Skimrande vargblod så vackert att jag vill gråta. Varför?

Jo, visst är jag rädd för att det är något ondskefullt men än så länge känns det inte så.


Jo, om de är så här vackra vill jag gärna vara psykotisk.


Är det bara jag som ser detta ljus. Visst jag förstår att det förmodligen bara är jag. Men jag hade hoppats att någon mer än jag kunde se det skimrande ljuset.

Det känns som att ljuset ger bränsle åt fantasin så att det känns verkligare när jag fantiserar.

Egentligen bryr jag mig inte om prat om vård. jag önskar någon vill dela denna upplevelse med mig. Att någon kunde säga "jag ser också hur blodet skimrar".

Ja, och själva din frågeställning indikerar att du borde söka vård, efter som det inte är vanligt att man förväntar sig att andra delar ens subjektiva sinnesbilder eller delar ens känslomässiga reaktioner på saker man föreställer sig för sig själv.

Det handlar inte om att du ska söka vård för att du tycker något är vackert, utan för att den sortens upplevelser kan indikera att något är fel med dig. T.ex. att du har en hjärntumör eller håller på att utveckla en psykossjukdom.

Det KAN vara att inget är fel, men om nu något är fel, så är det viktigt att du får kunskap om det så du kan hantera det. Om du håller på att utveckla en psykossjukdom, så kommer du må bättre på sikt med tidig vård. Och om du har en tumör, så kommer du tacka dig själv att du fick det upptäckt snabbt.

Om detta är seriöst så bör du söka vård. Låter rätt likt saker jag hört från personer med schizofreni. Vissa har positiva upplevelser mest, men i längden brukar saker bli konstigare och konstigare och till sist ingriper samhället och man står med problem som kanske tar väldigt lång tid att lösa.

Jag vet vad de gör på sådana ställen. De skriver bara ut Zyprexa alternativt tvingar i en skräpet.

Jag utövade meditation för några år sedan men fick sluta p.g.a konstiga upplevelser. Vid ett tillfälle kände jag mig förföljd av ett hotfullt osynlig väsen. När jag gick i skogen kändes det som detta väsen lurade vid varje träd med fruktansvärt stresspåslag som följd.

Så jag slutade meditera och med tiden försvann dessa hemska upplevelser. Jag bedömde att det var meditation som väckte till liv detta.

Men nu har det kommit tillbaka utan meditation. Fast inte att jag är förföljd utan något ljusfyllt jag aldrig sett förut.

Jag skulle vilja gråta tillsammans med någon i denna upplevelse.


Ljuset gör mig svag. Minsta påfrestning i vardagen ger slitningar inombords. Har ont energimässigt och nu har det onda gjort mig aggressiv. Jag tål snart inte att någon kommer i närheten av mig.

Det är det här som är problemet och varför du bör söka vård. Inte för att det är vackert utan för du nu fått ont, blivit aggressiv och inte tål andra människor. Så vackert och trallala var det alltså inte. Du får slita dig från din förtrollning för din hjärna håller på att balla ur.

Jag hade väldigt vackra psykoser med. Satt och grät för att livet var så vackert. Tyckte jag kunde ta på det vackra i den sköra existensen och var helt superzen i nuet. Det spårar alltid ur och är ohållbart och det tar förjävla lång och jobbig tid att återhämta sig så ju förr desto bättte om du inte vill riskera bli skadad för livet.

Peace.

Så du har haft "vackra" psykoser. Har du också sett någon form av ljus? (även om det inte varit relaterat till blod på vargar)

Det är ju inte ljuset som skadar mig. Ljuset är vackert.
Det är människor som skadar mig. Och när de skadar mig blir jag aggressiv.

Jag la ner all meditation som kunde starta märkliga upplevelser. Det enda jag är rädd för är att bli förföljd av något hotfullt osynligt väsen, för det är det värsta, det absolut värsta man kan råka ut för. Det finns ingenstans att gömma sig.

Jag förstår hur du menar då jag själv varit inom psykiatrin i ett antal år. Men du kommer behöva hjälp förr eller senare. Har du vänner eller familj du kan prata med?

så länge jag inte blir förföljd av något osynligt hotfullt väsen så hoppar jag hellre från en bro än jag söker hjälp.

jag är förtidspensionerad och det krävdes ett antal läkarbesök för att få förtidspension. så jävla jobbigt att springa till läkaren. då utnyttjade jag tidigare märkliga upplevelser för att få förtidspension.

vid ett tillfälle råkade jag säga för mycket så så de sydde in mig på psyket i tre dagar.

jag vill inte prata med någon IRL om detta, jag vet hur de skulle reagera. som sagt tål inte någon i närheten av mig snart.

jag startade tråden för jag misslyckades med att få min pm-vän att delta i mina fantasier. så jag hade hoppats att någon annan ville delta. innerst inne ville jag ha någon att sitta och prata glittrande blod på vargar tillsammans med.

jag vill ha någon att fantisera med, leka att vi är två vargar som springer i den vita snön, i arktisk kyla, med i den strålande solen i pälsen, jagandes efter ett djur som vi fäller för att doppa nosarna i varmt rött glittrande blod.

men ingen vill leka med mig.

sök hjälp och sök hjälp. ska det vara så jävla svårt att fatta hur vackert glittrande vargblod är?

sedan hoppade en tjej på mig verbalt här på forumet när jag var så svag av vargblodssljuset. jag insåg inte hur svag jag blivit. hennes påhopp skadade mig och nu har jag ont. vilken jävla häxa alltså. jag försökte så vänligt jag kunde att få henne förstå hur vackert det är med glittrande blod på vargar men den jävla satmaran lyssnade inte.

hade jag vetat i förväg hur svag man blir av se glittrande vargblod så hade jag givetvis vetat vilka åtgärder jag skulle vidta. men det är första gången jag upplevt detta.

jag menar jag var inte elak. jag förklarade bara respektfullt. varför var hon respektlös när jag inte var elak.

så länge folk lämnar mig ifred och låter mig vara på mitt rum så funkar det. bara så jävla jobbigt att uträtta ärenden.

tur man kan gå ut nattetid och posta brev i alla fall så man slipper se folk den stunden i alla fall.

Tror att det kan handla om rörströmskhet. Om du behöver “hjälp” eller inte kommer att visa sig. Vad är det för brev du postar?