Ätstörning, behöver råd /Mod

Hej,

Jag skriver här av anledningen till att jag inte kan gå hos en psykolog och hoppas på att få råd av någon vettig här. Ber om ursäkt om det blir lite rörigt skrivet men jag ska göra mitt bästa.

Jag har gått igenom en massa i livet, mycket familjeproblem och det är fortfarande så, jag är under mellan 23-28 år för att inte säga för mycket. Tillägga att jag inte är svensk.
Mycket som hänt i mitt förflutna jagar mig nu men jag är också väldigt stark och tittar alltid på de som har det sämre och blir tacksam för det jag har som inte någon annan har.

Till problemen, jag vågar inte skriva för mycket, för säkerhetsskull, men när jag var runt 20 år utvecklade jag en ätstörning som totalt tog över mitt liv, jag började svimma ofta och psykiskt mådde jag riktigt dåligt då mitt liv kretsade runt mat, kalorier och utseende. När jag tittar tillbaka så förstår jag att jag bara förlorade tid av mitt liv och känslan av att leva. Det som triggade mig mest under den perioden var att jag fick mycket komplimanger ute av främlingar.

Varje dag kom det fram folk och sa något fint, utomlands fråga dom alltid om jag var modell, jag är ganska lång och har benstruktur som modeller brukar ha om jag inte är normalviktig då, då försvinner lite av mina kind och käkben. Detta triggade mig ännu mer och jag började tänka att jag inte var värd något om jag inte såg ut sådär, om jag inte fick komplimanger hela tiden och att hela mitt värde ligger i mitt utseende då jag blev behandlad totalt annorlunda än vad någon med normalt utseende blev. Jag vill tillägga att jag alltid haft dålig självkänsla och självförtroende sen jag var liten pga. miljön runt omkring mig, vill inte gå in på det då det är mycket.

Nu till saken, efter att jag såg ut som ett skelett tillslut så började jag sakta men säkert äta normalt igen och gick upp till min normala vikt och då tänkte jag hela tiden detta är bara en period, jag ska tillåta mig själv leva lite normalt ett tag och sen när jag är redo så börjar jag igen (med ätstörningen) . Men det gick en tid och jag förstod äntligen att träning och kost handlar om att jag ska må bra och att min kropp ska må bra. Så jag började styrketräna jag är väldigt svag även om det inte syns, pga att jag förlorat så mycket muskler under perioden ja var sjuk, men nu har jag tränat i ca ett halvår och blivit lite starkare.

Problemet nu är att jag blev mycket smalare igen och började kontrollera min mat pga att jag igen efter ca 3 månaders träning började få så otroligt mycket komplimanger, människor vänder sig oftast om för att kolla och jag blir behandlad så annorlunda av alla, jag får alltid som jag vill och alla försöker alltid hjälpa mig (av främlingar). Jag skriver inte detta för att berätta hur fin folk tycker jag är utan så du som läser förstår vad som triggar mig. Det är egentligen mest för att jag tar hand om mig mycket mer när jag börjar kontrollera mitt matintag för då blir mitt enda fokus mat och utseende och djupt djupt inne i mig förstår jag att det är mer det än för att "mina ansiktsdrag och min kropp sticker ut". Jag är absolut inte anorexi smal nu och min ätstörning är långt ifrån som den var förr (på en farlig nivå).

Men jag skulle verkligen vilja bli helt frisk då det påverkar hela mitt liv. Mitt sociala liv, mitt arbetsliv (pga att jag inte kan gå till jobbet om jag fuskat med mat och träning då jag mår så dåligt och straffar mig själv och det resulterar till att jag byter jobb ofta), ekonomi m.m. alltså hela mitt liv påverkas. Jag skulle uppskatta alla råd jag får och har du inget snällt och skriva så skriv inte.

Varför kan du inte gå till en psykolog? Det är nämligen det du behöver göra. Gå till vårdcentralen och be om remiss så kommer du att ha råd ekonomiskt att träffa en psykolog regelbundet för en tid.

Varför kan du inte gå till psykolog eller leg. samtalsterspeut?
Det finns specialmottagningar för personer med samma problem som dig.
Det ekonomiska, om det är det som är problemet, går alltid att lösa!
De har tystnadsplikt. Ingen får gå in i din journal och läsa utan ditt tillstånd.
Extra stark sekretess har psykiatrin.
Har du anhöriga som jobbar inom sjukvården så kan du säga det vid ditt besök, att du kanske inte vill att de vet att du söker vård. Annars vore det bra om du och dina anhöriga, om du har några, kan samarbeta så du får hjälp och stöd med ditt problem.
Vi har alla våra problem, mer eller mindre, som vi någon gång behöver söka vård för. Bryter vi ett ben söker vi kirurgen och blir opererade. Behöver vi penicillin går vi till läkaren. Ditt problem går att lösa men du behöver professionell hjälp. Du verkar vara en stark och klok person så du kommer att klara detta! Lycka till!

