Vilka religioner har vettigast syn på livet efter detta

Att världen har påverkats till det positiva av (berättelsen om) Jesus är väl svårt att förneka, men han var bara här i ungefär 30 år och numera ska man tydligen tala till honom genom den helige ande... Och hur talade man till honom innan år 4 BC då han föddes, dvs på Gamla Testamentets tid?

Nu sitter han tydligen på Guds högra sida och ber för oss, hur flummigt är inte det? För det första blir kristendomen då en hiearki, som den på många sätt inte är annars, och om alla ska sitta på den högra sidan blir det väldigt många ovanpå varandra.

Om det är så att alla liksom Jesus bara har ett liv, och vi bör göra det bästa av det (utan krav eller med krav), är då inte kristendomens syn på döden, och dess syn på mycket annat för den delen, bara en egen variant av andra religioners, där man i de vettigaste får vila när man dör...

...utan att något läggs i ordet vila. Vissa religioner tänjer lite på det och talar om reinkarnation, andra går längre och lägger olika belöningar och/eller straff i efterlivet. Och det är väl inte mitt jobb att döma.

Buddhism är en religion baserad på den undervisning och den lära som tillskrivs Siddharta Gautama Buddha. Buddhismen uppstod någon gång under perioden från 500-talet till 300-talet f.Kr. i Södra delen av Nepal, nuvarande LumbiniNepal. Den spreds sedan i östra Asien och kom att blandas med många kulturer och traditioner. I dag finns främst tre inriktningar inom buddhismen, med sinsemellan såväl stora som små skillnader; theravada, mahayana och vajrayana. Mahayana har i sin tur en rad undergrenar, såsom zenbuddhism, sukhavatibuddhism och nichirenbuddhism.

Du fick troligen underkänt i ämnet religion i skolan. Pröva med komvux eller googla åtminstone lite allmänt om kristendomen innan du startar en tråd.

För övrigt är Kristendomen det som gäller, det är ingen skönhetstävling.

Asatron är ju soft så länge man dör i strid. Fest varje kväll, fight varje dag.

Jag lutar åt den, men det kan som sagt bero på min personlighet. Kanske det egentligen behövs en religion per antal personligheter, lagom många så att det fortfarande finns möjlighet att skapa grupperingar och motsättningar.

Hur som helst är det här en schysst låt: https://youtu.be/ZlRnV3PXTDw

Ja, det är trist att inte finns så mycket samtida nedskrivet i ämnet. Jag är inte mycket för den moderna asatru som väl egentligen är en amerikansk låtsasreligion.

Tack för låttipset, nu blir det Lundell i ett par timmar!

Det verkar logiskt. Det sägs att tigrar som äter grönsaker återföds som köttätande människor som betalar för sex.

Bland de vanligaste religionerna så skulle jag kika lite närmare på buddism. Är man insatt och förstår grunden så besparar man Universum mycket lidande, framförallt dig själv!

Judendomen - i synnerhet kabbala - har en intressant tanke på vad som händer efter döden. Det finns en reinkarnationstanke som påminner om hinduismen och buddhismen, men det är definitivt inte exakt samma sak. Man dör, hamnar i skärselden (precis, det är inget katolskt påhitt i detta fall) och hamnar där en tid. Nästan alla människor, även om de är rättroende hamnar där ett tag. Efteråt hamnar man i en längre nivå av himlen. Bara de allra mest rättrogna hamnar i den allra högsta nivån i himmelriket. De levande kan be för den döde på dödsdagen (judar brukar be för t ex döda släktingar på årsdagen när de dog) för att de ska gå upp en nivå i himmelriket.

Har man uppfyllt allt man bör göra (detta tar flera livstider) så är det många som väljer att återfödas för att hjälpa andra (detta påminner mycket om bodhisattva inom buddhismen). Kvinnor är i regeln på en betydligt högre andlig nivå, så oftast återföds de enbart för att få vara tillsammans med sin själsfrände i nästa liv.

De olika kabbalistiska inriktningarna är oftast eniga men kan vara oeniga på mindre detaljer. Men de är överens om att inget helvete existerar. Man kan inte tala om en barmhärtig och kärleksfull Gud om det finns ett helvete. Inte ens Hitler hamnar i helvetet alltså. Men de är oeniga kring om en människa kan återfödas som djur eller växter. Enligt vissa inriktningar kan det ske, men är ovanligt.

Låtter vettigt. Däremot har jag hört av en trovärdig källa att han återupplever sitt eget självmord om och om igen, tills han är renad från karma. Jag hade inte tagit nån notis om detta bisarra yttrande om det inte vore för att det bekräftas av min egen erfarenhet. Och då var jag inte ens ond i mitt tidigare liv, bara olycklig.

Sen behöver man inte kalla detta ”helvetet” för att dramatisera och skrämmas, då det mest är en mekanisk konsekvens som vilken naturlag som helst och som vi säkert alla genomgått i ett eller flera liv för att sona större eller mindre oförrätter.

Från upplevelsens perspektiv i första person singular kan jag dock avslöja att begreppet ”helvete” snarare är en underdrift i sammanhanget.

Men det beror nog på hur mycket karma man tagit på sig att rena i ett svep. Dom flesta delar väl upp den över många liv, och hamnar istället på den småländska landsbygden 20 liv framöver.

Där är det ”inte bra, men inte dåligt heller” (yttrat på gnällig småländska).

Tiden står bara stilla några varv, och livsmeningen närmar sig asymptotiskt nollpunkten i en evighetsspiral.

Det måste ändå vara katolska kyrkans version.

Varför?

Jo, därför att vi beskriver det som ett skådande av Gud. Ingen vet vad det betyder.

Poängen är att att alla andra religioner beskriver händelser, typ som hundratals oskulder i all evighet, men glömmer att en evighet i lyx lätt förvandlas till tortyr.

Förstår du?

Är det mig du frågar? Jaha, var det jag som skapade tråden Jag kan tänka mig en evighet där jag kliar mig på ryggen, eller något annat som är skönt. Det behövs ett bara ett behov och en möjlighet att tillfredsställa det, för att vara lycklig.

Kliar dig på ryggen? I en evighet?

Är det din bild av evigheten? Efter hur många miljoner år blir det tortyr? Har du verkligen tänkt igenom detta?