Pratade med en polare på morgonbussen idag. Han hade i sin tur en vän som börjat äta antidepressiv medicin, så kallade lyckopiller.
Vi kom in på ämnet, och jag upplyste polaren om att jag hade hört att hela 1 miljon(!!) äter lyckopiller i Sverige, varpå han replikerade:
"Visst är det deprimerade siffror, och tyvärr är det betydligt mörkare än så"
Han visade mig en tre år gammal artikel från "Kurera"(länk nedan) som refererade till Socialstyrelsens uppgifter från 2015, som visade att 1.6(!!) miljoner(!!) svenskar plockar ut receptbelagda medel för sina mentala åkommor, s.k Psykofarmaka.
Idag är det snarare 2 miljoner(!!!) som äter någon typ av antidepp för att få bukt med sin nedstämdhet och depression, menade polaren.
Är detta verkligen rimligt? Vad fan är svenska folket av för virke egentligen? Vi lever i ett land fullt av natur, sjöar och kuster(både öst- och västkust), vi har statligt finansierad sjukvård, vi har råd att äta oss mätta och bo bra. De flesta av oss har t.o.m råd att resa någon gång per år.
Som om inte det vore nog med gynnande faktorer för vårt välmående, så har vi även fått mångkultur, som ju är en styrka som får oss att må bättre:
Diversity is our strenght
Det har politiker och media lärt oss. Så med alla de gynnande faktorer jag räknar upp ovan - hur kommer det sig att svenskar mår så jävla dåligt, generellt sett?
Två miljoner som behöver käka receptbelagda mediciner för sin mentala hälsa skojar man inte bort.
Säkert finns det ett mörkertal också. Och utöver det så finns det fler som också mår dåligt, men som biter ihop för de inte vill belasta vårdapparaten.
Hur i helvete är det möjligt?
Länk:
https://kurera.se/nara-20-procent-at...sykiska-halsa/