Citat:
Det är inte helt lätt att hålla detta inom trådens ämne men jag ska försöka. Du behöver separera tillsynen från organisationen. När det gäller t.ex. vård och omsorg är det Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är tillsynsmyndighet. IVO ska tillse att vård och omsorg enligt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och en rad andra lagar levereras till medborgarna. Detta har inte med NPM att göra.Det fetade håller jag med om, men problemet är inte att tillsynsmyndigheterna är odugliga (det är iofs många av dem också) utan att uppgiften är omöjlig.
Hela tanken att man kan planera en komplex tjänsteverksamhet som den svenska sjukvården i detalj och sätta upp olika mål och kvoter som ska uppfyllas är fel. Det leder obönhörligen till planekonomi. I Sovjetunionen hade man tiotusentals byråkrater som jobbade med målstyrning, uppföljning och tillsyn på statliga Gosplan, men det fungerade inte heller.
Politikerna måste våga släppa greppet och sluta med detaljstyrning. Ge verksamhetschefer en budget att hålla, men färre direktiv för hur de ska använda pengarna. Jag menar inte att man inte ska ordning på bokföringen, något annat skulle öppna dörren för svindlerier, men man ska låta chefer ute på fältet göra prioriteringar. Det är nämligen de som bäst begriper vad som är viktigast och hur resurserna kan användas bäst.
Det är för övrigt belysande att när kommunerna får statliga pengar klagar de alltid över att dessa kommer med för många direktiv, så kommunpolitikerna förstår (eller borde förstå) problemets kärna.
Hela tanken att man kan planera en komplex tjänsteverksamhet som den svenska sjukvården i detalj och sätta upp olika mål och kvoter som ska uppfyllas är fel. Det leder obönhörligen till planekonomi. I Sovjetunionen hade man tiotusentals byråkrater som jobbade med målstyrning, uppföljning och tillsyn på statliga Gosplan, men det fungerade inte heller.
Politikerna måste våga släppa greppet och sluta med detaljstyrning. Ge verksamhetschefer en budget att hålla, men färre direktiv för hur de ska använda pengarna. Jag menar inte att man inte ska ordning på bokföringen, något annat skulle öppna dörren för svindlerier, men man ska låta chefer ute på fältet göra prioriteringar. Det är nämligen de som bäst begriper vad som är viktigast och hur resurserna kan användas bäst.
Det är för övrigt belysande att när kommunerna får statliga pengar klagar de alltid över att dessa kommer med för många direktiv, så kommunpolitikerna förstår (eller borde förstå) problemets kärna.
Problemet som vi har i Sverige är att kommuner och landsting inte klarar att leverera välfärdstjänster enligt lagkraven. Samtidigt underlåter tillsynsmyndigheterna att larma för detta. Konsekvensen blir att politiker och medier inte görs medvetna om de fel och brister som finns.
Dessa problem har funnits i decennier och har ökats avsevärt av massinvandringen. Men eftersom cheferna fuskar och ljuger och tillsynsmyndigheterna är tysta får politiker och medier fel signaler. De tror att allt är OK. Men det går inte att fuska och ljuga hur länge som helst. Förr eller senare blir det ohållbart och där är vi nu.
Politikerna detaljstyr inte verksamheterna. Det tillhandahåller pengarna. Det är verksamhetschefen som måste se till att politikerna får rätt underlag. Och här finns det ju problem eftersom pengarna är begränsade och politikerna har en tendens att köra över verksamheternas behov, men det passar nog bättre i någon annan tråd.