Vad gnällde man på under 60-70-talet i Sverige när inga invandrarproblem fanns?

Videovåld, extremt höga marginalskatter (80%), kärnkraft, punkare, raggare, zigenare, kapitalister, limsniffare, mellanöl...

Heroinister
Tjackisar
Rivning av innerstäderna
veitnamnkriget
Sjuka skattenivåer

*Hells Angels

*Missbrukarna på Plattan (det var Sveriges enda farliga brottsplats)
Själv bodde jag i Tensta under 80-talet och såg inte röken av ett enda brott.

*Bankrånare, typ Clark Olofsson eller Svartenbrandt
(Bankrån var man orolig för)

*Blottare var äckliga och man såg dem stup i kvarten. De kunde vifta med snorren i tunnelbanevagnar "men blottare var harmlösa och inte farliga fick man höra". Som barn tyckte jag det var skitäckligt att råka ut för blottare, men man pratade knappt om det.
Idag, om någon gubbe står och visar snorren för ett barn, så tas han fast som pedofil.
På ett sätt är det jobbigt, att man ska ses som ett pedofil-offer då man råkar ut för 70-80-talets harmlösa blottare, för då går ju samhället omkring och är hysteriskt rädda hela tiden, så att säga, samt att man känner som att man blivit utsatt för övergrepp, för att någon blottare visat sig. Då kanske man får traumatiska problem av att man känner sig som ett offer så att säga?
Unga som råkade ut för det på 70-80-talet borstade av sig utan att känna sig som ett offer.

(Eller det är i o f s jävligt skönt att slippa de där äcklena på tunnelbanan etc.)

*Skinheads (oj de var jättefarliga. Jag känner inte så nu riktigt.)

*Punkare som satt på trappen vid Plattan - typ Nej till EU, Nej till allt-anarkister (som samtidigt var brottsliga och dagens White Trash)

*Satanister, typ Juha Valjakkala och Marita Routalammi (de som mördade en familj vid en kyrka)

*Scientologer och Livets ord, var läskiga typer. Scientologerna stod vid Drottninggatan och försökte värva människor in till sin sekt. De hade hjärntvättande personlighetstest, som gjorde att folk blev fast. Ett tag på 90-talet så letade sådana där personlighetstester samt sekter in sig på företag.
Det fanns sådana där "Utveckla ditt jag"-kurser som folk betalade massvis med pengar för att gå, där de också blev lurade i samma system som Scientologerna hade. Jag har glömt vad dessa "personlig utvecklings"-kurserna hette (hjälp mig någon?)

*Folk som var intagna på Beckomberga eller Långbro, var sådana där galningar, psykiskt sjuka, de kunde man vara rätt rädd för. (Min kusin svamlade om att hon var lesbisk, på 80-talet, trots att min faster var väldigt liberal så körde hon henne direkt till Beckomberga förresten. Så onormalt sågs det med homosexuella på den tiden. Nu uppmuntras väl ungarna redan på dagis att söka sin könsidentitet i alla kön och "allt är normalt", "vi är alla hen egentligen", typ.)

...etc (kommer nog på mera)

*

Ja, just det finnarna.

Om man hörde om knivslagsmål så utgick man från att det var finnar inblandade.

Det var väl mycket som idag; man fokuserade på pseudoproblem. Ett sådant minns jag särskilt: den förfärliga surtornen, vilken omdöpt till "berberis" (som låter barbariskt och otäckt!) påstods utgöra ett allvarligt hot mot landets jordbruksnäring genom att agera som mellanvärd för farlig svartrost. Jag följde själv som liten pilt med min far på några expeditioner över hans två tunnland impediment där han med bastant hand nedsågade alla de hotfulla buskarna av denna inkräktarart!

Ja, många var extremt extremt vänster på den tiden vilket drev upp skatterna kraftigt. På 1970-talades det massor om sooolidariteeet, freeed, rättvisa osv. Man trodde naivt att skickas en del pengar till Afrika ("U-länder") så blir de snart lika rika som vi i "I-världen".

Många i länder som Sverige och Tyskland ville i princip införa socialism med statligt ägande och nationaliserande under 1970-talet. Regleringshysterin sköt i höjden. Exempel: En taxibil fick bara ta upp och lämna kunder utifrån vissa bestämda regler. Även flyget etc var extremt reglerat och dyrt. SAS flyga vissa sträckor. Inflationen var under flera år mycket hög vilket gjorde att reallöner stagnerade. Börsen gick dåligt under 70-talet.

Vänstervridningen av hela samhället gjorde att vissa radikaliserades i länder som Tyskland (RAF Baader Meinhof).

Det där känner jag igen. Har ett svagt minne av att taggbuskarna (berberis) i mina barndoms kvarter hux flux ersattes med andra taggbuskar (icke-berberis). Hade dock för mig att svampsjukdomen ifråga var mjöldryga, varur LSD kan tillverkas, men en snabb titt i wikipedia visade att jag hade fel. Även gamla hundar kan man tydligen lära att sitta (någorlunda).

Ja just det,

*Ryssen var man rädd för. De var ju jämt med sina u-båtar i vår skärgård och spanade

*Och så var man jätterädd för att det skulle släppas en atombomb, i

*Kalla Kriget som man också var rädd för att det skulle utplåna vår jord totalt

Vädret. Politiken - som vanligt. Amerika/Sovjet - lite beroende på politisk ståndpunkt. Ungdomar/gamlingar - helt oberoende av politisk ståndpunkt. Bankrånare och knarklangare - samma där. Ingen skulle drömma om att göra kriminella till förebilder. Inte som nu, genom att tatuera sig och skaffa mördarhundar. Det mesta var bättre "förr".

Åtminstone 3 saker:
Dåliga lönelyft på bara 10%. När inflationen var 13%.
Förbudet att äga en telefon. Televerket ägde alla.
Socialdemokraternas maktinnehav och hur politiken presenterades:
https://www.svtplay.se/video/1733771...963?start=auto
(Kolla militärutgifterna och vilka partier som var "demokratiska"...)

Det är ju inte uteslutet att någon förväxling eller något missförstånd legat bakom hatkampanjen mot surtornen (som nu säkerligen frodas på den bergsknalle där min salig far sökte utrota den med bågsågen, liksom annorstädes i riket!) Knarket var ju också en jättestor grej vid den tiden, och, när allt kommer omkring, vem kan begära av ett stats- eller kommunalråd att vederbörande skall kunna skilja svamp från svamp?

Nja, Clark Olofsson hade ju någon bisarr hjältestatus. De flesta skurkar på den tiden var ju helsvenska.