Huset
Det är så att jag skulle behöva lite hjälp och råd. Jag har separerar med min exfru (varit gifta 7 år och tillsammans i 11 år). Skilsmässan är fortfarande under prövotiden. Vi har tre gemensamma barn. Vi flyttade till villa för strax före vi gifte oss, en villa som hennes morföräldrar ägde. Hon fick det som en gåva, eller ja, vi fick köpa det för 750 000kr varav 250 utav dom va som gåva hon fick. Hon önskade då också att om det i framtiden skulle säljas eller vi skulle separera så skulle jag ha rätt till 25%. Och jag har minne av att jag skrev under ett sådant avtal. Men lånet på 500 tog vi alltså gemensamt. Men efter att vi gift oss så verkar inte något ha gjorts med det, för att jag står hos lantmäteriet som 50% ägare av huset.
Jag är inte ute efter att blåsa henne, eller frångå detta avtal. Men till saken, vi är långt ifrån överens nu. Vi har under åren belånat huset för renoveringar och så, och står nu båda för lånen, lika stor del alltså. Vilket ligger omkring 1,3 miljoner. Jag flyttade ut september förra året. Och när vi då besökte banken, eftersom hon vill bo kvar i huset, så får vi beskedet att hon inte har ekonomi för att överta lånet själv. Där och då så säger jag muntligt att jag går med på att vänta, alltså att jag kan stå kvar på lånet, och vänta med att bli utköpt tills hon om ett par år har ekonomisk möjlighet att göra det (hon ska studera ett par år till).
Hon fick också behålla bilen som enbart jag stod som ägare på, och även bara jag som låntagare. När jag flyttade tog jag dessutom knappt med mig några saker eller möbler, jo en sliten soffa vi ägt i ca 8-9 år, för den ville hon ej ha kvar. Det var typ det ända jag tog. Och ingen riktig bodelning gjordes alltså. Men efter några månader började problemen. När jag fick betalningskrav på bilen. Eftersom jag stod på den var det fakturor som jag gav till henne varje månad, eftersom det enbart var hon som nyttjade bilen, då är det väl också hon som självklart ska stå för kostnaden. Då hade hon skitit i att betala under ett par månader. Det slutade med att det vart tre månader och jag fick brev från kronofogden. När jag konfronterade henne och frågade varför hon inte betalat, och inte ens hört av sig och talat om att hon inte betalat så svarar hon ”jag hade inte möjlighet”. Och då blev jag så klart orolig, och bestämde mig för att jag måste sälja bilen eftersom jag annars kan råka illa ut om han ”inte har möjlighet att betala”. (Det löste sig med kronofogden, och jag klarade mig från anmärkningar). Jag betalade hela skulden direkt, och fick också omgående pengar av henne. Men skadan var ju redan skedd. Man vart ju orolig och stressad över situationen. Och jag frågade henne också vad händer när du inte kan betala huslånet, då råkar jag ju ut för det också. Men nej det skulle ju aldrig hända.
Jag sålde iaf bilden, och kunde betala bort hela lånet på den, och vi delade på vinsten. Eller ja, hon krävde mer pengar av vinsten, eftersom hon hade betalat mer på lånet (alltså under den tiden som hon själv använt den). Men jag ansåg att vi skulle dela lika på vinsten, eftersom det i min värld inte spelar nån roll att hon betalat mer, under en tid enbart hon använt bilen, att den dessutom inte såldes direkt när vi separerade utan ca ett år senare också har sänkt värdet på bilen osv. Och jag ansåg att det var absurt att jag skulle ge av min del av vinsten för att man var snäll och lät henne ”behålla bilen”. Men det slutade med att jag vart tvingad att ge henne lite mer av vinsten, när den skulle säljas, då hon annars vägrade att komma med bilen...
Sen hände det, jag hade en dragning på mitt konto på ca 3000. Fattade ingenting, visste inte vad det var. Så jag vart tvungen att ringa banken för att fråga vad det var.. och då visade det sig vara huslånet. För föregående månad. Hörde direkt av mig till henne. Då hade hon alltså inte betalat det en hel månad tidigare. Och nu fick jag nog. Jag fick pengar direkt av henne då. Men nu ställde jag krav, att hon fick ordna någon som kunde stå på lånet med henne och köpa ut mig snabbast möjligast. Eller så skulle jag dra det till försäljning. Givetvis spelar hon på mina känslor och säger att jag inte tänker på barnen, och att jag försöker ställa till det för henne. Men mina barn betyder mest för mig, och jag har tyckt att jag försökt hjälpa henne och var villig att stå kvar på allting, bara hon hade ekonomisk möjlighet. Vilket hon försäkrade. Men allt som nu blivit så mår jag otroligt dåligt och är väldigt stressad över hela situationen.
