Uttalas "johnsson" som "jånnson"?

Såg ett efternamn som var "johnsson". Alltså inte jonsson.

Är då detta efternamn baserat på "john"? För john uttalas ju som jånn". John och jon är ju olika namn .


Det är kanske ungefär som folk som inte fattar skillnadter mellan petersson och pettersson.

Min favoritfilmkritiker heter Johnson i efternamn men det uttalas Jonsson. Kom inte ihåg vilken tidning det var, troligen Nöjesguiden, där de p g a det vanligare efternamnet Jonsson t o m stavade hans namn helt fel så att Johnson blev Jonsson.

På engelska uttalas Johnsson förstås som John+son. Petersson uttalas faktiskt ofta som Pettersson.

Det är upp till namninnehavaren. Johnsson är till 99% Jonsson i Sverige. Dessutom Jonn och inte Jon. Jon var förnamnet. Jonn hette nog ingen.

Dessotom finns det en uppsjö -ssonnamnare som "tappat" ett s. Då ska vi inte säga "sånn", utan son.

Nu kan du plötsligt uttala ett hederligt Jonsson på tiotalet sätt.

Men jag skulle gärna se mer bokstavstrogma uttal.
C är normalt S som i Cissi. Vad blir då Eric, Christina eller Cevin?
Jörgen. Finns de som stavar med G. Görgen är gôr bra. Gör Jörgen bra?
Korkat inslängda h som hos hockeymålvakten Jhonas Enroth. Th i efternamnet kan jag köpa, men Je-honas?

Fast mycket och främst det sistnämnda kokar ju ner till vad var och en stör sig på. Att Pettersson gått tydligare från Pettersson till Petersson är jag övertygad om att det beror på nuvarnade palmeutredare.

Och såklart [dʒɑnsən], inte med svenskt j-ljud. Det är väldigt vanligt att svenne banan skippar dʒ-ljudet i engelska namn och uttalar de med vanligt svenskt j i stället, typ /jeims bond/ i stället för [dʒeːms].

John = "jaahhnn" är england/USA-varianten av Johan, inte så vanligt förnamn i Sverige. Lyndon B Johnson var president i USA på 1960-talet och hans namn uttalades "jaahhnnsaan" på nyheterna, i övrigt uttalas det jonnsånn av mig. Johansson är väl ett betydligt vanligare namn, men alla -son-namn verkar vara på upphällningen. Alla jag känner numera har konstiga namn.

Parallellen till detta är Peter[s]son och Petter[s]son. Det har smält ihop till samma namnuttal med olika stavningar.

Nej.

Något förvirrande är det för en svensk som försöker att lära sig engelska när det t.ex. på engelska stavas jungle men skall uttalas djungel medan det på svenska stavas djungel men skall uttalas jungel.

Men det uttalas ju inte med D på engelska även om den fonetiska "bokstaven" (dʒ) liknar D.
Och det är inte så att de flesta inte skulle veta hur, för att inte prata om att kunna, uttala dessa ord korrekt om de ville/försökte. Det rår ju ingen brist på exempel i alla fall. Man hör engelsktalande uttala dem överallt hela tiden. Och ändå väljer man att inte härma utan kör med det "försvenskade" uttalet i stället. Det låter bara så fånigt att höra Janet Jackson uttalat med J, speciellt med tanke på att svenskar annars är så duktiga på engelska.

Ljudet finns ju i massor av engelska ord där folk inte har några som helst problem att uttala det, t ex major [meɪdʒər], change, edge etc. Är det bara i början av ord som börjar med J eller G (general) som det skapar "problem"?

Det är ingen pik, bara nåt jag undrat över, varför det är så.

Inte i finlandssvenska, här är inte d:et stumt i ord som djungel, djur och djup. Vi har också olika uttal för till exempel stjärna och kärna samt köra och sköra så att man vet vilket ord den andra säger utan att behöva fundera på sammanhanget och på det sättet få reda på vilket ord som avses.

Det här förekommer endast i vissa regionala varianter av finlandssvenska, företrädesvis i nyländska och åboländska, och absolut inte i alla. Det finns säkert lika många finlandssvenskar som inte har dj-uttalet som enligt dem ger en vulgär och ovårdad prägel.

Jag har tom stött på öknamnet DJ (uttalat som disc jockey uttalas) som syftar på "de där jädra helsingforsarna" som läser det förfinskade Hufvudstadsbladet.

Djupt inne i djungeln finns många djävulskt djärva djur. Det måste vara jobbigt att tvångsuttala d-et framför varje j här.