Jag bor i ett ganska invandrartätt område så min busslinje fylls ofta, av förklarliga skäl, med invandrare från alla möjliga delar av världen. Främst kurder och somalier, tror jag det är. (Osäker)
Jag brukar alltid lyssna på hög musik i mina lurar när jag åker buss, så jag sitter alltid i min egna lilla bubbla och lägger sällan märke till min omgivning. Men idag glömde jag lurarna hemma, så jag blev utan musik.
I vanlig ordning fylldes bussen gradvis med invandrare i olika åldrar, både män och kvinnor. Jag slogs plötsligt utav hur hög ljudnivån blev på bussen. Det var lite fascinerande att observera.
Folk gapade och nästan skrek när dem pratade med varandra på sitt hemspråk, det gestikulerades vilt med armar hit och dit. Det kändes nästan lite aggressivt. Jag fattade ju inte vad dem sa, men alla lät så jävla arga på varandra. Rätt var det var, precis när man trodde att ett fullt slagsmål var påväg att bryta ut på bussen, så började dem skratta glatt, för att sedan återgå till samma aggressiva, höga samtalston.
Där satt jag, smått förvirrad av min absurda iakttagelse, och började fundera över varför det är på det här viset? Varför pratar dem så högt? Varför låter dem så aggressiva och arga? Varför gapar dem i mun på varandra? Den ena värre än den andra.
Handlar det bara om språk-kulturella skillnader? Eller upplevs bara vissa språk som ’hårda’ rent fonetiskt för ett otränat öra? Eller finns det någon annan förklaring till det här, i mina ögon, absurda sättet att kommunicera?
Jag brukar alltid lyssna på hög musik i mina lurar när jag åker buss, så jag sitter alltid i min egna lilla bubbla och lägger sällan märke till min omgivning. Men idag glömde jag lurarna hemma, så jag blev utan musik.
I vanlig ordning fylldes bussen gradvis med invandrare i olika åldrar, både män och kvinnor. Jag slogs plötsligt utav hur hög ljudnivån blev på bussen. Det var lite fascinerande att observera.
Folk gapade och nästan skrek när dem pratade med varandra på sitt hemspråk, det gestikulerades vilt med armar hit och dit. Det kändes nästan lite aggressivt. Jag fattade ju inte vad dem sa, men alla lät så jävla arga på varandra. Rätt var det var, precis när man trodde att ett fullt slagsmål var påväg att bryta ut på bussen, så började dem skratta glatt, för att sedan återgå till samma aggressiva, höga samtalston.
Där satt jag, smått förvirrad av min absurda iakttagelse, och började fundera över varför det är på det här viset? Varför pratar dem så högt? Varför låter dem så aggressiva och arga? Varför gapar dem i mun på varandra? Den ena värre än den andra.
Handlar det bara om språk-kulturella skillnader? Eller upplevs bara vissa språk som ’hårda’ rent fonetiskt för ett otränat öra? Eller finns det någon annan förklaring till det här, i mina ögon, absurda sättet att kommunicera?