Finns svarta sanningar?

Finns det något samlingsnamn för när man säger en sanning som inte täcker hela sanningen? När man bara väljer att berätta en del av sanningen.

Exempelvis:
Var har du varit?
- Jag köpte tidningen.
(När hela sanningen var att hen köpte tidningen och blev stoppad av polis för rattfylla.)

Exempel2:
Sov du hemma inatt?
- Ja
(Sanningen var att personen sov hemma hos någon men inte hos sig själv)

Betraktas detta som lögner? Vita lögner? Sanning med utebliven information?

Lögn

TS exempel är lögn.

Dock finns det något som heter halvsanning. Det betyder att inte säga allt, men det som sägs är sant.

Med detta menar du att enbart en berättelse som lämnar ut alla detaljer samt omständigheter kring en händelse är att betrakta som sanning?

Med detta tankesätt ljuger jag då jag säger att jag gick ner för trappan för att hämta posten?
Eftersom jag inte nämner det faktum att jag först reste mig, gick till dörren, låste upp dörren, öppnade dörren, gick ut, stängde dörren, vände mig om osv...?

ont: Nej, det finns inget samlingsnamn för att säga sanningen då det är omöjligt att säga hela sanningen utan att utelämna detaljer som kan (eller inte) vara relevanta.

En annan variant som finns i det engelska språket "lying by omission" dvs att ljuga genom att utelämna delar av sanningen. Hittar ingen bra översättning på detta uttryck dock. Någon som vet?

1. Vit lögn.
2. Lögn.

Jag kan inte se att jag skrivit att varje detalj ska med. Det känns lite autismvarning att ställa upp frågeställningen så. Vad det handlar om är givetvis att »sanning« ska appliceras på sådant som har relvevans och betydelse för ett visst ändamål. I princip handlar det om situationer där någon antingen frågar efter eller behöver få kännedom om ett visst sammanhang. Det är då huvddragen, inte de meningslösa detaljerna, som återger det. Om något är väsentligt för sammanhanget så är det inte en »detalj«.

Sedan finns det också något som heter »självbedrägeri« och att »leva på en lögn«. Det innebär att en individ faktiskt interagerar med sig själv och kan ljuga för sig själv alternativ invagga sig själv i en bedräglig verklighet.

En ”svart sanning” skulle väl snarare vara motsatsen till en ”vit lögn”.

Att helt enkelt säga den obekväma och sårande sanningen oavsett hur mottagaren tar skada av att höra den svarta sanningen (istället för att dra en vit lögn och undvika skada).

Hur kan du få något så allvarligt till en vit lögn? Grunden för en vit lögn är en mild omskrivning som förskönar något för att inte såra eller skada en annan person. I detta fall är det en tvättäkta lögn som handlar om personen själv. Det är dessutom en enorm skillnad mellan att köpa tidningen och att köra rattfull.

Svart lögn vill jag påstå.

Det finns inget vedertaget som heter svart lögn, däremot svart sanning.

När det gäller retoriska uttryck finns det inget krav på att man måste följa någon vedertagen begreppsapparat. Det står en fritt att kontrastera och relatera enligt egen fatabur. I detta fall är det tämligen uppenbart att jag vände på uttrycket vit lögn för att visa på dess kontrast.


Tror nog du hört uttrycket ljuga så att tungan svartnar (blir svart). Finns även: ljuga så att tungan blir blå.

Jag tyckte din tidigare post var alldeles för kort och förenklad och behövde en bredare förklaring på ditt synsätt i frågan.
Min poäng är dock att det är otroligt svårt att veta vilka detaljer som är viktiga för parten man pratar med i olika sammanhang. Därav kan man inte klassa allt som utelämnar detaljer för lögn/ej sanning/halvsanning då gränsen för vilka detaljer som är viktiga och orelevanta skiljer sig otroligt mycket beroende på alla omständigheter.