Citat:
Ursprungligen postat av
Alkibiades
Norske damtränaren Ole-Mårten Iversen har ju varit inne på samma sak, att det är för många som kör för tufft (=för högt tempo från början) i världscupen och då fungerar inte hennes taktik. Om hon behöver åka taktiskt ännu smartare eller förbättra sin uthållighet för att orka hänga med kan man ju fundera på.
Fast norrmännen verkar ju allmänt anse att de åkte för dåligt taktiskt i helgen och det var därför de bara fick med sig en pallplats, inte att de faktiskt är för svaga för en bana som i Dresden så de kanske överbetonar taktiken roll.
Är ju lättare att åka taktiskt när man är bäst. Tror inte heller Skistad tappar mer på att ta spetsen och dra ned på farten än att lägga sig sist och vänta till spurten. I juniorloppen så har hon ju ofta haft högst kapacitet så då har hon inte behövt blocka så mycket
Citat:
Heidi Weng är ju både lätt att tycka om (=allmänt förvirrad, väldigt bra åkare) och lätt att tycka illa om (=irriterande skrik efter målgång, kan vara väldigt antisvensk efter målgång).
Astrid är jag väldigt kluven till. Smart, självständig person med väldigt hög integritet. Ser andra värden i livet än bara skidåkning. Väldigt lojal mot sin klubb och står upp för traditionella värden och stark motståndare till kommersialiseringen inom längdsporten. Men samtidigt så kan hon vara lite av en buffel i skidspåret där allt handlar om henne själv och kan vara ganska arrogant mot andra åkare efter målgång.
Håller helt med dig angående dessa två, du sätter huvudet på spiken angående mina dubbla känslor för Astrid, vill dock lägga till att jag uppskattar hennes teknik och sätt att åka skidor.
I övrigt vad gäller norskor och norrmänn så gillar jag genomsympatiska Eckhoff, Tandrevold och Östberg otroligt mycket och unnar de all framgång. Falla är en åkare jag uppskattar också, en värdig rival till Stina. Tvillingarna Weng tycker jag verkar vara rätt så roliga och lätta att tycka om.
Kläbo är rolig i spåret men tråkig och lite halvstöddig (på ett tråkigt sätt utanför) så är lite neutral inför honom, sedan vinner han ju så förbannat mycket också. Känner ganska exakt samma för Thingnes Bö. Brosan däremot verkar vara en skön spjuver. Iversen leker lite väl mycket Northug och tycker ibland han verkar väldigt osäker på sin sexualitet när han kommer med kvinnoförnedrande kommentarer, tror dock inte han menar något illa egentligen. Röthe verkar sympatisk men kan vara lite bufflig i spåret, men svår att ogilla. Holund och Krüger går inte att ogilla (känns lite som norska mostvarigheter till Södergren och Hellner). Tönseth däremot har jag tappat lite respekt för efter hur han betet sig på slutet. Sundby tycker jag direkt illa om, arrogant med översittartendensar, dessutom hyllade han öppet doparen och mobbaren Armstrong.
