Är svenskarna skuldsättning ett bekymmer?

Det är en fråga som brukar ältas titt som tätt. Och mycket fantasier om hur skuldsatta svenskarna är florerar.
Nu har jag dock glädjen att kunna sätta mer konkreta siffror på svenskarnas skuldsättning. Jag råkade på en rapport som går igenom detta.

T ex framgår att svenskarnas skuldsättning 2016 var i 258% av inkomst (efter skatt) i median.
Och snittet var 311%. De med högre inkomster lånar mer.

En fråga som kan diskuteras är om 258% av disponibel inkomst är ett problem.

Det finns med åldersprofiler också. Figur 2 i rapporten visar denna. Inte förvånande för mig men antagligen för andra. Peak debt-to-income kommer vid 31-35 års ålder.

Skuld i kronor för åldersgrupper ser man i figur 3. Nu vill jag inte chocka folk så jag läggar datat i spoiler. Bara de psykiskt starka bör titta.
Hur stor skuld har 51-55 åringar i median? Hur stor skuld har 51-55 åringar i snitt?
Skuldsättningen för folk över 65 berörs speciellt
Där ligger medianen på drygt 300 kSEK.
I den här ålder får man inte heller låna speciellt mycket i bank.

Skuldsättningen rasar också ganska drastiskt fram till 65.

Finns lite data om genomsnittlig disponibel inkomst.
Åldersgruppen 46-50 utgör peak. Där är snittet 327 kSEK. Just för Mertillen och liknande så kan jag nämna att den inkomsten ökat med 68 kSEK sedan 2010. Eller 11,333 per år. Men Mertillens fantomen inköp har säker ökat med lika mycket. Folk har ju inte fått råd med mer i hans värld.

Så är nu denna skuldsättning ett problem?
Borde folk sälja sina bostäder och bo i tält?

Hushållens skuldkvot ligger på en rekordhög nivå. Jämfört med för 20 år sedan har den nära nog dubblerats.

Jag tror (som du säkert vet) att detta är ett bekymmer.

51-55 åringar tex, jag vet många 51-55 åringar som är skuldfria. Dessa trycker ju ner medianen och snittet på belåningsgraden.

Sedan diskuterar vi en kvot där nämnaren (nettoinkomsten) kan minska avsevärt och kanske inte återhämta sig för 45+are.

Ser man på siffrarorna generellt, så ser det ok ut, men jag tror en 10-20% av lånarna kan orsaka stora problem för resten.

I dagsläget är problemet inte så stort. Med tanke på skuldsättningen och hur räntenivåerna sett ut historiskt sett är det dock oroande. 0-räntorna kommer inte att fortsätta i all evighet och vad händer då räntorna återgår till en "normal" nivå när man kollar bakåt i tiden.

Det är nog många som lånat så pass mycket att dom kommer att ha problem redan vid relativt små höjningar av räntan. Stiger räntorna till t.ex. någonstans mellan 5-7% så är det nog många som får försöka sälja sin bostad. Problemet är ju dock att även bostadsmarknaden är skakig och i värsta fall kommer det att bli försäljning på förlust. Resultatet blir att lånet inte kan betalas av med pengarna från försäljning och kvar sitter vissa med stora lån med höga räntor.

Ingen bra kombination.

Med det sagt tror jag inte det är ett scenario vi kommer att se inom närmaste åren, men förr eller senare kommer räntorna säkerligen att stiga. Sen kan man debattera till döds om man borde anse "den dagen, den sorgen" eller redan nu se till att hushållen inte är så pass skuldsatta att de går omkull när det väl sker.

Vad är det som skall hända?

Tidigare när det pratades om genomsnitt så var klagomålen att det var snitt, och att vi behövde veta medianen. Nu när vi har tillgång till medianen så invänds mot det också. Verkar som det viktiga är att invända.

Nivåerna på skulderna är ganska låga får vi väl säga. Två 51-åringar kommer upp i 1.3 MSEK tillsammans. Och då är det en belånad villa som kan säljas för kanske 3 MSEK. Dvs dom skulle kunna ligga på nettotillgångar på 1.7 MSEK. Visst kan en av dom gå ned i inkomst. Men det lär ju inte vara ett problem för det paret.

