En ynglings funderingar om "Alltet" omkring oss.

En ynglings funderingar om ”alltet”
Vid en ”vindsrensning” för några år sedan hittade jag i en gammal kartong ett pappersark, där jag plitat ned några funderingar kring universum och ”alltet” omkring oss. Av anteckningarna framgår att jag just hade bevittnat mitt livs första TV-sändning. Jag hade blivit mäkta förbryllad över vad jag såg, minns jag. Hur kunde osynlig strålning omvandlas till en fullt synlig bild i TV:n? Ofattbart!
Senare på kvällen, efter TV-tittandet, skrev jag ned följande rader på mitt ark: ”Alltet” omkring oss är nog som en TV. Hela universum och allt omkring oss är nog en sorts osynlig kosmisk strålning, en vågrörelse, som omvandlas till någonting först när de når våra ögon och registreras av vår hjärna. Saker och ting finns bara då. Men de har ju tyngd, fasthet, lukt, ljud o.s.v. Hur går det till?? Där måste finnas någon sorts ”materialisator” som styr och ställer så att strålningen blir konkret materia”.
De handskrivna raderna tyckte jag då var ren ”gallimatias”. Arket förpassades till papperskorgen. Nu, många år senare, har jag kommit att tänka på mina underliga funderingar den gången. Kan/vill någon kunnig på ”Flashback” tycka till om detta? Finns det någon relevans i mina ungdomliga funderingar? Själv är jag totalt obildad i ämnet.

Läste en intressant tanke på Reddit för ett tag sedan.
Han påstod att all materia är ljus som "studsar" fram och tillbaka på ett sätt som gör att det bildas lokala punkter, som blir "någonting".

Och sedan gör alla de små någontingpunkterna saker med varandra, och då får vi ännu större någonting.
Och typ där någonstans har vi grundämnen.

Så på så sätt håller jag med om att det är som en teve, osynliga grejer gör saker på ett sätt som sorteras till ett sätt som gör att det syns.
Vissa syns så mycket att man kan ta på dem. Och det är därför du inte sjunker genom köksstolen, typ.

Det är naturligt att ynglingar sitter och funderar om Världsalltet på pojkrummet.

Men man ska inte fästa någon större vikt vid det. Hur stor är sannolikheten att en spolning i mammas källare lyckas pricka mer rätt om det än tusentals hårt arbetande forskare runt om i världen?

Alltså rekommenderar jag ynglingar som grubblar att läsa på om den kunskap som finns istället för att fantisera ihop egna teorier.