Men när hotet om försäljning uppkom så tog det nån dag så hade hon ordnat och pratat med en som kunde stå som låntagare i hennes familj. Jag började då kolla upp vad som kunde vara rimligt, och utan att behöva dra in jurister osv. och gav henne så förslaget att belåna huset ytligare 100 000 för att köpa ut mig för. Vi har värderat huset tidigare och det värderades då till ca 1,5. Och skulle säkert värderas högre idag. Men i den summan så tänker jag ju då också på allt jag lämnade (möbler osv) och även amortering jag har betalat. Så med en ev vinst (om försäljning skulle ske) amorteringar osv så tyckte jag att jag la mig i underkant. Och när jag presenterade det för henne, tyckte hon att det lät bra. Hon bad att få augusti ut på sig för att ordna. Augusti passerar, jag frågar under september, hur det går. Får inga riktiga svar utan hon undviker. Men tillslut svarar hon, och då säger hon att hon har kontaktat jurist, för att hon vill att allt ska gå rätt till med papper osv. Och veckorna fortsätter gå, hon säger att det är en lång process, hon får inte tag på dem osv. och hon kommer men en ny summa på 50 000. Att det inte blir mer jag har rätt till eftersom jag bara äger 25%. Jag tjafsar inte emot, utan väntar tålmodigt ett tag till.
Men idag ber jag henne om nr till juristen hon har kontakt med för att själv kunna ta kontakt och få info. Men då helt plötsligt så har hon inget ”aktivt ärende” utan hon har bara rådfrågat. Och har haft dit hantverkare för att hon upptäckt en vattenskada i ena badrummet. Jag frågar vad jag har med det att göra. Hon har nu bott i huset själv under ett år. Hon säger att vattenskadan har ju uppkommit under tiden även jag bott där. Vilket jag inte håller med om. Vi har inte under våran tid upptäckt eller diskuterat någon vattenskada. Dock har jag vid några tillfällen torkat bort mögel PÅ fönsterbrädan i det badrummet, men det har liksom då försvunnit. Men nu har hon lämnat ytligare ett bud, och det är att jag är berättigad runt 30 000 enligt henne själv eftersom värdet förmodligen står still där det var sist, eller till och med minskar. Och i den summan har hon även gjort avdrag för vinstskatt (22%) och mäklararvode (3%). Hennes ord ”så som man räknar vid en bodelning”. Men man kan väl inte göra avdrag för vinstskatt när det inte kommer att bli en försäljning, eller gör man det även när man köper ut någon? Och att hon kommer att få stå för kostnader (om det inte går på försäkring) vilket hon säger att hantverkaren inte tror pga att fönstret är fel placerat, eller nått sådant.
Egentligen är det väl allra viktigast för mig att bara komma ifrån det där jävla gemensamma lånet på huset, så jag inte ekonomiskt sätt har något med henne att göra. Men samtidigt så har jag ju gått där ifrån typ utan nånting, och tog på mig egna lån när jag flyttade för att få ett fungerande hem för mig och barnen. Vi har barnen varannan vecka. Hos lantmäteriet står jag som ägare av halva huset. Men visst vi sa att jag skulle ha rätt till 25%, men är det då rätt att jag ska stå för 50% av lånen och har under hela tiden vi varit tillsammans betalat hälften? Eller har man nått att säga till om där? Borde jag inte då också haft 25% betalningsansvar när det kommer till ränta och amortering?
Hon skjuter på det hela tiden, och det verkar som att hon inte vill betala nånting alls. Har också funderingar på om hennes låntagare kanske inte vill eller kan stå med lånet tillsammans med henne. Om det skulle vara så, vad har jag då för rättigheter i att kräva en försäljning för att komma i från lånet. Vi kan ju inte ha det såhär, och tydligen har hon ju inte kopplat in någon jurist i ärendet heller vilket hon har fått en att trott. Nu skulle ju jag vilja göra det själv, men det kostar ju så förbannat mycket, och om det då sen skulle sluta med att jag knappt får några pengar så känns det ju inte värt det.
Finns det nån som varit med hon något likande, eller som vet hur det fungerar vid bodelning av allt man en gång har delat på gemensamt? Men den ena ska bo kvar. Att jag har rätt till 25% av en vinstsumma är klart, men har man rätt till att ”få tillbaka” amortering? Och vad brukar ett normalt värde av bohag ligga på? Borde jag använda mig av jurist? Eller kommer jag bara förlora på det?
Kan jag hållas ansvarig för en upptäkt vattenskada efter att jag flyttat?
Ursäkta för världens bok, men ville ge er hela bilden av min situation.
