Citat:
Vilket område är det ? skrämmande berättelse verkligen
Jag kan bara tala för hur det är i det område jag bor i och där börjar bland annat personrånen och dagliga hoten bli till vardag bland de unga. Det är dagliga berättelser om händelser i skolan våra 13- åringar kommer hem med. Rektorn på skolan svarar aldrig på telefonsamtal och har en allmänt slapp syn på problemen. Vad det beror på vet jag inte, kanske läget börjar kännas hopplöst så hon har tröttnat på alla förtvivlade föräldrar som vill få ett stopp på eländet. Ligger säkert i fosterställning under skrivbordet med händerna för öronen.
Majoriteten av lärarna är invandrare med stora brister i det svenska språket så det är alltid missförstånd vad det gäller sättet att lära ut till elever, plus att det är stora kulturkrockar när det kommer till hur pass allvarligt svenska lärare och de lärare med utländsk härkomst ser på våldet och alla hot.
Vi får intrycket att rektorn hellre går invandrarlärarnas ärenden än de svenska. PK-ismen är fortfarande väldigt påtaglig och många föräldrar till de svenska eleverna vill ta sina barn till alternativa skolor som är relativt fria från allt kaos, men som tyvärr är mer inriktade på det själsliga och religiösa vad det gäller hur man hanterar de problem som idag uppstår i en "normal" skola. Att få komma in på en sådan skola är svårt, då de tidigare ganska korta kösystemen nu har blivit extremt långa.
Varje dag kommer ungarna hem med filmklipp de tagit från händelser i skolan som de oroligt visar för oss, för de vet inte om det är normalt. De vill höra våra åsikter hela tiden och det är väldigt frustrerande att inte kunna få kontakt med lärare, då de inte längre har egna telefonnummer som vi föräldrar kan nå dom på.
Det är väldigt svårt för oss som föräldrar att ha koll på läxor när de lärare med invandrarbakgrund verkar ha en ganska avslappnad syn på läxor. Har barnen tappat bort en läxa får de skylla sig själva och det är ofta missförstånd kring vad som ingår i läxan.
På fritiden är det mycket varningar från oss föräldrar kring hur vi vill att barnen ska röra sig utomhus, vart de ska hålla till och vilka platser de ska undvika så fort mörkret faller. Att ta genvägen genom den lilla dungen är inte lika trevligt som när jag var liten. Det är som att be om att bli rånad och även om våra barn har klarat sig från att bli rånade, så har många av deras vänner blivit det.
Jag tillhör de föräldrar som tänker stå upp för mina ungar om de händer något och tar gladeligen ett fängelsestraff om det ska behövas och jag är extremt förvånad över att många av de familjer med invandrarbakgrund i samma område känner likadant. En liten grupp idioter förstör för hela området, men jag känner att alla (svenska som invandrare) börjar tröttna på att ingenting görs. Det känns som att någonting snart är på väg att hända, som i politikers ögon är fruktansvärt, men för oss vanligt folk snarare är en befrielse.
Majoriteten av lärarna är invandrare med stora brister i det svenska språket så det är alltid missförstånd vad det gäller sättet att lära ut till elever, plus att det är stora kulturkrockar när det kommer till hur pass allvarligt svenska lärare och de lärare med utländsk härkomst ser på våldet och alla hot.
Vi får intrycket att rektorn hellre går invandrarlärarnas ärenden än de svenska. PK-ismen är fortfarande väldigt påtaglig och många föräldrar till de svenska eleverna vill ta sina barn till alternativa skolor som är relativt fria från allt kaos, men som tyvärr är mer inriktade på det själsliga och religiösa vad det gäller hur man hanterar de problem som idag uppstår i en "normal" skola. Att få komma in på en sådan skola är svårt, då de tidigare ganska korta kösystemen nu har blivit extremt långa.
Varje dag kommer ungarna hem med filmklipp de tagit från händelser i skolan som de oroligt visar för oss, för de vet inte om det är normalt. De vill höra våra åsikter hela tiden och det är väldigt frustrerande att inte kunna få kontakt med lärare, då de inte längre har egna telefonnummer som vi föräldrar kan nå dom på.
Det är väldigt svårt för oss som föräldrar att ha koll på läxor när de lärare med invandrarbakgrund verkar ha en ganska avslappnad syn på läxor. Har barnen tappat bort en läxa får de skylla sig själva och det är ofta missförstånd kring vad som ingår i läxan.
På fritiden är det mycket varningar från oss föräldrar kring hur vi vill att barnen ska röra sig utomhus, vart de ska hålla till och vilka platser de ska undvika så fort mörkret faller. Att ta genvägen genom den lilla dungen är inte lika trevligt som när jag var liten. Det är som att be om att bli rånad och även om våra barn har klarat sig från att bli rånade, så har många av deras vänner blivit det.
Jag tillhör de föräldrar som tänker stå upp för mina ungar om de händer något och tar gladeligen ett fängelsestraff om det ska behövas och jag är extremt förvånad över att många av de familjer med invandrarbakgrund i samma område känner likadant. En liten grupp idioter förstör för hela området, men jag känner att alla (svenska som invandrare) börjar tröttna på att ingenting görs. Det känns som att någonting snart är på väg att hända, som i politikers ögon är fruktansvärt, men för oss vanligt folk snarare är en befrielse.