Swedish Match kommer av miljöskäl att fasa ut den svartfärgade plastsnusdosan.

Js lössnuset säljs än i pappdosa med plastlock, men dock aldrig lössnuset av någon anledning. Förr var det även plåtlock på pappdosan, men det var på 80-talet. Och som jag tidigare skrev, det fanns refillförpackningar om 250 gram. (Inte säker på mängden)

Pappdosorna pallar väl en 10 påfyllningar, sedan rasar de ihop, jag använder dem till mitt hemmagjorda snus, vilket är det mest miljövänliga i detta fall.

Jag har funderat på precis samma sak. Speciellt portionssnus som är okladdigt att hantera skulle lika gärna kunna säljas i förpackningar om 500 prillor eller så.

Ja, varför inte. Det är 240 portioner i en stock så varför inte sälja dessa i en stor behållare av något miljövänligt material?

Nu finns det ju sån där billig (och oftast äcklig) DIY snus som säljs i större förpackningar men varför har inte Swedish Match kollat på det?

Det stämmer att Tre Ankare på 70-talet (första portionsprillan 1973 f.ö.) såldes i påse och det har även andra varumärken gjort. Problemet är (var?) att påsar inte är återförslutningsbara på ett sätt som upprätthåller fukthalt och kvalitet på ett tillfredsställande sätt om det är fler än en handfull prillor i förpackningen som konsumeras under kort tid.

Angående den svarta dosan så gäller samma regler för snus som för övrig livsmedelsproduktion att dosan inte får vara av återvunnen plast, men återvinningsbar. Problemet är att scannern inte kan se eller har svårt att avläsa den svarta färgen så problemet är detsamma som för alla andra livsmedel.

Pappdosan är dyrare än plastdosan, vilket kan förklara att endast vissa producenter har den kvar alternativt en dyr process att installera.

Innehållet i dosan regleras i antal portioner nedåt i lagstiftning. Det finns ingen övre gräns, men fler portioner gör också produkten avsevärt dyrare än den skulle vara jämfört för några år sedan. Punktskatten tas ut i vikt per kilo och har ökat från 75 kr till runt 450 på tio år, vilket såklart har haft effekt på vikten. Alternativet skulle ha varit ett markant högre konsumentpris.

Det kan även sägas att skatten beräknas på färdig konsumentprodukt och därmed är vattnet i snus sannolikt världens dyraste per liter

Genomsnittsnusaren förbrukar runt tre dosor i veckan. En större dosa med fler prillor skulle sannolikt även ha en oönskad kvalitetseffekt för sällansnusaren.

Därför att svart plast är svårare att återvinna.

Borde inte ett sådant patent gått ut för länge sen idag?