Konsten i Stockholms kollektivtrafik - är den tragisk?

För ett tag sen var jag i Stockholm och åkte rulltrappa i kollektivtrafiken. Längs med väggen så fanns flera TV-apparater efter varandra som visade en film på trädtoppar i rörelse. Dvs filmen som visades var som att man åkte rulltrappa (linbana) i skogen bland trädtoppar.

Är inte det jävligt tragiskt?!

Man är i den här grådaskiga smutsbetongen med människor man inte har någon koppling till annat än att man lever i samma tid och rum. Står i en skrikig rulltrappa och det visas film på grön skog, som om man vore i skogen. Är det något försök att dämpa folks ångest eller vad? Själv fick jag bara mer ångest över den uppenbart fejkade och ytliga tillvaron.

Finns det mer exempel på tragisk konst i kollektivtrafiken?

Nej, det är till för att folk inte ska stressa så mycket, genom att kolla på skärmarna. En paus i den hektiska tillvaron. Huruvida det finns någon evidens för att det faktiskt fungerar eller bara är placebo låter jag vara osagt.

Jag tycker det mesta av t-banekonsten är helt okej, faktiskt till och med rätt så bra.

Det enda som sticker ut som dekadent och degenererande är den s.k. menskonsten som bl.a. finns vid Slussen. Riktigt jävla skräp.

Men det är väl lite det som är tanken med det hela, vad jag förstår: att man ska reflektera över den konstlade miljö man själv vistas i, och fråga sig: vänta nu, vad fan håller jag på med? Är det verkligen här jag vill vara? Varför står jag i den här rulltrappan i det här betonghelvetet? Och såtillvida tycker jag det är ett rätt lyckat verk. Det är ju inte konstverket som är tragiskt, utan pendeltågsåkarnas liv, och jag tror att det får rätt mycket reaktioner av det avsedda slaget.

Är det mindre tragiskt att sitta i bilköer både från och till jobbet i Stockholm? Man får gilla läget om man nu är bosatt i Stockholm, skulle tro att fördelarna överväger nackdelarna för de som bor kvar år efter år.

På mig fungerande det iallafall inte alls. Jag blev bara mer stressad över att se det där men vara här. Det kändes som att vara i något slags Matrix, en fejkad tillvaro för att försöka göra mig lugn och lycklig, så jag blev inte alls lugn eller lycklig.

Det är klart att det inte är mindre tragiskt. Men det är lite knepigare att installera konstverk i folks privata fordon.
Problemet är väl att många inte ens reflekterar över om de egentligen gillar läget eller inte, de bara rasslar på i sina hamsterhjul. Och allt som kan påminna folk om att det finns något att välja på är väl lovvärt.

Det tror jag inte alls att samhället skulle vilja få folk att tänka efter om vad man gör.

Snarare tvärtom. Hela samhället bygger på att folk springer som myror fram och tillbaka och arbetar o konsumerar. Då kan man ju inte ha konst som säger att dom ska sluta upp med det. Snarare att man vill ha konst som fortsätter hålla folket i artificiell trans.

Det tycker jag är tragiskt. Finns inget vackert med det. Enbart hård maktutövning för att försöka upprätthålla ett smutsigt samhälle.

Nu var jag tvungen att googla upp konstnären (Jessica Faiss) och se om hon hade sagt något om verket. Och hittade följande kommentar:

"– Jag vill få betraktaren att rikta uppmärksamheten inåt för en stund, skapa ett lugn och ett fönster ut mot något annat än den miljö du befinner dig i. Få en kort stund till frågor som vart är jag på väg? Vad håller jag på med? Funkar det inte att framkalla den känslan första gången, kanske det gör det tionde eller elfte gången du passerar förbi."

Funkar säkert inte på alla, men vilken konst gör det?

Visst är det tråkigt att folk inte klarar att reflektera över läget, men det är ju inte konst i offentliga utrymmen som gör att man ändrar livsbanor i första hand. Ska man dra det djupare så kan man ju också se linbaneåkning i skogen ensam i snöstorm som inte alltför uppiggande

Då kan du kanske ge exempel på konst som du tycker vore lämpligare? Både till SL och oss på forumet. Du kanske tycker det vore bättre med ingen konst alls i tunnelbanan, och det är ju inget fel med det.

Självklart är det så. Men en liten välvillig påminnelse/knuff skadar knappast. Det känns ändå mer konstruktivt än mycket annat i samtidskonsten, tycker jag. (Och snöstorm är det inte, det är en vacker sommardag på filmen. Tydligen var Faiss ursprungliga plan att byta film efter årstid och tid på dygnet, men det blev visst för krångligt.)