Citat:
Ursprungligen postat av
28bliss
Hoppar in i tråden här.
Av egen erfarenhet kan jag säga att jag har minnen från att jag var 2-3 år. Det rör sig om traumatiska händelser, som är mest som fragment, bilder och känslor, men dom finns där.
Dock tror jag risken är större att äldsta pojken minns något av händelserna, än yngsta barnet, som jag uppfattade var bara drygt året? Som jag kunde läsa i stämningsansökan verkar äldsta pojken varit mest utsatt också - eller minns jag fel där?
En fundering jag hade också var angående dom stulna sobrilen som nämnt tidigare i tråden. Vet vi något om när hon köpte dom? Tänkte om det var innan hon slog sig ihop med CA eller i samma veva?
Jag tänkte också på det att äldsta barnet borde nog kunna berätta för psykologen vad som mer hänt.
Han är 5 år nu och var drygt 1 år sedan detta uppdagades så då var han bara 4 iförsig när han blev fri från detta och gått en tid. Svårt att veta.
Vet av egen erfarenhet mitt barn som 5 åring var med om nåt hemskt och hon glömmer inte det.
Inte än så länge.
Så minnet är ibland otroligt hur den kan bevara händelser, verkar ännu mer i situationer som gav någon typ av chock eller stort obehag.
Barn känner ju obehaget fast de ej förstår helt att det är fel. De kan ju ej själva komma fram till slutsatsen att detta mamma gör är fel, jag ska berätta för pappa så kanske detta slutar. Det existerar liksom inte i den åldern. De tror att mamma gör ju så, då är det ju ej fel men och andra sidan så talar känslorna och obehaget för annat i barnet.
Mitt barn berättade inget för mig eftersom hon visste ej att det var fel eller något oacceptabelt förrän jag pratade om detta ämnet på så försiktigt sätt man kan liksom, väldigt svårt ämne att ta med barn, men att även om det är en släkting, lärare eller vän så finns det sånt som de ej får göra precis som främlingar, de kan vilja göra illa en eller röra på ett sätt som man ej får på barn eller att de...osv" o då fick jag till svar "mamma en gång hände detta..."
Fick då höra hur o var. Hon kom ju inte ihåg när, tid är svårt för barn men av det hon berättade visste jag när och då hade det gått nästan 2 år sen det hände så tror verkligen att fast det ej är klart för barn vad som är fel så känner dom ett stort obehag i stunden som leder till trauma som minnet sparar.
