Språket förändras ju ständigt. Nya ord kommer till och gamla ändrar sin betydelse. Vi vuxna försöker förtvivlat kontrollera språket; vilka ord man får använda osv. men jag misstänker att vi för en fruktlös kamp mot våra barn.
Sitter och lyssnar nu när "lillen" leker med sina polare. Det är tre svenska killar, två bosnier och en afrikansk - och dom leker "negrar mot svennar"
Jag studsade först högt. Herregud! Så får man ju inte säga och tänk om nån hör dom och vad ska de andra föräldrarna tro och... tills min stackars hjärnkapacitet kom igång igen.
Gick in och pratade med dem om dessa namn.
"negrar" (inte negrer) får tydligen bara användas när det gäller just den leken. Blatte är däremot accepterat av de flesta, men oftast springer de omkring och kallar varandra för svennar, oavsett ursprung.
Mina vuxna vänner med utländskt ursprung skulle däremot aldrig gå med på att bli kallad blatte eller negrar av mig (förutom några av dem som står mig riktigt nära).
Så hur gör man med barnen?
Ska man pracka på dem sina egna ordvärderingar eller ska de få fortsätta leva med sina egna?