Det är så att jag skulle behöva lite hjälp och råd. Jag har separerar med min exfru (varit gifta 7 år och tillsammans i 11 år). Skilsmässan är fortfarande under prövotiden. Vi har tre gemensamma barn. Vi flyttade till villa för strax före vi gifte oss, en villa som hennes morföräldrar ägde. Hon fick det som en gåva, eller ja, vi fick köpa det för 750 000kr varav 250 utav dom va som gåva hon fick. Hon önskade då också att om det i framtiden skulle säljas eller vi skulle separera så skulle jag ha rätt till 25%. Och jag har minne av att jag skrev under ett sådant avtal. Men lånet på 500 tog vi alltså gemensamt. Men efter att vi gift oss så verkar inte något ha gjorts med det, för att jag står hos lantmäteriet som 50% ägare av huset.
Jag är inte ute efter att blåsa henne, eller frångå detta avtal. Men till saken, vi är långt ifrån överens nu. Vi har under åren belånat huset för renoveringar och så, och står nu båda för lånen, lika stor del alltså. Vilket ligger omkring 1,3 miljoner. Jag flyttade ut september förra året. Och när vi då besökte banken, eftersom hon vill bo kvar i huset, så får vi beskedet att hon inte har ekonomi för att överta lånet själv. Där och då så säger jag muntligt att jag går med på att vänta, alltså att jag kan stå kvar på lånet, och vänta med att bli utköpt tills hon om ett par år har ekonomisk möjlighet att göra det (hon ska studera ett par år till).
Hon fick också behålla bilen som enbart jag stod som ägare på, och även bara jag som låntagare. När jag flyttade tog jag dessutom knappt med mig några saker eller möbler, jo en sliten soffa vi ägt i ca 8-9 år, för den ville hon ej ha kvar. Det var typ det ända jag tog. Och ingen riktig bodelning gjordes alltså. Men efter några månader började problemen. När jag fick betalningskrav på bilen. Eftersom jag stod på den var det fakturor som jag gav till henne varje månad, eftersom det enbart var hon som nyttjade bilen, då är det väl också hon som självklart ska stå för kostnaden. Då hade hon skitit i att betala under ett par månader. Det slutade med att det vart tre månader och jag fick brev från kronofogden. När jag konfronterade henne och frågade varför hon inte betalat, och inte ens hört av sig och talat om att hon inte betalat så svarar hon ”jag hade inte möjlighet”. Och då blev jag så klart orolig, och bestämde mig för att jag måste sälja bilen eftersom jag annars kan råka illa ut om han ”inte har möjlighet att betala”. (Det löste sig med kronofogden, och jag klarade mig från anmärkningar). Jag betalade hela skulden direkt, och fick också omgående pengar av henne. Men skadan var ju redan skedd. Man vart ju orolig och stressad över situationen. Och jag frågade henne också vad händer när du inte kan betala huslånet, då råkar jag ju ut för det också. Men nej det skulle ju aldrig hända.
Jag sålde iaf bilden, och kunde betala bort hela lånet på den, och vi delade på vinsten. Eller ja, hon krävde mer pengar av vinsten, eftersom hon hade betalat mer på lånet (alltså under den tiden som hon själv använt den). Men jag ansåg att vi skulle dela lika på vinsten, eftersom det i min värld inte spelar nån roll att hon betalat mer, under en tid enbart hon använt bilen, att den dessutom inte såldes direkt när vi separerade utan ca ett år senare också har sänkt värdet på bilen osv. Och jag ansåg att det var absurt att jag skulle ge av min del av vinsten för att man var snäll och lät henne ”behålla bilen”. Men det slutade med att jag vart tvingad att ge henne lite mer av vinsten, när den skulle säljas, då hon annars vägrade att komma med bilen...
Sen hände det, jag hade en dragning på mitt konto på ca 3000. Fattade ingenting, visste inte vad det var. Så jag vart tvungen att ringa banken för att fråga vad det var.. och då visade det sig vara huslånet. För föregående månad. Hörde direkt av mig till henne. Då hade hon alltså inte betalat det en hel månad tidigare. Och nu fick jag nog. Jag fick pengar direkt av henne då. Men nu ställde jag krav, att hon fick ordna någon som kunde stå på lånet med henne och köpa ut mig snabbast möjligast. Eller så skulle jag dra det till försäljning. Givetvis spelar hon på mina känslor och säger att jag inte tänker på barnen, och att jag försöker ställa till det för henne. Men mina barn betyder mest för mig, och jag har tyckt att jag försökt hjälpa henne och var villig att stå kvar på allting, bara hon hade ekonomisk möjlighet. Vilket hon försäkrade. Men allt som nu blivit så mår jag otroligt dåligt och är väldigt stressad över hela situationen.
