Citat:
Vi behöver skilja på instabila system som förstärker små fluktuationer och stabila system som är resistenta mot små fluktuationer. Små fluktuationer händer hela tiden, medan stora fluktuationen händer sällan.
En geigermätare är typexemplet på ett förstärkande system där enskilda radioaktiva sönderfall ger makroskopiska effekter. Knastrar det till så påverkas vi på en makroskopisk nivå, annars inte.
Stabila system fungerar som en strömbrytare. Trycker vi löst på knappen så händer ingenting. Först om vi trycker ganska hårt nås en instabil extrempunkt där strömbytaren plötsligt slår över till andra läget och stannar där. Det krävs löjligt osannolika kvantfluktuationer för att en strömbrytare skall slå om av sig själv. Förmodligen blir inte solsystemet tillräckligt gammalt för att något sådant skall hinna inträffa i vår närhet.
Som ingenjör måste man hela tiden anstränga sig för att skapa stabila system där vi själva kontrollerar förloppet. Nitroglycerin är relativt instabilt och exploderar redan vid ganska måttliga stötar. Alfred Nobel kom på att man kunde stabilisera nitroglycerinet genom att suga upp det i kiselgur. Dynamiten han då skapade fungerar mer som strömbrytaren, så att den inte exploderar av misstag. Oftast har vi störst nytta av stabila system där vi själva bestämmer vad som skall hända, även om vi ibland behöver motsatsen (geiermätare, slumptalsgeneratorer m.m.)
En geigermätare är typexemplet på ett förstärkande system där enskilda radioaktiva sönderfall ger makroskopiska effekter. Knastrar det till så påverkas vi på en makroskopisk nivå, annars inte.
Stabila system fungerar som en strömbrytare. Trycker vi löst på knappen så händer ingenting. Först om vi trycker ganska hårt nås en instabil extrempunkt där strömbytaren plötsligt slår över till andra läget och stannar där. Det krävs löjligt osannolika kvantfluktuationer för att en strömbrytare skall slå om av sig själv. Förmodligen blir inte solsystemet tillräckligt gammalt för att något sådant skall hinna inträffa i vår närhet.
Som ingenjör måste man hela tiden anstränga sig för att skapa stabila system där vi själva kontrollerar förloppet. Nitroglycerin är relativt instabilt och exploderar redan vid ganska måttliga stötar. Alfred Nobel kom på att man kunde stabilisera nitroglycerinet genom att suga upp det i kiselgur. Dynamiten han då skapade fungerar mer som strömbrytaren, så att den inte exploderar av misstag. Oftast har vi störst nytta av stabila system där vi själva bestämmer vad som skall hända, även om vi ibland behöver motsatsen (geiermätare, slumptalsgeneratorer m.m.)
Fast nitroglycerin är ju instabilt på molekylnivå. Det som händer är att bindningarna bryts väldigt lätt av en mekanisk eller termisk impuls utifrån.
att du backar upp den bild du ger här i tråden om att det finns en konsensus inom neurologisk forskning om "den neurobiologiska förståelsen av medvetandet". I singular. Är det verkligen så? Det är då rakt inte den bild jag har fått. T ex Roger Penrose må kanske vara helt ute och cykla med sina idéer om medvetandets natur, det kan jag absolut ta, men du menar att det inte ens finns något case öht, därför att neurologerna ju redan har förstått det här?