Vad gnällde man på under 60-70-talet i Sverige när inga invandrarproblem fanns?

Man skulle visa partibok. Arbetade man i offentlig verksamhet var man i princip tvungen att rösta S för att kunna klättra, oavsett sittande parti.

Ungdomarna: Klipp håret o skaffa ett jobb.

Knarkarna.

Alkisarna.

Grannen som inte klippte gräsmattan, målade staketet o höll sin bil ren.

Socialismen o förmyndarstaten.

Den omoraliska Melodifestivalen.
Våldet på TV.

Det låter fullständigt rimligt. Precis som det idag är svårt att klättra inom offentlig verksamhet ifall man röstar SD.

Men det zaedrews påstod var något helt annat.

Tvärtom. Musikutbudet var bredare och mer tolerant. Man var nyfiken och tog ut svängarna. Var man genuint musikintresserad, så var P3 en guldgruva.
Kollar man på kvällstoppenlistorna (försäljningsstatistik) var det en salig blandning av artister och stilar.

Man klagade på att Posten och alla banker stängde klockan 15, så man måste ta ledigt från jobbet för att ta ut pengar eller köpa frimärken till de flera brev i månaden man skickade. Check användes ju inte vid dagligvaruhandel. Man klagade på att man inte hann svara i telefon fast man släppte allt man hade i händerna och sprang som en galning när det ringde som om det var ett flyglarm. Åsså klagade man på eländes eländes Erlander.

Man gnällde på invandrarna på 70-talet också. De tog jobben för en del samt erhöll även lokala flickors gunst vilket enligt vissa var helt uppåt väggarna fel. Dessutom var alla svarthåriga vilket inte var så populärt heller.

Man gnällde även på regeringarna.

Jag är inte helt säker på att allt var tråkigt på den tiden. Man kunde ju gå ut och spela spontanfotboll vilket många invandrare gjorde men även vi andra som klarade av att organisera saker utan att samhället ställde en idrottshall till förfogande.

Rädslan för ryssen upptog också mycket tid :-)

Hört talas om Spotify?

En bred mix av klagomål. Vi hatade allt från Palme till USA. Naturligtvis klankades på ungdomen. På kommersialismen, Melodifestivalen (som las ner ett år). När kaffet gick upp till 50 kr/kg så blev det hela framsidan på Expressen.

Men allt som allt var oerhört fridfullt och lugn i Sverige 1965-80 och det mesta fungerade. Inte mycket hat alls. Sverige är fullständigt kört i botten nu och alla bara klagar, på tåg som inte kommer, avgaser, klimatet, sjukvård, skola, polis. Allt är skit. Så tänkte man verkligen inte på 1970-talet om Sverige eller andra.

Istiden kommer jag ihåg att man skrämdes rejält med på början av 90-talet.

Nja, runt 1980 då jag började intressera mig för musik fanns det ytterst få program som spelade ny spännande musik. Bredare än idag visserligen, men ack så få timmar.

Eldorado max var nog de som spelade mest varierat och intressant, mer kommersiellt inriktat var Discorama och Poporama med Kaj Kindvall och mer punkigt i Ny våg med Jonas Almqvist. Enskilda programledares egen smak verkar ha satt stor prägel, varför traditionell rock dominerade (och pop), medan elektronisk musik ignorerades. Oldschool-hiphop (som ofta var väldigt bra) behandlades som en fluga.

Idag är musikutbudet i P3 likriktat skräp. Det mesta går att hitta på Spotify och på Youtube, men jag saknar forna tiders musikproducenter i P3 som vaskade fram guldkorn på ett sätt som en vanlig dödlig har svårt att hinna med idag.

Men det här är vanskligt OT, så sammanfattningsvis gnällde åtminstone jag över att behöva lyssna på mellanvåg för att hitta ny musik