Men när hotet om försäljning uppkom så tog det nån dag så hade hon ordnat och pratat med en som kunde stå som låntagare i hennes familj. Jag började då kolla upp vad som kunde vara rimligt, och utan att behöva dra in jurister osv. och gav henne så förslaget att belåna huset ytligare 100 000 för att köpa ut mig för. Vi har värderat huset tidigare och det värderades då till ca 1,5. Och skulle säkert värderas högre idag. Men i den summan så tänker jag ju då också på allt jag lämnade (möbler osv) och även amortering jag har betalat. Så med en ev vinst (om försäljning skulle ske) amorteringar osv så tyckte jag att jag la mig i underkant. Och när jag presenterade det för henne, tyckte hon att det lät bra. Hon bad att få augusti ut på sig för att ordna. Augusti passerar, jag frågar under september, hur det går. Får inga riktiga svar utan hon undviker. Men tillslut svarar hon, och då säger hon att hon har kontaktat jurist, för att hon vill att allt ska gå rätt till med papper osv. Och veckorna fortsätter gå, hon säger att det är en lång process, hon får inte tag på dem osv. och hon kommer men en ny summa på 50 000. Att det inte blir mer jag har rätt till eftersom jag bara äger 25%. Jag tjafsar inte emot, utan väntar tålmodigt ett tag till.
Men idag ber jag henne om nr till juristen hon har kontakt med för att själv kunna ta kontakt och få info. Men då helt plötsligt så har hon inget ”aktivt ärende” utan hon har bara rådfrågat. Och har haft dit hantverkare för att hon upptäckt en vattenskada i ena badrummet. Jag frågar vad jag har med det att göra. Hon har nu bott i huset själv under ett år. Hon säger att vattenskadan har ju uppkommit under tiden även jag bott där. Vilket jag inte håller med om. Vi har inte under våran tid upptäckt eller diskuterat någon vattenskada. Dock har jag vid några tillfällen torkat bort mögel PÅ fönsterbrädan i det badrummet, men det har liksom då försvunnit. Men nu har hon lämnat ytligare ett bud, och det är att jag är berättigad runt 30 000 enligt henne själv eftersom värdet förmodligen står still där det var sist, eller till och med minskar. Och i den summan har hon även gjort avdrag för vinstskatt (22%) och mäklararvode (3%). Hennes ord ”så som man räknar vid en bodelning”. Men man kan väl inte göra avdrag för vinstskatt när det inte kommer att bli en försäljning, eller gör man det även när man köper ut någon? Och att hon kommer att få stå för kostnader (om det inte går på försäkring) vilket hon säger att hantverkaren inte tror pga att fönstret är fel placerat, eller nått sådant.
Egentligen är det väl allra viktigast för mig att bara komma ifrån det där jävla gemensamma lånet på huset, så jag inte ekonomiskt sätt har något med henne att göra. Men samtidigt så har jag ju gått där ifrån typ utan nånting, och tog på mig egna lån när jag flyttade för att få ett fungerande hem för mig och barnen. Vi har barnen varannan vecka. Hos lantmäteriet står jag som ägare av halva huset. Men visst vi sa att jag skulle ha rätt till 25%, men är det då rätt att jag ska stå för 50% av lånen och har under hela tiden vi varit tillsammans betalat hälften? Eller har man nått att säga till om där? Borde jag inte då också haft 25% betalningsansvar när det kommer till ränta och amortering?
Hon skjuter på det hela tiden, och det verkar som att hon inte vill betala nånting alls. Har också funderingar på om hennes låntagare kanske inte vill eller kan stå med lånet tillsammans med henne. Om det skulle vara så, vad har jag då för rättigheter i att kräva en försäljning för att komma i från lånet. Vi kan ju inte ha det såhär, och tydligen har hon ju inte kopplat in någon jurist i ärendet heller vilket hon har fått en att trott. Nu skulle ju jag vilja göra det själv, men det kostar ju så förbannat mycket, och om det då sen skulle sluta med att jag knappt får några pengar så känns det ju inte värt det.
Finns det nån som varit med hon något likande, eller som vet hur det fungerar vid bodelning av allt man en gång har delat på gemensamt? Men den ena ska bo kvar. Att jag har rätt till 25% av en vinstsumma är klart, men har man rätt till att ”få tillbaka” amortering? Och vad brukar ett normalt värde av bohag ligga på? Borde jag använda mig av jurist? Eller kommer jag bara förlora på det?
Kan jag hållas ansvarig för en upptäkt vattenskada efter att jag flyttat?
Ursäkta för världens bok, men ville ge er hela bilden av min situation.
__________________
Senast redigerad av Knox30 2019-10-16 kl. 00:49.
Senast redigerad av Knox30 2019-10-16 kl. 00:49.