Jag ångrar så att jag kontaktade psykiatrin. Det har förstört mitt liv. Det kommer att loggas att du kontaktat psyk.

Att bry sig om sin vikt som tjej är (tyvärr) väldigt vanligt och ganska normalt egentligen. Problemet är att det tar upp din tid och och påverkar din vardag.

Du behöver fokusera på annat, t ex jobb, vänner, pojkvän och barn. Tror du vet själv vad som är bäst för dig.

För inte så länge sedan var det en kvinna i Karlstad som stod åtalad för att ha gått in i journaler och läst. Visst det är olagligt men de gör det ändå. En patient måste uttryckligen be sin läkare om att dennes journal ska vara restriktiv dvs att ska den läsas så måste man först be patienten om tillstånd.

Källa: En vän arbetar inom psykiatrin.

Ok! Väldigt tråkigt! Hoppas det hör till ovanligheterna!
Att ta hjälp av psykiatri eller annan vård är inte lika skambelagt idag som förr i Sverige. Idag är det nästan tvärtom så egentligen borde det inte vara något att behöva smyga med.

Lycka kommer inifrån. När jag lärde mig att nå den här lyckan som finns inom oss naturligt, så blev jag fri, det var det bästa som hänt mig och jag upplever lycka och glädje varje dag nu, även när jobbiga saker händer. Du blir glad av komplimanger och uppmärksamhet, men om du lär dig att hitta din inre naturliga lycka så kommer du inte bry dig vad andra tycker så mycket. Ta hand om dig!

Jag har försökt fokusera på annat, till graden att jag inte kunde riskera att bli rastlös en enda minut, utan var ute från morgon och kom hem när det var läggdags, men det håller inte i längden problemen kvarstår inne i mig tyvärr. Detta är det enda problemet i mig jag verkligen vill lösa för att kunna funka normalt i samhället, fysiskt och psykiskt. Alla andra problem lär jag mig att hantera och leva med. Varför förstörde psykiatrin ditt liv?

Tack så mycket! Det är den ekonomiska biten som är problemet just nu, pga vad jag nämnde tidigare att jag inte kunnat sköta min närvaro helt på jobb och nästan går back varje månad.

Ok.
Den biten går att lösa! Hör med din vårdcentral/husläkare/ev öppna psykmottagning vilka alternativ som finns. Det finns högkostnadsskydd då man efter en viss summa får gratis vård. Ofta är landstingsvård bättre än privat men vill du söka privat så ingår det ofta i högkostnadsskyddet.Om inte, kolla fonder och stiftelser att söka pengar från!
Sök hjälp! Du har inget att förlora!

Jadu. Fortsätt beskriva din situation lite mer så man förstår lite mer.

Min första spontana idé är väl;

Hur är din sömn? Om du sover bra så blir det mindre oro, vilket är något du verkar behöva, samt det påverkar psyket på olika sätt med lite annat tankesätt och så.

Sömnen får kroppen må lite bättre kanske, sen plusar det din ätstörning att du kan hålla dig fin ändå med sömnen och tillåta dig äta normalt, andra biten är att du då kan fokusera ut din energi+tanke-energi på nåt bättre så som att faktiskt utföra nåt (vilket skulle dubbeleffektivisera saker) istället för att koncentrera på ätandet.

Och detta är anledningen till varför feministerna säger att man inte ska kommentera andras utseende, dvs inte ens när man av välvilja vill ge komplimanger. Det är förmodligen menat som komplimanger i vissa fall men i många andra fall är det bara ett sätt att försöka få främst kvinnor till att känna sig som om de ständigt har allas blickar på sig, alltid bedömda av omgivningen. Som om alla kvinnor vore kossor på auktion, vars utseende står fritt för alla att "bedöma", kritisera och ge komplimanger. Antingen för att straffa eller uppmuntra kvinnors utseende, som ett sätt att fostra kvinnor angående deras yttre och lära dem vad som är "okej" och inte. Läs mer om The Male Gaze eller Den manliga blicken.

Det låter som en klyscha men det är sant. Du måste jobba på din självkänsla.
Du är samma person med samma personlighet oavsett hur du ser ut, du duger och har rätt att vistas fritt på jorden som alla andra, oavsett hur du ser ut. Folk som kommenterar andras utseende är sällan ärliga heller vilket innebär att deras ord, bara är ord. De orden ska alltså inte ha något som helst värde i ditt liv. Andra människors åsikter om ditt utseende är kanske inte ens deras rätta åsikter men oavsett vilket, så vad spelar deras åsikter för roll? Du är ju du, oavsett vad någon säger om ditt utseende. Kom ihåg också att det sällan är positivt för kvinnor att få komplimanger även om det kan vara triggande och kännas upplyftande för stunden. Det gör något negativt med kvinnors psyken i det långa loppet.