Umattningssyndrom - stage 1..

Hej alla!

Tillbaka igen.. tyvärr!

Efter mina första inlägg så blev jag mycket bättre.
Jag skar ner på hobbys och annat jag kunde vara utan, fick bra fokus på jobb och familj.

Jag har ett lugnare tempo i mitt arbetsliv numera.

Dock senaste 6 månaderna har saker förändrats.

1. Jag skaffade lärling för att kunna arbeta mindre längre fram.
Han går dock ytterligen 2 år i sin utbildning hos mig.

2. jag håller på att ombilda min enskilda firma till AB vilket kräver en del arbete och fokus.

3. Mer oro då jag har någon typ av OCD som kräver att jag har 100% kontroll på det jag gör.
Och med lärling och ombildning så känner jag såklart en ökad stress.


Mina förra symptom var glasklara.. jag var utmattad och på väg rakt in i väggen, lyckades avstyra det hela och hitta en ny rytm innan det var för sent.
Idag går jag på 2 veckors välbehövlig semester, men redan igår fick jag en del konstiga symptom jag inte känner igen.

*Värmekänsla i ansiktet
*dålig sömn
*oro
*kallsvettningar

är detta även nya tecken på att jag är på väg tillbaka till min utmattning?

När Jag arbetar mår jag verkligen bra, men frågan är om min kropp skriker när den undermedvetet vet att den inte ska arbeta på 2 veckor?
Jag har längtat som fan efter att få ha 2 veckor med barnen och min fru, men nu kryper det i kroppen och jag har bara varit ledig i knappa 8 timmar.

någon som har tips hur jag ska hantera detta?

allt gott till er och God Jul!

Ångest kanske. Annars, kollat sköldkörteln?

Ha en god jul!

ångest kanske pga bristande kontroll i allt nytt, sköldkörteln har jag inte kikat på alls. ingen aning om vad den gör med kroppen egentligen.

Börja inta jod tillskott. Några droppar i ett glas vatten varje morgon. De flesta har idag brist på jod vilket förvärras av flourid, klorid och bromin i vatten, mat och möbler. Joderat salt räcker inte på långa vägar.

https://www.halsogiganten.se/halsa-k...lugols-losning

Hej!

Insåg för ett par dagar sedan att jag smällt näsan i väggen.. jo enbart näsan om jag har tur.
vill helt undvika att dra resten av skallen hela vägen i väggen och skulle behöva tips, råd och hjälp.

Först vill jag beskriva min familjesitiation och mitt liv kort.

Egen företagare inom hantverksbranschen. Gift, 2 barn hemma boendes på 2 och 6 år, och ett barn på 14 som jag träffar sporadiskt. Vi lever i övre medelklass och unnar oss väl det vi vill utan att vräka på. Har drivit eget i snart 4 år och har växt enormt för vart år, älskar det jag gör och skulle aldrig byta yrke.

senaste månaderna:

Minnet:
första tecknet på att något var fel var väl mitt minne.. det blev sämre.. närminnet fungerade ganska dåligt under perioder. ett samtal jag hade där jag memorerade information för att skriva ner infon när jag hade min kalender till hands var som borta. mindes inte ens namnet på människan jag pratat med. även saker som jag normalt gjorde på rutin blev dimmigt och jag fick tänka till innan jag visste vilket moment i arbetet jag var i.

sömnproblem:
för 3-4 månader sedan så blev min sömn lidande. jag kunde inte somna vissa kvällar. Jag vände och vred på mig, kom som bäst in i en dvala mellan sömn och vakenhet där jag fick fokusera hårt på att stanna för att låta kroppen ligga still och att mina tankar enbart skulle fokusera på sömn och inte på annat. efter några nätter med detta blev kroppen och psyket så pass utmattat att jag sov som en död i 10-12 timmar utan att jag egentligen kände mig utvilad.

dåligt humör:
månaden efter sömnproblemen började mitt humör ge vika.. jag var trött.. ofokuserad och lättirriterad. Saker som tidigare varit nonsens för mig blev nu ett problem som jag gärna brusade upp över.. att barnen lekte för högt kunde ge mig hög puls och ja fick bita ihop för att inte skälla ut dom.. jag menar.. dom är barn och de måste få leka - men det tog emot att höra på den höga ljudkulissen:

Orklöshet: Att tömma en diskmaskin är numera ett projekt som kräver förberedelse.. jag orkar inte.. jag vill inte.. har har verkligen inte lust. men det MÅSTE göras.. men mest troligt så gör jag det antingen emot min egen vilja.. eller så skiter jag helt enkelt i det - vilket skapar ångest och dåligt mående för att jag inte ens är människa nog att tömma en jävla diskmaskin..

Depression: Alla ovan nämnda punkter kommer till min insikt.. och jag känner mig plötsligt som en jävla skit.. hur fan kan jag inte ta tag i mitt liv och göra sådant som en normal människa mäktar med? varför behandlar jag min fru som om hon gjort mig illa? varför är jag arg på att mina barn är lyckliga? Varför är jag en stor jävla skit?

Jag har insett vart jag kommit. och nu är det dags att ta tag i skiten.
Men VART börjar jag? Jag börjar här.. för att slippa springa gatlopp mellan olika instanser i samhället där alla slussar mig vidare.. jag kommer tappa orken om jag inte får detta att fungera direkt.
Är det vårdcentral för remiss till sjukvården? är det Psyk direkt? finns det en speciell enhet dit man söker sig för hjälp?

Tacksam för hjälp hos er som varit i samma sits.