Vilken är den samariska kvinnans intelligens?

Nya testamentet nedtecknades berättelsen om en samaritansk kvinna, den är troligen bekant för de flesta människor. När den samaritiska kvinnan hämtade vatten, träffade hon Herren Jesus som ville be om vatten att dricka. Hon kände igen att Herren Jesus var Messias, den som var profetisk att skola komma.

En vanlig kvinna som inte hade mycket kunskap om Bibeln. Hon kunde däremot känna igen Herren Jesus var ankomsten av Messias. Detta gör oss verkligen förvånade! Vi alla vet att Herren Jesus verkade tre och ett halvt år. Många människor hade en kort kontakt med honom. En mängd människor hörde i och för sig Herren Jesu predikan, men faktiskt fanns det bara få människor som kunde erkänna att Herren Jesus var Messias. Hur fick den samaritanska kvinnan reda på att Herren Jesus var Messias? Gav Herrens Jesus speciell godhet åt henne? Eller hade hon någon hemlighet med det?

Antagligen för att Jesus kände till hennes nuvarande och tidigare förhållande......

Så här står det på wikipedia:
Den samariska kvinnan omnämns i Bibeln endast i Johannesevangeliet 4:4–42. Jesus har begett sig med sina lärjungar till Samarien vilka han står och väntar på vid Sykars brunn, där han träffar en samarisk kvinna. Han ber henne om vatten, och hon svarar att hon är förvånad över att en jude talar till henne som är samarier. Då svarar Jesus henne att om hon hade vetat vem han var hade hon bett honom om levande vatten, vatten som gör att man aldrig mera törstar och som ger en evigt liv. Den samariska kvinnan ber honom om detta vatten. Då säger Jesus till henne att gå till sin make och sedan återvända. Kvinnan svarar att hon inte har någon make, varvid Jesus säger att det stämmer för hon har haft fem makar och den man hon nu har är inte hennes make. Det är sant, medger kvinnan, och hävdar att Jesus måste vara en profet.

Alla hennes förfäder har tillbett Gud på detta berg, och han som är jude tycker att man bara kan tillbe Gud i Jerusalem, men Jesus tillrättavisar henne och säger att tiden har kommit när Fadern inte ska tillbes vare sig på berget eller i Jerusalem, och att hon tillber det hon inte känner till, men att judarna tillber vad de vet för frälsningen kommer från judarna. Men tiden har kommit när Faderns sanna tillbedjare tillber i sanning och ande. Kvinnan svarar att hon vet att Messias kommer att komma, och att när han kommer så ska han uppenbara allt. Då säger Jesus att han själv är här och att han talar till henne.

Så finner hans lärjungar honom, och ser att han talar till kvinnan. Kvinnan lämnar sin vattenkruka hos Jesus vid brunnen och beger sig till staden där hon berättar vad hon har hört. Samarierna kommer därför till Jesus. Under tiden försöker lärjungarna förmå honom att äta, men han säger att han har mat som de inte känner till, för hans mat är att utföra viljan hos den som sänt honom och fullborda dennes verk. Redan nu är fälten redo för skörd, och en sår och en annan skördar. Lärjungarna ska skörda där de inte sått. Samarierna når fram till Jesus och kommer till tro. Han stannar hos dem i två dagar. Samarierna säger till kvinnan att nu är det inte längre bara för vad hon vittnat om som de tror, för de har själva hört och tror nu att han är världens frälsare.

Kommentarer till berättelsen
Samtalet mellan Jesus och den samariska kvinnan bryter mot några konventioner i det samhälle Jesus levde i. Det var inte tillbörligt för en ogift man och kvinna att tala enskilt med varandra, och samarier och judar avfärdade varandra varmed det var otillbörligt att ta något att dricka tillsammans.[2][3] Den rabbinska Mishna angav att samariska kvinnor menstruerade från födseln, det vill säga var orena.[4] Kvinnan ifråga tycks dessutom leva i otukt. Eftersom Jesus känner till kvinnans förhållanden uppfattar hon honom som profet: den ende profeten som samarierna erkände efter Moses var den kommande Messias.

Den samariska kvinnan är den första missionären, och berättelsen om henne tas allmänt inom kristenheten som belägg för att kristendomen är universell och öppen för alla, oavsett ursprung,[7] även för syndare,[1] samt framhålls i ekumeniska sammanhang.[8] Berättelsen är den första där Jesus omtalar sig själv som Guds son och Kristus, vilket brukar tala för att också kvinnor har en apostolisk roll.[9]

Många visste att Messias skulle komma på grund av profetiorna i bibeln:

"Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas." (Matt 2:4 Bibel2000)

"Men Jesus teg. Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.”"(Matt 26:63 Bibel2000)

"Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias." (Luk 3:15 Bibel2000)

"Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.”" (Joh 7:26-27 Bibel2000)

"Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: ”Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?”" (Joh 7:31 Bibel2000)

Även den samaritanska kvinnan hade tydligen läst i bibeln att Messias skulle komma:

"Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.”" (Joh 4:25 Bibel2000)

Du har rätt!
Hon kände igen Guds röst från orden av Herren Jesus.
När Herren Jesus från början bad henne om vatten, aktade hon sig honom, det berodde på judarna umgicks inte med samariterna, så hon kallade Herren Jesus ”jude”. Men efter Herren Jesus pratade några meningar med henne, då var den kvinnan medvete om att hans ord inte var vanliga, därför kallade hon honom ”herre”. Och medan hon hörde Herren Jesus sa att: "»Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.», "fick hon en känsla att Herren Jesu ord hade makt och auktoritet, som ingen vanlig människa kunde säga dem. Härnäst röjde Herren Jesus hennes hemlighet att hon redan hade fem män och den hon hade nu var inte hennes man, då blev hon förvånad, eftersom hon sekret handlade detta, detta borde ingen veta av. Men trots att Herren Jesus kände inte henne förut, hade han förmåga att veta allt om henne. Det kunde inte uppnås av en vanlig person. På det sättet ansåg den samaritanska kvinnan att Herren Jesus var en profet. Varefter berättade hon om hennes förvirring i sitt hjärta för att fråga Herren Jesus var hon borde tillbedja Gud, på detta berg eller i Jerusalem? Herren Jesus svarade henne att det varken var på detta berg eller i Jerusalem som de skall tillbe Fadern, och sade tydligt: "Då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. " . Sedan den kvinnan hade hört Herrens dessa ord, då kände hon igen att Herren Jesus var Messias, därför att en mening av Herren Jesus upplöste människors förvirring vid den tiden, och påpekade även en praktisk väg att följa när det gäller att tillbe Gud. Då kom hon att veta rutinen var inte en viktig roll, utan man behövde tillbe Gud i ande och sanning, man bad Gud helhjärtat så att det skulle vara efter Guds vilja. Särskilt när den samaritanska kvinnan hörde att Herren Jesus sade:"»Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.» ", blev hon överraskad. Hon försäkrade sig ännu mer om att Herren Jesus var Messias. Då gick hon genast in i staden för att sprida den enorma goda nyheten till folket. Även om det var en kort samtal, benämnde den samaritanska kvinna Herren Jesus olika namn i det korta tillfället. På grund av att hon upptäckte orden av Herren Jesus ha auktoritet och makt, kunna blotta människors hemlighet, och kunna upplösa människors fråga och förvirring, och ge en klar väg för människor att följa, då kände hon igen att Herren Jesus var verkligen Messias. Detta är den första avgörande punkten för den samaritanska kvinna definierade Herren Jesus var Messias.