Citat:
Ursprungligen postat av
bulletproofsoul
Du kan ha rätt i viss delar av ditt resonemang men problemet är att det gått för långt. Det här bostadsorterna är helt dysfunktionella både till befolkning och funktion och ingen svensk vill bo där som har de minsta resurser att kunna slippa. Sedan är det problemet som jag skrev i mitt senaste inlägg nämligen att det inte alls är säkert att invånarna i dessa s.k. "utanförskapsområden" vill ha svenskar boende där. Dessa områden blir snarare små bubblor av trygg hemlandskänsla och fungerar snarare som "innanskapsområden" som cemnterar de boendes kultur, religion och livstil.
Du pratar om tyska städer. Centrleuropa. Fullt med omoderna halvsunkiga billiga lägenheter centralt. Ingen hyresreglering och dysfunktionell bostadsmarknad som i Sverige. Man köper sin lägenhet och äger den. Hyra förekommer knappast. Sverige har knappast varken bostadsmarknad eller bostadsutbud för den blandning som du eftersträvar. Som de proffs på social ingenjörskonst vi svenskar är så är allt sanerat, modernt, sterilt, tillrättalagt och uberreglerat. Det räcker med att du åker till Köpenhamn. Det är det vi svenskar brukar kalla för den kontinentala känslan. Lite halvskabbiga charmiga omväxlande hus med mysiga innergårdar med små cafeer och affärer i varje kvarter.
Jag har sagt det för och jag säger det igen. Om Sverige ska lyckas svälja denna stora migration så krävs det att man tänker nytt och stort och otraditionellt. Vi behöver kanske områden som Christiania i Köpenhamn. Vi behöver kanske skattebefriade helt nya städer med den senaste tekniken, arkitekturen och miljötekniken uppbyggda kring upplevelser och turism typ någon svensk version av Las Vegas eller Dubai inne i Hälsinglands skogar. Det är sådana saker jag tror att vi behöver skapa för att överhuvudtaget hålla huvudet över vattenytan pga av det enorma egenhändigt skapade integrationsproblemet.
Tack, enig med dig. Har själv bott i fyra olika europeiska storstäder i tre olika länder som alla har en mycket stor del invandrare (1a, 2a och 3e generation). Samtliga dessa städer har enklaver (eller 'innanförskapsområden' som någon skrev tidigare) där samhället helt enkelt gett upp angående integration; man vet att de som lever där aldrig kommer att bli en del av det övriga samhället. Och man låter det vara så. Visst, det finns massor med kriminalitet men det hanteras internt. Och de som bor och lever där verkar trivas rätt bra - de har återskapat sitt gamla hemland i sitt nya hemland.
Jag tror dock att Sverige aldrig kommer att ta den vägen; vårt inbyggda behov av att styra/fixa/ordna (yes, social ingenjörskonst) är alldeles för starkt. Utöver det har vi världens mest absurda sociala skyddsnät som ger alla samma rättigheter även om du aldrig har eller aldrig kommer att bidra till detta skyddsnät.
Det är viktigt att vi tar en titt på World Value Survey; Sverige är ett extremt land i den allra yttersta kanten på sekularising, självförverkligande och tron på offentliga myndigheter, och de flesta som kommit de senaste åren är i skarp kontrast där mat, tak över huvudet och allmän misstro mot allt offentligt regerar. Och får man då betalt utan att arbeta + får än mer betalt om man fortsätter producera barn; varför ta ett riktigt jobb?
Om man inte förstår att detta är en gigantisk motsättning (vilket inte är PK) är man i trubbel. Och Sverige är väl i trubbel?