Det är ju inte så att det är blancolån. Hushållens tillgångar är belånade till ca 22%.


Nja, jag är väl inte så övertygad om att 10% av låntagarna kan ställa till så mycket. Antag att dom drar ned på sin konsumtion (antingen sparar eller jobbar mindre). Låt oss säga att de köper färre importprylar. Det leder till lite friställande. Men inte så mycket mer.

Då var det stor skillnad när finanskrisen brakade lös i USA. Då var det mer tvärstopp för bostadsbyggande, byggvaror, tillhörande transporter mm. Stor inhemsk påverkan. Vilket ledde till att nedgången spred sig så starkt som den gjorde.
Men att vi inte uppdaterar smartphone, platt-tv, tvättmaskin mm. Påverkar ju inte så mycket.

Fast det där väl är redan skyddat iform av amorteringskravet?
Hur många % av den totala kreditstocken i Sverige är under amorteringskravet?

Finansinspektionen gör varje år en rapport där man räknar på hur många hushåll som får problem om räntan stiger och om arbetslösheten stiger. Tror det brukar gå upp till 7% ränta och 12% arbetslöshet.
Det är inte många hushåll som får problem. Det är några % och då handlar det iaf att de ligger en bra bit över socialbidragsnivån.

Seden får man ha i minnet att perioden med hög inflation och höga räntor under 70-80-talen var en avvikelse. Det är det onormala. En reporänta på 0.5% och bolåneräntor på 2% är troligen vad man skall se som normalt.

En sak till att ha i minnet är att om räntan är 7% så är inflationen kanske 6%. Dvs 6% av räntan man betalar är i praktiken amortering. Varje år är lånet 6% mindre jämfört med lönen (givet 0-tillväxt).
På 70/80-talen var det så att folk betalade i sig hög nominell ränta men lånen krympte rasket. Vilket gjorde att den ränta som andel av inkomsten man betalade minskade snabbt.
Det var bara de första åren som var jobbiga.

Lands kriser uppstår när privata sektorn har skulder som är skapade av banker. Statsskulder är inte ett problem eftersom en stat kan om den vill "printa" ur sig en skulld skapad av banker.

Nja. Skulle nog säga att till "vem" man är skyldig spelar också roll. Japan som exempel med en extrem statsskuld, dock till det egna folket, därav inget större problem. Grekland som motsatt exempel = stora problem.

Sedan har vi USA men de "äger och kontrollerar" å andra sidan en världsvaluta som många är beroende av. Därav inget större problem.

Sverige med sin krona tror jag inte skulle klara sig särskilt bra. Det är inte bara att "printa" som du skriver. Det handlar om förtroende för ens valuta. Vem vill ha tillbaka pengar som inte är värda något?

Ovan är mycket förenklat beskrivet.

// CC

Jag vänder på frågan - vad är bra med privat skuldsättning? När jag lånar ser jag det som en invesyetingskalkyl och pengarna skall betalas tillbaka så fort som möjligt. Privat skuldsättning till bostadsköp kan jag förstå eftersom det ofta ger en bättre livskvalitet, men det finns aldrig något positivt med skulden i sig. Alltsa betraktar jag all privat skuldsättning som ett problem, även om jag inte tror att dagens nivåer ensamt kommer att leda till en finanskris.

Hävstångseffekt?

Jag letade lite om det. När första amorteringskravet genomfördes så påverkades ca hälften av bolåntagarna. Dvs ca hälften hade minst 50% belåning. Idag är det troligen klart lägre i och med att de som bara lagt sig på drygt 50%, och inte tyckt att de behövde spara mer, då fick amortera ned till 50%.

Andra amorteringskravet berörde ca 13 % av bolåntagarna.

Men det lär vara minst 1/3 som idag är över 50% belåningsgrad. Det kommer ju in nya bostadsägare som behöver låna och det finns de som byter upp sig.
Även de som lånar till renovering kommer över 50% ibland.

Men rapporten i #1 Visar ju på nivåerna. Och där kan man se att det är de unga som sitter med stor belåning. Så det är tydligt att det är just första köpet/köpen som leder till hög belåning. Att folk byter upp sig eller renoverar ser inte ut att öka på belåningen nämnvärt.