Saknar riktning och har inte ens en instinkt

Jag gillar inte tanken av att gå till en psykolog eftersom det inte löser någonting att sitta och prata om livet och psykologen kanske bara försöker "hjärntvätta" en. På samma sätt känns anti-depp meningslöst eftersom det bara återskapar illusionen som tagit lång tid att se igenom.

Känslorna kanske visar på att hjärnan fungerar som den ska. Det känns fel att peka på depressionen som problemet, det är bara en produkt av att man lever på fel sätt. Hur lever man då på "rätt" sätt när man skiter i den kultur man lever i och inte känner sig avundsjuk på någon?

Jag har försökt att lösa det här på egen hand genom att bokstavligen gå ut och låta instinkten ta över men ingenting händer. Ingenting omkring mig känns logiskt, allt är bara en röra. Allt som folk sysslar med är helt sinnessjukt.

På vilket sätt tänker du att en psykolog sysslar med hjärntvättning?

Positivt tänkande och sånt är väl rätt populära metoder.

Tror att när du nåt din botten på riktigt så dras du mot en möjlig riktning. Antingen det eller åka rakt igenom. Att bara fortsätta åren och bli äldre och äldre och känna samma sak som du känner nu hade varit förkastligt. Tänk att det finns sådana.

Hade du svårt i barndomen?

Nej

Detta uttalande framgår som lite märkligt för mig, kan du specificera mer exakt vad du menar är sinnessjukt?

Depression är en sjukdom. Depression kan helt klart uppstå av yttre omständigheter men det behöver inte göra det. Om livet känns meningslöst gå till din vårdcentral och börja med SSRI och kanske en samtalskontakt.

Absurt kanske är ett bättre ord. Omgivningen känns absurd och det folk gör verkar sakna mål och mening.

Och om du ställer dig själv i relation till detta, anser du att det du gör inte är absurt?

Lägg lite extra tanke på ordet verkar i din mening, detta är en föreställning klädd som en gissning, faktum är att när vi tittar på andra människor och försöker bedöma deras mål och mening utifrån deras handlingar så ser vi bara en liten fraktion av deras totala uppfattning om omvärlden och sig själva, till exempel vad de har för mål och drömmar.

Om du går omkring och har en uppfattning att alla andra och omgivningen är absurd, så kommer du att i samma veva uppfatta dig själv som väldigt isolerad och separat och jag tror detta är orsaken till din depression, uppfattar vi oss själva som ensamma och separat från alla andra och vår omgivning, så känner vi oss tomma och vilsna.

Ja, psykiatrin är värdelöst. Vill du berätta pinsamma historier om dig till någon, samt knapra piller?

Det är inte roliga piller heller.

Gör dom du vill, men vården gör det inte bättre.

Är det inte sanningen att vi är ensamma och separerade?