Men som nån annan skrev så är just religion oftast det yttre, en identitet man tagit och ritualer och så.
Jag var med om en olycka och fick komma till himlen (ja skratta) och "se" (vissa blir arga nu) Gud.
Sen hitttade jag Jesus när jag vart helt ensam och inte hade någon och ropade till Gud... Det låter så otroligt löjligt men det var faktiskt så.
Sen hörde jag en sång på en gudstjänst som jag hört i himlen. Och kärleken!
Gud är kärlek. Och sanning.
Det där har vi så svårt att fatta.
Jag är autist så har inte kunnat förstå det där med tro och så, men Gud lade vem Han är i mitt hjärta.

För att upplevelser och erfarenheter pekar på att det finns högre och lägre makter.
Religiöst så är jag kristen.

Skulle nog vilja att du utvecklar lite mer. För jag kan inte se att du faktiskt kan förklara varför.

Du säger i princip bara att du har tagit emot Jesus.
Det är väldigt diffust. Vad innebär det att ta emot Jesus och hur gör det dig religös?
Du pratar om Jesus och gud. Jaha.
Du kan lika gärna prata om Jens och Kalle.
Bara för jag vet namnet så har jag ingen aning om hur dom är som människor.
Du får förklara lite mer.

Du säger högre makter och sen refferar till kristendomen och då antar jag även bibeln.

Visst högre och lägre makter men på vilket sätt kopplar du det till kristendomen?
Det måste finnas någon logiskt följd där emellan

Inte enbart bibeln.

För att mina religiösa upplevelser kopplas till kristendomen.
Hur jag kopplar högre och lägre makter i ett religiöst perspektiv torde vara rätt uppenbart. Jag tror på en skapare och att vägen till frälsning går genom sonen.

Det skulle vara intressant först att veta varför du tycker att det framställs som "Jens och Kalle".
Har du någon hum om världsreligionerna och gamla uttryck från bibeln, som fortfarande används
i texter som inte har med kristen tro att göra?

"Inte ett jota", "inte kasta pärlor åt svin", "far omkring som ett jehu", osv?

Om du tycker att det låter som "Jens och Kalle", så kanske det blir svårt att gå vidare.
För då kommer du väl att skriva om att det låter som "Nisse och Svenne", vad vet jag....

Är du nyfiken på riktigt?

Jag hade minnesbilder från ett tidigare liv när jag var väldigt liten.
Det har säkert påverkat min tro på något transcendent.