”Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?” De svarade: ”Den förste.”
Då sade Jesus till dem: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom. -- Matt 21:28-32
Det första stycket (det är jag som har delat upp citatet i två) tolkar jag som att fariséerna hade rätt, eftersom jag är en person som ligger på den sida av skalan där man inte svär, och man ska aldrig lita på någon som inte gör det. Men den sonen hamnade ju rätt till slut. Kan man komma till sin fader/herre från det andra hållet, och hur? Alla historier i bibeln verkar handla om en förlorad son eller ett får som gått vilse kommer tillbaka; har jag missat dom som är tvärtom?
Nu nämnde i och för sig inte Jesus vilken fader/herre som han ansåg att fariséerna hade. Ibland kanske det är bättre att säga ja men sen inte göra det, om man t.ex. tar order från Hitler. Men vad är poängen med citatet egentligen, att fariséerna höll med respektive protesterade på helt fel ställen eller? I det andra stycket verkar han anklaga dem för det, att inte vara intresserade av varken det ena eller det andra sättet i berg- och dalbanan.
Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda. -- Matt 5:33-37
Då sade Jesus till dem: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom. -- Matt 21:28-32
Det första stycket (det är jag som har delat upp citatet i två) tolkar jag som att fariséerna hade rätt, eftersom jag är en person som ligger på den sida av skalan där man inte svär, och man ska aldrig lita på någon som inte gör det. Men den sonen hamnade ju rätt till slut. Kan man komma till sin fader/herre från det andra hållet, och hur? Alla historier i bibeln verkar handla om en förlorad son eller ett får som gått vilse kommer tillbaka; har jag missat dom som är tvärtom?
Nu nämnde i och för sig inte Jesus vilken fader/herre som han ansåg att fariséerna hade. Ibland kanske det är bättre att säga ja men sen inte göra det, om man t.ex. tar order från Hitler. Men vad är poängen med citatet egentligen, att fariséerna höll med respektive protesterade på helt fel ställen eller? I det andra stycket verkar han anklaga dem för det, att inte vara intresserade av varken det ena eller det andra sättet i berg- och dalbanan.
Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda. -- Matt 5:33-37
